FÖRSENT af ÖRVERSKAN S | I Finska Vetenskaps-Societetens|: Förhandlingar. 3 . C€ AA pe SA ud nd g ct J - ” 4 7 Y EN Xx N ao 4 p 24 1872—1873. AA AAA bl ö > (Med 3 litogr. plancher.) SYSTER fb vg VID mr RE AR RAT VA SATA Br SPE - lä fig BEAN ÖN SE RT 5 NEN " A ( ) ) 3 ) 2 2 ? J Ng NM G i [4 2 e 2 ; 2 2 | $ t 2 & NAVARA AV ÖPVERSIGT af Finska Vetenskaps-Societetens Förhandlingar. XV. 1872—1873. (Med 3 litogr. plancher.) HELSINGFORS, tryckt hos J. Simelii arfvingar, 1873. se TD v -d M De bl [| . CS Nas bk SA y £ é ÅR + od NN Fo) NAR Fr a å SU id < X ige KR Vv ph Ä i ' . rv ”-q « Känd er K 1 Zz I É NA . s »yiNr El v + i , j ; + L . -. - - i , sd + ' MN Y , ” ” , Zz . Å AH N 7 4 a F Y p / ) V 5 = RR za fed 7 ; I rn j nr 5 . i j<é ö Bg LG Å qv le 4 AN I 4 - I j R + i i ku I je å rå NVS Aa RNE s 4 v Mo Co pp a vi d q : 4 ” > . ä ki : ; "ål AN 4 i S i fa ST I öv ATA r d a ' i AC är MR i 4 - + 1 , £ Å V + vo r 4 + - 2 1 , [3 RE LA s - Innehåll. Öfversigt af förhandlingarne: Sammanträdet den 23 September 1872 3 » 21 Oktober ij 53 » 18 November =, 3) » 16 December 5 > 20 Januari 1873 sj >» 17 Februari 5 2” ” 17 Mars ” ” ALA TARTi ” ” » 29 April » »” NE Maj ” » 10 och 13 Juni ,, Vetenskapliga meddelanden: Om den elektriska urladdningen i polarljuset och Ppolarljus- spectrum, af S. Lemström . EAU LHS TSE Om kalibrering af thermometrar, af A. Krueger. Kyröskosken Syntymä-aiasta, esittänyt Y. Koskinen Om ett stort i trakten af Cherson anträffadt fossilt fogelägg, ä af Fr. W. Mäklin . Ale = DAR A Nr ola ENA Höjdbestämmningar i Lappmarken, af J. Reder. Handskriftligt om prof. Joh. Welin, af W. Lagus Om norrskenet den 14 Augusti 1872, af S. Levänen Tabell för reduktion af barometerhöjd till hafvets nivå, af A. Krueger . I kilskriftsfrågan. Anmälan af hr Fr. Lenormants ”Etudes Accadiennes”, af W. Lagus ATS SIGN UR SABA Hamdskriftligt, särskildt om och af Daniel Hjort, af W. Lagus 20 ELSIE SETOACSFA SMI INSE. NSDR SÅ OR UANHO Utdrag ur ett bref från kapellanen W. Lindstedt i Seinäjoki Sammandrag af klimatologiska iakttagelser gjorda i Fin- land år 1872, af A, Moberg . SK Se kassen Väs Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster år 1872 i jemförelse med det årliga medeltalet, af A. Mo- berg . FIFS ora VRT EIS hå . Sid. I. SLÄTT NV: PV VE RV SAME AR ss KT AUT SERVE 2 LL Sa 60. 4 re RO ? 75. 780 82. 83. 2195; LO! ELER IV Om finska kustens höjning under åren 1858—1872, af A. MOBPensa rr SRA SN SE. Sa Ly Is) Grafisk framställning af mioclalitetsordinngen i Finland och några andra länder, af L. Lindelöf . . . vv 20 Medeltemperaturen i Holsingfors under året 1872, pi IL G. BoOrenius « «ou a fd0, Nederbörd i Helsingfom nen åren 1871 och 1872, af H. G. Börenius = .-: : 5 SENS a a Vetenskaps-Societetens årshögtid dör 29 April 1873: Tal; hållet af ordföranden Ser sodmersk 5 och EItOSsERNSG Årsberättelse, afgifven af sekreteraren . . . Ne rt Om rörelsen inom växtriket, föredrag af 5. 0. Lindö , 143, Förteckning öfver de skrider, som blifvit till Finska Ve- tenskaps-Societeten förärade från den 21 Maj 1872 till den' 19 Maj, 1873; af A, Mobengantdes «öl. go. of eb Öfversigt af förhandlingarne vid Finska Vetenskaps-Societetens sammanträden. Den '23 September 1872. Från Royal Society i London hade Societeten nyligen fått emottaga en högst värdefull gåfva, bestående i en full- ständig samling af nämnde samfunds sedan 1840 utgifna ”Philosophieal Transactions” och ”Proceedings”. Dessutom hade under loppet af sommaren skrifter utgifna af nedan- nämnde vetenskapliga samfund och inrättningar kommit So- cieteten tillhanda, nemligen: Vetenskaps-Akademierna i 8:t Petersburg, Berlin, Wien, Pest, Mänchen och Paris, Astro- nomiska Central-observatorium i Pulkowa, Société Imp. des Naturalistes i Moskwa, Kejs. Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Gelehrte Estnische Gesellschaft i Dorpat, Byrån för Sveriges geologiska undersökning samt Statistiska Byrån i Stockholm, Vetenskaps-Societeten i Upsala, Natur- forsehender Verein i Bränn, Statistiska Byrån i Pest, Histo- riseher Verein fär Schwaben und Neuburg i Augsburg, Germanisches Museum i Närnberg, Historiseher Verein fär Steiermark och Verein der Aerzte in Steiermark, båda i Gratz, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Ver- ein fär Naturkunde i Offenbach, Geologische Reichsan- stalt, Anthropologisehe Gesellschaft och Geographische Ge- sellschaft i Wien, Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen, Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Naturhistori- sches Landesmuseum von Kärnten i Klagenfurt, Sociéte des Sciences physiques et naturelles de Bordeaux, Société Mala- eologique de Belgique i Brässel, Smithsonian Institution i I Washington, New-Orleans County Society of natural scien- ces, Museum of comparative zoology i Cambridge, Finska Litteratur-Sällskapet och Juridiska Föreningen i Helsingfors samt Gymnasium i Tavastehus. Hr MoBERG förärade till Societetens bibliotek ”Johan- nis BSleidani Historie-Book”, öfversatt af Joh. Sylvius, tryckt i Stockholm 1675. F. d. provincial-läkaren d:r C. EHrRsTRÖM hade till So- eieteten insändt meteorologiska observationer anstälda dels af honom sjelf i Brahestad 1856—1868, dels af lazarets- sysslomannen J. G. BoucHt i Karlö 1859—1861 samt af ka- pellanen J. SiwmELIUs 1 Merijärvi 1856 —1868, och anhöll till- lika att genom Societetens försorg erhålla instrumenter för fortsättandet af dessa observationer; hvartill bifölls. Historiska Föreningen (Der Historische Verein fir Schwaben und Neuburg) i Augsburg anhöll i skrifvelse af den 8 sistlidne Juni om utbyte af skrifter med Societeten, hvilket förslag af Societeten antogs. Sekreteraren anmälde en af hr GYLDÉN i Stockholm in- sänd redogörelse för en ny metod att beräkna planetpertur- bationer, hvilken enligt författarens önskan allaredan blifvit tryckt i Akterna. Hr KRUEGER meddelade en af t. f. amanuensen vid astronomiska observatorium, mag. LEVvÄNEN författad uppsats angående ett af denne den 14 sistvikne Augusti i Helsinge observeradt norrsken, hvarjemte hr Krueger till införande i akterna anmälde ett arbete utgörande fortsättning af hans afhandling, Untersuchung iiber die Bahn des Planeten The- mis nebst einer neuen Bestimmung der Anzeiehung des Ju- piter. Den 21 Oktober. Bokremisser hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg och Paris, Kejs. Botaniska Trädgården i S:t TTT Petersburg, Naturhistorischer Verein i Bonn, Astronomische Gesellschaft samt Freiberger Alterthums Verein. Hr CYGN£UsS förärade ett exemplar af sina nyligen ut- gifna ”Teckningar ur Frans Michael Franzéns lefnad” och hr AHLQVIST ett arbete af Felice Finzi med titel: ”Ricerche per lo studio dell” antichitå assira.” Signalehefen vid krigsdepartementet i Förenta Staterna hade jemväl tillsändt BSocieteten några exemplar af den i Washington utkommande dagliga väderleksbulletinen för Nordamerika med dertill hörande kartor. Direktorn för Kejs. Botaniska Trädgården i S:t Peters- burg anhöll i nu föredragen skrifvelse att i utbyte mot sag- de inrättnings publikationer erhålla de af Societeten utgifna arbeten, som beröra ren eller tillämpad botanik, hvartill bi- fölls. Hr ELMGREN meddelade observationer öfver vattnets höjd och temperatur samt vindens rigtning och styrka, an- stälda af honom under sistlidne sommar å Munkholm i Esbo skär. Hr Von WILLEBRAND omnämnde en upptäckt, som mnyli- gen blifvit meddelad Medicinska Akademien i Paris af dess ledamot DAvAInE, känd genom sina undersökningar rörande blodets förändringar genom smittämnen. Davaine har fun- nit, att blodet i septikemi, en sjukdom, som uppkommer deraf, att förskämdt var fått upptagas af blodmassan, är till den grad giftigt, att en trilliondedels droppe deraf är nog att döda en kanin eller ett marsvin inom 20 till 26 timmar. Dessa rön häntyda främst på, huru inom sjukdomarnes om- råde stora naturprocesser kunna uppstå såsom verkan af ma- teriela ämnen i oändligt fin fördelning, och hafva särskildt väckt så mycket större uppseende, som vetenskapens förka- stelsedom öfver användandet af läkemedel i försvinnande liten dosis härintills städse varit baserad på den såsom sol- klar uppstälda satsen, att ingen verkan i menniskokroppen är möjlig af något slags materielt ämne, bragt till den grad af förtunning, hvilken uttryckes genom talen milliondedelar och billiondedelar af ett gran. | IV Med anledning af en förut meddelad notis, att majs skulle veterligen för första gången mognat i Finland under den varma sommaren 1868, anförde hr MÄKLIn, att sådant inträffat redan sommaren 1852 å Paaso egendom, äfvensom sistlidne sommar i Luumäki socken. Hr LaGUs framställde några konjekturer angående de källor, den arabiske geografen Idrisi begagnat i sin beskrif- ning öfver de nordliga länderna. Den 18 November. Naturvetenskapliga Föreningen i Bremen hade jemte skrifvelse af den 28 Oktober öfversändt en samling af dess utgifna arbeten, hvarutom bokremisser hade anländt från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin, Paris och Lyon, Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Société des Naturalistes i Moskwa, Universitetet i Dorpat, Oberlausitzisehe Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Geologisehe Reichs- anstalt och Anthropologisehe Gesellschaft i Wien, Société des sciences naturelles i Cherbourg, Société Linnéenne och Société d'agriculture ete. i Lyon, hr Bonnel i Paris samt Finska Litteratur-Sällskapet. Ingeniörkaptenen ÖHMANN i Wiborg hade meddelat af honom anstälda barometer- och termometer-observationer. omfattande tiden från Nov. 1869 till utgången af 1870, samt klimatologiska anteckningar för 1870. Till införande i Öfversigten inlemnades af hr KRUEGER en uppsats om kalibrering af termometrar. ; Hr FORSMAN omtalade en gammal sägen, enligt hvilken Kyrön selkä i fordna tider haft ett annat utlopp än det nu- varande genom Kyrö fors, samt anförde åtskilliga omständig- heter, isynnerhet kolonisationsförhållanden, som tycktes gif- va denna sägen en viss sannolikhet. En närmare framställ- ning af ämnet utlofvades för Öfversigten. Hr MALMGREN anmälde till införande i Öfversigten föl- Vv jande tvenne uppsatser: 1:o Om tillvaron af sjelfständigt or- ganiskt lif i jordatmosferen samt 2:o Kritisk öfversigt af de i Finland hittills anträffade vadares och simfoglars förekomst och utbredning i Finland. Den 16 December. Societetens bibliotek hade ihogkommits med förärin- gar af Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin och Paris, Fysikaliska Central-observatorium i S:t Petersburg, Geologisehe- Reiehsanstalt i Wien samt Juridiska Föreningen härstädes. Sedan fråga uppstått om utgifvandet af de termometer- observationer, som vid härvarande magnetiska och meteoro- logiska observatorium blifvit anstälda hvar 20:de minut åren 1848—1856, och lektorn N. NORDENSKIÖLD anmält sig villig att ombesörja beräkningen af dem, samtyckte Societeten, på derom gjord framställning, att bekosta tryckningen af dessa observationer samt godkände tillika ett af Finska Litteratur- sällskapets tryckeri gjordt anbud om det typografiska utfö- randet af ifrågavarande arbete till ett pris af 112 mark för arket. En af lektor NORDENSKIÖLD inlemnad afhandling med titel: jemförelse mellan dygnets värmevariation i Helsing- fors enligt prof. Hällströms och enligt magnetiska och me- teorologiska observatoriets iakttagelser godkändes till infö- rande i Akterna. På framställning af hr AHLQVIST beslöt Societeten att för sitt bibliotek inlösa en afskrift af dess hedersledamot, akademikern SJÖGRENS i manuskript efterlemnade sjelfbio- grafi. Hr KRUEGER gjorde ett meddelande om det ovanliga stjernfall, som i en stor del af Europa och Amerika obser- verats emellan den 27 och 28 sistlidne November. De der- vid gjorda iakttagelserna beträffande radiationspunkten, eller VI den punkt på himlahvalfvet, från hvilken meteorerna sken- bart utgingo, lemna intet tvifvel öfrigt, att dessa tillhörde den Biela'ska kometen, hvarigenom alltså en ny bekräftelse af Schiapareilis upptäckt angående stjernfallens sammanhang med kometerna blifvit vunnen. Bielas komet, som har en omloppstid af 6?/, år, delade sig, såsom bekant, 1846 i två skilda kroppar, hvilka 1852 befunnos hafva ytterligare af- lägsnat sig från hvarandra. Sedermera har kometen oak- tadt sorgfälliga efterspaningar ej kunnat återfinnas, sannolikt emedan den påbörjade sjelfdelningen än vidare fortgålt. Dess bana korsar jordbanan i den punkt, der jorden befin- ner sig den 27 November, och kometen förväntades sistlidet år till sitt perihelium kort före denna tid. Ett sammanträf- fande med en komet, hvilket i fordna tider ingaf mensk- ligheten så stor farhåga, synes således i verkligheten nu hafva egt rum, utan att vi deraf haft någon känning. Hr MÄKLIN omnämnde ett ovanligt zoologiskt fynd, för hvilket d:r A. BRANDT redogjort vid Vetenskaps Akademiens i S:t Petersburg sammanträde den 5 sistl. September, beståen- de i ett fossilt fogelägg, funnet för omkring 15 år sedan flytan- de på vatten i närheten af Cherson. Ägget, som är större än ett strutsägg, tillhör en obekant fogel, åt hvilken Brandt gifvit namnet Struthiolithus Chersonensis. Dess form är så fullständigt elliptisk, att man knappt kan afgöra, hvilkendera sidan utgör den trubbiga polen. Den 20 Januari 1873. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Munchen, Geogra- fiska Sällskapet i S:t Petersburg, Société des Naturalistes i Moskwa, Naturwissenschaftlieher Verein i Bremen, Anthropo- logisehe Gesellschaft i Wien, Astronomische Gesellschaft, Na- turforsehende Gesellschaft i Zurich, Société Malacologique i Brissel, d:r Szontagh i Pesth samt Finska Litteratur-Sällskapet. VII Direktören för lots- och båkinrättningen öfversände jemte skrifvelse af den 14 i denna månad observationer öf- ver vattnets höjd och vindens beskaffenhet, anstälda under loppet af år 1872 vid Hangöudds inre lotsplats. Kronolänsmannen ÖSKAR EKLÖF, hvilken sedan år 1865 för Societetens räkning anställt meteorologiska observationer i Sodankylä, tillkännagaf i bref af den 1 sistlidne Decem- ber, att han, såsom förordnad till länsman i Karlö socken, nu vore tvungen att afbryta dessa observationer, hvarföre han öfverlemnat de honom anförtrodda instrumenterna, 1 barometer, I sprit- och 1 qvicksilfver-termometer, åt sin ef- terträdare i tjensten HERMAN NISULA, som åtagit sig fortsät- tandet af observationerna. Hr LAGUsS framställde en af kongl. bibliotekarien KLE- MING i bref lill honom uttalad önskan, det BSocieteten ville delgifva Kongliga Biblioteket i Stockholm sina skrifter, om möjligt i fullständig serie; hvartill bifölls. Å fil. kandidaten WoLpstEDts vägnar inlemnades en af- handling, innehållande materialier till en ichneumonologia fenmica, hvilken godkändes till införande i Bidragen. Den 17 Februari. Till Societetens bibliotek ingångna föräringar anmäl- des från Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Vetenskaps- Akademin i Berlin, Naturwissenschaftlicher Verein i Greifs- wald, Geologische Reichsanstalt i Wien, Finska Litteratur- Sällskapet, Finska Läkaresällskapet samt Statistiska Byrån härstädes. Meteorologiska observationer hade blifvit insända af provincialläkaren AF TENGSTRÖM i Kexholm, professoren ELF- VING i Åbo, bruksförvaltaren 9SAHLSTEIN i Karstula, fröken RENVALL i Salo, direktor ZITTING i Mustiala, kyrkoherden Lö- VENMARK i Piippola, prosten GRANHOLM i Örimattila, länsman- VII nen LUNDBOHM i Utsjoki och nämndemannen HoIKKA i Rova- niemi. é Direktören för lots- och båkinrättningen hade jemte skrifvelse af den 27 Januari meddelat vattenhöjds- och vä- derleksobservationer, anstälda under sistlidet år vid Söder- skärs, Hangö och Skälskärs fyrbåkar, hvarutom dylika ob- servationer äfven ingått från Rönnskärs lotsplats. Genom öfversten TAMMELANDER, som varit medlem i kommissionen för gränsregleringen emellan Finland och Norige 1871, hade Societeten fått emottaga en serie höjdbe- stämningar af punkter på gränslinien emellan nämnde län- der, verkstälda medelst aneroidbarometer af norske ledamo- ten i samma kommission, kaptenen JAK. RADER; och skulle dessa höjdbestämningar intagas i Öfversigten. ; Ett af lektorn vid Evois Forstinstitut, mag. A. G. BLOMQVIST inlemnadt arbete om skogarnes tillstånd och vext- lighet i mellersta och norra delarne af Finland, hvilket va- rit remitteradt till Naturhistoriska Sektionens granskning, godkändes till införande i ”Bidragen”. Hr LaGUs meddelade några biografiska notiser beträf- fande professoren vid Åbo Akademi JoHAN WELIN samt redo- gjorde tillika för fortgången af sina undersökningar angåen- de nordens förhållanden under medeltiden. ”Talaren anhöll att få på Societetens bekostnad låta kopiera åtskilliga noti- ser öfver nordiska länderna från ett i Paris förvaradt manu- skript af arabiske geografen Ibn-Saids verk, hvartill bifölls. Hr KRUEGER meddelade för Öfversigten en uppsats om reduktion af barometer-observationer till hafsnivån. Sekreteraren föredrog en af docenten LEMSTRÖM inlem- nad så lydande ”Rättelse: s Af Herr Professor Krueger och Lektor K. Nordenskiöld gjord uppmärksam på att det sätt, som af mig blifvit användt vid tolknin- gen af de observationer, som blifvit anstälda på Vetenskaps-Societe- tens vid dess meteorologiska stationer befinteliga thermometrar, för utredandet af deras kaliberfel, äv vilseledande, får jag härmed fästa upp- märksamheten vid detta fel, görande det med så mycket större nöje, som resultatet torde blifva att de anmärkta felen i sjelfva verket äro IX mindre än de af mig uppgifvas, hvarigenom observationsmaterialet vin- ner i förtroende. Orsaken fill det begångna felet finnes redan antydd i sjelfva uppsatsen om dessa thermometrar, men ej nog tydligt, för att rätt förstås, hvarföre jag, då saken nu kommit i fråga, önskar tillägga följande: Då man i allmänhet ej gerna för meteorologiska observationer använder en thermometer med sådana fel, att korrek- tion för hvarje observation blifver nödig, så ingick det ej heller i planen för inspektionen att verkställa en efter alla vetenskapens for- dringar noggrann kalibrering, utan att se till om öfverhufvud några svåra kaliberfel funnos. Likväl skulle jag, der sådant befanns nö- digt, utfört kalibreringen efter en mycket anlitad method, nämnligen att afskilja tvenne -qvicksilfverpelare, den ena 10 den andra 15 gra- der, och låta dessa passera röret, men jag stötte härvid på den ovän- tade svårigheten, att detta ej lät sig göra utan ytterst våldsamma skakningar af thermometern, hvilka utsatte instrumentet för vådan att söndras, hvarföre jag såg mig föranledd att låta mig nöja med en qvicksilfverpelare, hvars längd jag ej heller alltid var i tillfälle att reglera, till följe af thermometrarnes beskaffenhet, af hvilken or- sak pelaren ofta är öfver höfvan lång. — Att dessa svårigheter ej voro för handen hos de vid jemförelsen begagnade normalthermo- metrarne, äfvensom att deras kalibrering blef ofullständig, medgifves; men då en del af undersökningen, som utfördes före resans början, visade att kaliberfelen hos dem voro ytterst små, så ansåg jag ej behöfligt att fullfölja undersökningen vid återkomsten på den ena som återstod, (den andra hade gått sönder). Emellertid utbeder jag mig att vid en undersökning, som jag snart kommer att företaga med några normalthermometrar, tillhörande fysikaliska kabinettet härstädes, få återkomma till detta ämne, hvarvid-jag af de observe- rade data, på de undersökta thermometrarne, skall söka göra hvad möjligt är. Oaktadt det ofvan anmärkta felet, så anser jag mig dock ej hafva skäl nog att ändra det om de nämnda thermometrarne i min redogörelse (Öfversigt af F. Vet.-Soe:s Förh. XIV 1871—1872 pag. 109) fällda omdöme. Den 19 Januari 1873. Selim Lemström.” Den 17 Mars. Till Societetens bibliotek ingångna skrifter anmäldes från Vetenskaps-Akademierna i S:t Petersburg, Berlin och Miänchen samt Anthropologiska Sällskapet i Wien. Sekreteraren för ett i Paris nyligen bildadt sällskap, Société Mathématique de France, anhöll i skrifvelse af den 27 nästvikne Februari om utbyte af Societetens ”Acta” emot Sällskapets ”Bulletin”, hvartill Societeten samtyckte. Upplästes en skrifvelse från kronolänsmannen i Sodan- kylä HERMAN NISULA, hvari denne, med tillkännagifvande att han af sin företrädare i tjensten, länsmannen O. Eklöf öfver- tagit de hos honom befintliga, Vetenskaps-Societeten tillhöri- ga meteorologiska instrumenterna, erbjöd sig att ombesörja de meteorologiska och klimatologiska observationerna på orten, i händelse Societeten dertill ville gifva sitt samtycke. Förslaget antogs med nöje. Meteorologiska observationer hade ytterligare blifvit in- sända af Kejs. Finska Hushållningssällskapet från Runsala, af lektor MELLBERG i Wasa samt af länsmännen EKLÖF och NisULA i Sodankylä. På derom gjord framställning beslöt Societeten att för- ära tvenne såvidt möjligt fullständiga samlingar af dess ”Öf- versigt” och ”Bidrag”, såväl äldre som nyare serien, alt an- vändas såsom vinster vid det tillämnade lotteriet till förmon för konstnärernes och litteratörernes pensionskassa. Den 14 April. Föräringar till Societetens bibliotek hade ingått från Vetenskaps-Akademierna i Berlin och Montpellier, Ryska Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Vetenskaps-Societe- terna i Göttingen och Leipzig, Astronomische Gesellschaft, Société Mathématique de France i Paris samt Finska Läkare- sällskapet. Meteorologiska observationer hade blifvit insända af apotekarene RELANDER i Sordavala, LÖvENMARK i Kajana och ENCKELL i Jyväskylä, kapellanen LInpstEDptT och hr HoLmM- STRÖM i Seinäjoki. Föredrogs en skrifvelse från kapellanen LINDSTEDT, in- XI nehållande upplysningar angående de af honom anstälda ob- servationerna, och beslöts att ett utdrag häraf skulle inta- gas i Öfversigten. I nu föredragen skrifvelse anhöll Académie des Scien- ces et Lettres i Montpellier om utbyte af skrifter med So- eieteten, hvartill bifölls. Hr LaAGUs meddelade några biografiska notiser angåen- de DAMEL HJorT, grundande sig på dennes egenhändiga an- teckningar i en bok med årtalet 1615, hvilken tillhört ho- nom. Hr MoBERG anmälde, att han vid genomgåendet af an- teckningarne öfver vattenhöjdsobservationerna icke funnit skäl till någon anmärkning öfver det sätt, hvarpå de blifvit verkstälda, samt meddelade derjemte en sammanställning af den månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands ku- ster år 1872 i jemförelse med det årliga medeltalet. Hr KKUEGER omnämnde, att den barometer-kompensa- tion, han låtit anbringa vid normaluret å härvarande astro- nomiska observatorium, visat sig särdeles ändamålsenlig, ity att urets gång sedan dess varit utmärkt regelbunden, såsom synes af följande tabell, der den dagliga gången är samman- stäld med barometerståndet. 1872 Okt. 21—26 .... 40505 Y58mm3 es INT ES NS REA ÅN fa år) None Nerldng vi DD0 Led NOV RR Ad or gg a LAS 2 T == 12 Re 0 4 0 fyr (a) »” ONES an dt ÖRNEN TARO ”Z 2. «NE Dee Arm 01455 2 Deea (AE a O0OANT ABN ” nin dö ne 0:00 ” en, NIER SEAN Gr ” Han A= Jan, Oras ORON LÖS Jan. oo O-— LO, .s secs a NN NAV ” DI OL Ole vänn n ÖANNON MILO 2 HEEN30- Fepr. 2. 0.14 TINA XII 1873.Febr., 2—12-- Hets 023 VANA »” Dr AIK ta NON ? NM. 5—20 anse NOLRANES ARNE: 10000 IE RSK ARE NAEERENT I Ren ” » 4 23— Mars 2. 0:09, 753 ”. Mars, 2—987 sans 00 ES (RS TRIN: JRN 0 > BES, 1 ID NART ONE AO TREE a ERAN JE > EG) nd Sr AT SE AE BT Ön a ber LEN Den 29 April. Efter årshögtidens afslutande sammanträdde Societetens ledamöter i fakultetsrummet. Sedan hr FORSMAN nu öÖfver- tagit ordförandeskapet. skreds till val af viceordförande, hvilket utföll så, att hr CHYDENIUS dertill undfick enhällig kallelse. . Lektorn å Mustiala landtbruksinstitut d:r KARSTEN hade insändt andra delen af sin Mycologia Fennica, hvilken god- kändes till offentliggörande i Bidragen. Likaledes samtyckte Societeten dertill, att en af doéen- ten LEMsTRÖM ingifven afhandling om polarljusspectrum fin- ge publiceras i Öfversigten. Dock som nämnde afhandling derjemte var ämnad att innan kort särskildt utgifvas såsom specimen för lieentiatgrad, borde i disputationen uttryckli- gen tillkännagifvas, att densamma tidigare blifvit till Socie- teten inlemnad. Den 19 Maj. Föräringar till biblioteket anmäldes från Vetenskaps- Akademien i Amsterdam, Ryska Geografiska Sällskapet, Fy- siska Centralobservatorium och Kejs. Botaniska Trädgården XIII i S:t Petersburg, Société des Naturalistes i Moskwa, Veten- skaps-Societeten i Köpenhamn, Verein zur Verbreitung wis- senschaftlicher Kenntnisse i Wien, Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen, Physikaliseh-Medieinisehe Gesellschaft i Wirtzburg, Société des sciences physiques et naturelles i Bordeaux, Museum of comparative zoology i Cambridge (U. 5.) samt Finska Läkaresällskapet. Meteorologiska observationer hade blifvit Societeten meddelade af lektorn d:r MELLBERG i Wasa och vicepastorn' HäGGSTRÖM i Lillkyro. Föredrogos tvenne särskilda skrifvelser från Finans- Expeditionen i Kejserliga Senaten af den 7 innevarande Maj, hvari Societetens utlåtande infordrades öfver tvenne af Manufakturdirektionen uppgjorda förslag till författningar, nemligen 1:o angående bränvinsprofningsinstrument jemte in- struktion för justerare af slika instrument och 2:o angående tillverkning och försäljning af tändstickor. Båda dessa ären- der remitterades till en komité, sammansatt af hrr AÅRPPE, MOBERG, Vv. BECKER och CHYDENIUS. En af docenten d:r Wuxrx inlemnad afhandling: Iaktta- gelser under en geologisk resa i Tyrolen och Schweiz god- kändes till införande i Akterna. Hr LaGUs tillkännagaf att han lyckats från Paris för- skaffa ett utdrag ur det förut omnämnda manuskriptet af Ibn-Said beträffande nordens geografi samt meddelade en redogörelse för ett af LENORMANT nyligen utgifvet större ar- bete beträffande tydningen af den mellersta af de assyriska kilskrifterna. Hr MoBERG meddelade en jemförande öfversigt af de högsta och lägsta vattenstånd, som blifvit observerade under de 15 sista åren å fyra skilda stationer vid Finlands kuster, äfvensom ett sammandrag af de klimatologiska antecknin- garne för sistlidet år. Sekreteraren förevisade en jemförande grafisk fram- ställning af mortalitetsordningen i Finland och några andra länder, utförd, enligt den af honom i inbjudningsskriften till XIV detta års magisterpromotion beräknade lifslängdstabellen, af löjtnanten L. Neovius. Den 10 och 13 Juni höllos extra-sammanträden för afgifvande af underdåniga utlåtanden ej mindre öfver de tvenne af Manufakturdi- rektionen uppgjorda förslag till författningar, som finnas omnämnda i Societetens protokoll för den 19 nästvikne Maj, än öfver en af magister J. R. Aspelin till Kejserliga BSena- ten ingifven ansökning om ett reseunderstöd för fortsättande af arkeologiska forskningar, hvaröfver BSocietetens underdå- niga yttrande genom Ekonomie-Divisionens i Kejserliga 9Se- naten skrifvelse af den 23 sistlidne Maj blifvit infordradt. Vid det förra af dessa sammanträden hemställde sekre- teraren, huruvida icke Societeten ansåge lämpligt att till den förestående meteorologiska kongressen i Wien afsända nå- gon vetenskapsidkare, som egde taga kännedom om förhand- lingarne vid denna kongress samt tillika, så framt tillfället medgåfve, dervid föra Societetens talan, och sade sig hafva bekant, att lektorn N. K. NORDENSKIÖLD vore villig att emot- taga ett sådant uppdrag. Med bifall härtill beslöt Societeten, att lektor Nordenskiöld skulle för sagde ändamål af Societe- ten få uppbära ett reseunderstöd af 1000 mark mot förplig- telse att i sinom tid öfver den verkstälda resan afgifva be- hörig berättelse. L. Lindelöf. AA d Vetenskapliga meddelanden. Om den elektriska urladdningen i polarljuset och Polarljusspectrum. Af Selim Lemström. H. Om den elektriska urladdningen i polarljuset. 8 1. De former, under hvilka den atmosferiska elek- triciteten urladdar sig, äro mycket varierande. 1 allmänhet kan man dock urskilja tvenne hufvudgrupper, som lämpli- gast kunna benämnas häftiga och långsamma urladdningar. Till det förra slaget höra: Den kulformiga blixten, den van- liga blixten och de såkallade kornblixtrarna. Till det se- nare åter polarljuset och alla de egendomliga ljusföreteelser, hvilka, under vissa omständigheter försiggå, antingen nära jordytan eller uti atmosferens högre regioner, och som här nedan närmare skola skärskådas. En annan märklig skil- nad förefinnes ännu emellan de bägge slagen af urladdnin- gar, nämnl. att det förra slaget alltid uppstår emellan tvenne moln eller ett moln och jorden !), under det att det senare slaget oftast försiggår utan moln, men kan äfven förekomma så väl emellan tvenne moln som ock emellan ett moln och jorden. Det är tydligt att de bägge slagen af urladdningar betingas af den elektriska tensionen hos de kroppar, emel- lan hviika de förekomma, äfvensom af mediets ledningsför- måga. Finnes emellan de elektriska kropparne en god iso- !) Detta har föranledt D:r Dellman (Zeitschrift för Math. und Phys. 6 Jahrg, 1861, p. 275) att göra en bestämd skilnad emellan moln- och luftelectricitet. Denna skilnad är dock ej större än att den förra till större tension finnes samlad på en relativt god ledare, un- der det att den senare är utbredd öfver en mycket stor rymd, som är dålig ledare. iator, såsom torr luft eller dyl., så blifver urladdningen af det förra slaget, är isolatorn deremot sämre, så blifver den af det senare. Kornblixten kan anses såsom stående på gränsen emellan de bägge slagen. Enligt all sannolikhet är den en elektrisk urladdning emellan tvenne moln, som åtskiljas af ett jämnförelsevis väl ledande luftlager, hvilket antingen kan bero af dess fuktighet eller derpå, att fenome- net försiggår så högt upp i atmosferen att lufttrycket der redan är ganska ringa. Som bekant, hafva meningarna angående polarljuset varit mycket delade och länge varade diskussionen, innan man kom till den åsigt, som enligt min uppfattning, vu är den allmännast rådande nämnl. att polarljuset är ett feno- men af luftelektriskt ursprung. Denna åsigt framstäldes re- dan tidigt, men har vunnit sin största utveckling genom Peltier och A. de la Rive. En sakrik och upplysande uppsats härom är skrifven af D:r Dellman (/!. c.), hvaruti han granskar skä- len för de, hufvudsakligen tvenne, olika åsigter, hvilka kun- na betraktas som vetenskapliga förklaringar af detta feno- men, den magnetiska och den luftelektriska, och deri han kommer till det resultat att den senare måste tillerkännas företrädet. Utan att närmare ingå uti detaljerna af denna uppsats, vill jag endast framhålla en sida af densamma. Hr D. re- sonnerar: Om polarljuset är en elektrisk urladdning, så fin- nes ej tillräcklig orsak, hvarför den uteslutande skulle före- komma i form af fullt utbildadt polarljus och endast uti po- lartrakterna och ej på andra ställen af jorden. Genom en serie af data, samlade urs). Vid högst få tillfällen har jag kunnat iakttaga kronan öp- pen i midten, men deremot nästan alltid sluten, hvilket ute- sluter möjligheten att perspektivet ensamt vore verksamt. Vid tlere tillfällen har jag sett kronan bildas helgjuten, ehuru strålar utgått endast från en del af himlabvalfvet ?). Detta tillgår vanligen sålunda att just i det ögonblick kronan bildas, på den sida, der inga strålar förut funnos, svaga dylika upp- stå, men hvilka alltid äro mycket korta, och genom dessa blifver kronan fullfärdig. Särdeles påfallande iakttogs detta den 19 November, då ett intensivt polarljus, sov nedan när- mare skall beskrifvas, visade sig. Strålarne, hvilkas bas höjt sig ända till omkring 715! öfver horizonten, voro mycket korta och upptogo en båge af endast omkring 48", under det att kronan på ofvan antydt sätt fullständigt utbildades. Om man på den elektriska urladdningen i polarljuset tillämpar hr prof. Edlunds teori om elektriciteten '), hvilken med förkastande af de bägge elektriska fluida, antager etern som orsak till alla hithörande fenomen, så vinner förkla- 1) Ann. de Chim. et de Phys. PT. LIV, 3-Serie pr2ad. 2) Att här för öfrigt uppstår ett mycket inveckladt förhållande (med anledning af hr Edlunds upptäckt af den disjunktions elektro- motoriska kraften, bekräftad för vattenpoler af hr Sundell. (Öfversigt af Kongl, Vet. Ak:s Förh,. 1870, p. 518) har af mig förut blifvit fram- stäldt (Sv. Vet. Ak:s Öfversigt 1. e.); detta kunde möjligen förringa verkan af ifrågavarande orsak, men med visshet kan derom intet tills- vidare sägas. 3) Svenska Vet. Ak:s Öfversigt 1. c. ') Edlund: Sur la nature de l'electricité, Archives de Geneve 1872, 13 ringen utomordentligt uti enkelhet, under det att den dock ej i hufvudsak förändras. Enligt denna teori besitta alla kroppar i det naturliga tillståndet en viss mängd eter: om denna qvantitet förökas på ett eller annat sätt, så blifva de positivt elektriska, negativt deremot om den förminskas. I bägge fallen uppstår en sträfvan hos etern att återställa den naturliga jämnvigten, hvilket sker genom en urladd- ning. På ett eller annat sätt har nu ett öfverskott af zether uppkommit uti atmosferens högre regioner och bibehålles der genom luftens isolerande förmåga, till dess mängden ökats i den grad att isoleringen ej mera är tillräcklig och nu strömmar etern från atmosferen mot jorden, antingen med häftighet som vid ett åskslag, eller ock långsamt som uti polarljuset. — Utom denna enkelhet i härledningen af fe- nomenet, medför tillämpningen af nämnda teori en annan fördel, nämnligen att gifva möjlighet till förklaring af det samband, hvilket polarljusföreteelserna synas ega med revo- lutionerna i solen, i det att man ') kunnat framvisa en pe- riodicitet, som är lika för solfläckarnes antal och utsträck- ning och antalet af polarljus. Dock får man ej härvid taga i betraktande polarljusens antal uti de arktiska regionerna, emedan dessa icke följa den nämnda periodiciteten, hvilket synes bevisa att det endast är gränserna för den rymd, in- om hvilken polarljusen försiggå, som äro underkastade en dylik - periodicitet. — Då nu hela verldsrymden är uppfyld med eter, så faller det sig helt naturligt att en revolution i solen, hvarvid eterns jämnvigt störes, måste hafva infly- tande på eterne tillstånd på jorden. Uti många af de anförda detaljerna om den elektriska urladdningen i polarljuset, måste det blifva den framtida forskningen förbehållet att gifva närmare besked, och stor vigt synes mig ligga derpå att kunna direkt framvisa och uppmäta den elektriska strömmen i polarljuset, hvilket ex- periment nödvändigt bör ställas i samband med ett genom- gripande studium af jordströmmen, ty enligt min öfvertygelse 1) Loomis Archives de Geneve T. XL Avr, 1781 äfven de la Rive, 14 spelar denna en utomordentligt vigtig rol vid de magnetiska perturbationerna och hör derför till den stora klass af före- teelser, som, om de ock ej frambringas den ena af det an- dra, dock stå uti ett intimt kausalsamband, nämnligen polar- ljusen och de magnetiska perturbationerna. Om polarljusets Spectrum. 8 1. Knappast sex år hafva förflutit, sedan professor Ångström i Uppsala började med spektroskopet undersöka polarljuset, och redan hafva de forskningar, som i denna rikt- ning blifvit anstälda, en historik. Ett betydligt antal for- skare hafva egnat sin uppmärksamhet åt detta håll med mer eller mindre framgång. En kort framställning af deras ar- beten och resultat är nödvändig för belysningen af före- varande ämne, hvarför jag, såvidt de källor, hvilka jag kun- nat öfverkomma, det medgifva, i korthet skall söka sam- manfatta alla hithörande forskningar. Dervid skall jag för- nämligast uppehålla mig vid de forskares arbeten, hvilka åstadkommit säkra bestämningar af de i polarljusets spec- trum förekommande band eller linier. Då det tillika är af väsendtlig vigt för vissa slutsatser att det utforskade polär- ljus-fenomenets förlopp beskrifves, så anser jag äfven nödigt att, der sådant låter sig göra, 1 korthet referera detsamma. Hr Ångströms observationer finnas publicerade uti hans arbete ”Le speetre normal de Soleil” 1868 ) och innehålla förnämligast upptäckten af en linie i det gula fältet. Dess våglängd har blifvit bestämd 2 = 5567 (enheten tiotusende- dels mill.) Tillika uppgifver hr Å. att han sett spår af än- nu trenne linier, sträckande sig åt den Frauenhoferska li- nien F till, men med så svag ljusintensitet att deras våg- 1) En öfvers, häraf finnes i Pogg. Ann, Bd 213, 1869 p. 161. - 15 längd ej med säkerhet kunde bestämmas. Polarljuset visade sig för tillfället som en båge af diffust ljus, då och då upp- flammande med högre intensitet, hvarunder just de nämnda spåren af de tre linierna kunde iakttagas. Det, som tillika gör denna hr Å:s iakttagelse i hög grad intressant, är att samma spektrallinie observerades en hel veckas tid vintern 1867 i Mars uti zodiakal-ljuset. Vid ett annat tillfälle fann hr Å. samma linie om ock ljussvag, under en stjernklar natt, då hela firmamentet visade ett fosforescerande skim- mer, på alla ställen af himlahvalfvet. Ungefär samtidigt med denna iakttagelse analyserades polarljuset af hr v. Struwe i Pulkova !). Han fann äfven en enda linie i det gula fältet. Den var belägen vid 1259 en- ligt Kirkhoffs skala, hvilket svarar emot en våglängd af 5552; det sannolika felet var 15 till 20 enheter. Under 1868 års svenska polarexpedition konstaterades tillvaran af fyra linier nämnligen 1:o den af hr Å. upptäckta gula linien och vidare en linie något bortom F' samt der- emellan tvenne egendoraligt schatterade linier. Bestämnin- gen utfördes med ett Hoffmans spektroskop å vision directe. hvilket ej var lämpadt för synnerligen fina mätningar. Tre af dessa streck blefvo dock efter den uti instrumentet be- finteliga vilkorliga skala bestämda, men bestämningen blef ej genast tillföljd af mellankommet hinder ?) fullföljd och, eme- dan senare mätningar blifvit med större noggranhet utförda, så förblef den i sitt ursprungliga skick. Takttagelsen verk- ställdes i Tromsoe och polarljusfenomenet, som första gån- gen var särdeles intensivt, visade sig som ett böljande band tvärt öfver himmelen något i söder om zenit: senare gån- gen, då strecken blefvo bestämda, utgjordes det af en båge af diffust ljus några grader ofvanom horizonten; dess inten- sitet var nu mycket svagare ?). !) Bulletin de VPAcad. de St. Petersbourg, 1868. 2) Spektroskopet qvarlemnades i Tromsoe för vidare observa- tioner, 3) Ofversigt af Kongl. Vet. Akademins Förh, 1869 N:o 7. Archi- ves de Geneve, Juin 1871 pag. 147. 16 Den 15 April 1869 visade sig öfver norra delen af vestra Europa och Nord Amerika ett praktfullt polarljus, som blef analyseradt af hr Winlock !). Han fann deri fem ljuslinier. som blefvo till sitt läge bestämda enligt Huggins skala. Tre af dessa motsvara följande tal på den Kirehhoff- ska skalan 1247, 1351 och 1473, hvilka-tal. reducerade efter den af hr Thalen ?) beräknade reduktionstabell, gifva föl- jande våglängder: 5568, 5448, 5317. En linie i det blå fäl- tet har en våglängd af omkring 4350 3 4360 och en femte i grönt omkring 5190 å 5200 >). Samma polarljus analyserades af hr Winder i Amerika och hrr Rayet och Sorel. Den förstnämnde fann den ka- rakteristiska gula linien, en linie i grönt och en i rödt. De sistnämnde funno endast den gula linien och atmosferiska linier '). Den 6 Oktober 1869 undersöktes ett polarljus af hr Flöger, som endast fann den gula linien och med betydligt öppnad springa ett svagt band i grönt, hvilket dock ej kunde koncentreras till en linie 7). Den 5 April 1870 fann hr Schmidt (Lennep Rheinpr.) den gula linien, som visade sig variabel till sin intensitet samt ett bredt band åt £' till, som ibland sammanträngdes till 3 ljusa linier >). Samtidigt analyserades ett polarljus vid jordens sydpol i Australien uti Melbourne af hr Ellery, som deri fann utom en grön (?) linie, en linie uti rödt mera brytbar än C och ett band mera brytbart än de gröna caicium-linierna. 'Tillika gjordes den iakttagelse att den röda linien försvann, så snart spektroskopet riktades på det gröna diffusa ljuset uti ljus- bågen "). 1) Schellen. Die Spectralanalyse, pag. 593. 2) ”Mem. Sur la determ. des longeurs d'ondes? Nova acta Reg: (50c./ HSc. Ulpsalk Ser. UIY NO NI 3?) Dess senare tal äro beräknade enligt det läge, som de be- finnas hafva på pl. VI N:o 3. Schellen 1, c. 'y Sehellen 1. ce., pag. 593. 5) Schellen 1. ec. 6) Archives de Geneve. Nov. lör, N:o 167. TI42: 17 Omkring den 24 och 25 Oktober 1870 inträffade ett stor- artadt polarljusfenomen, som blef spektralanalytiskt undersökt af flere forskare. Den 25 Oktober antog företeelsen en sådan ut- veckling att ”Corona borealis” visade sig omkring zenit. Hr Förster i Berlin observerade den 24 Oktober den karakteristiska gula linien, som ofta kunde iakttagas både af honom och hr Tietjen äfven på sådana ställen af himmelen, der intet polarljus var synligt för ögat !). Forskningar öfver denna företeelse blefvo äfven anstälda af hr Capron i Guildford, hr Gibbs i London och hr Elger i Bedford !), hvilka alla öfverensstämma deri att en röd li- nie kunde iakttagas i närheten af C, samt dessutom den gula linien och bandartade ljusningar i grönt. Samma iakt- tagelse gjordes ock uti S:t Mary-Church !), hvarest observa- torn uttalade den åsigt att tvenne spectra här voro lagrade öfver hvarandra, af hvilka det ena härrörde från de röda strålarne och det andra från det gul-gröna ljuset. Hr El- ger ') fann dessutom att det röda ljusbandet ej förekom uti de hvit-gula ljusstrålarne, en iakttagelse, som bestyrker åsigten om olika spectra för olika strålar. Hr Browning gjorde samtidigt en likartad iakttagelse af den röda linien ?), som försvann då spektroskopet rikta- des på det gul-hvita ljuset. Den noggrannaste analys af detta polarljus synes hafva blifvit anstäld af hr Zöllnerv i Leipzig. Han använde ett Brownings miniaturspektroskop och betraktade samtidigt med sjelfva fenomenet en alkohollåga försatt med Natrium och Lithium, Dervid iakttogos, utom den gula karakteristiska li- nien (Zöllner kallar den grön), ett starkt band i rödt mera brytbart än C och dessutom bandartade linier omkring F, hvilka hr Z. anser för rester af ett delvis absorberadt kon- tinuerligt spectrum ”). Efteråt anstäldes observationer på Sjödehellen 1. ec. 2) Archives de Geneve. Fevrier 1871, N:o 158. Tom. 40. 3) Schellen 1. c., pag. 597. Ber. d. Sächs. Ges. d. Wiss, Octo- ber 1870, pag. 254, — Ann. de Chim. et de Phys. Juin 1872. T. XXVI. Pogg. Ann. Bd. CXLI 1870; 2 18 gasers spectra uti Geislerska rör, men ingen öfverensstäm- melse kunde förmärkas; det röda bandets läge bestämdes dock till våglängden 6279. De af hr Zöllner vid detta tillfälle uttalade åsigter kom- ma att senare tagas i öfvervägande. I Skotland (Aberdeen) analyserades ett polarljus af lord Lindsay den 21 Aug. 1871 !), hvilket bestod af silfver- hvitt ljus utan några röda strålar eller flammor. Från alla delar af himmelen kunde den ofta nämnda gula linien iakt- tagas med framstående klarhet, med undantag af södra ran- den af horizonten. Då spektroskopet riktades mot nord- vest varseblefvos följande linier: 1:o. En fin välbegränsad linie mera brytbar än D. 2:0. En linie litet mera brytbar än £ väl begränsad åt det röda fältet, men obestämd åt andra sidan. 3:o0. Ett bredt band, med obestämda gränser, litet mindre brytbart än G. 4:0. En linie nära HH, klart lysande i midten, men med ojämna kanter; den bör vara nära linien 1474 af sol- kronan (våglängd omkring 5316). 5:0. Ett blekt band, sammanträffande med b utsträckande sig åt båda sidor derom (våglängd 5172). De mest omfattande och noggrannaste forskningar om beskaffenheten af polarljusets spectrum äro utan tvifvel de, som blifvit utförda på Bothkamper observatoriet nära Kiel af hr H. C. Vogel och hr d:r Lohse ?). Försedd med ett ut- märkt stjernspektroskop, tillhörande ett elfva tums eqvator- eal instrument, har denne forskare efter införda ändamåls- enliga förbättringar af instrumentet för ändamålet, verk- stält mätningar och bestämningar af polarljusets spektral- linier med en grad af noggranhet, som förut ej blifvit upp- nådd på detta fäll. De nämnda förbättringarna angå förnämligast det sätt, 1) Archives. ide . Geneve. Nov. 1871, N:o 167, Tom; 42, Ann. de Ch, et de Phys. Juin 1872, T, 26, pag. 272. 2) Pogg. Ann. CXLVI. 1872, N:o 8, pag. 569. 19 på hvilket liniernas läge i spectrum bestämdes. Spektro- skopet var försedt med en mikrometerskruf, förmedels hvil- ken de särskilda delarne af spectrum kunde föras till mid- ten af synfältet, hvarest ett vanligt hårkors var fixeradt. Detta erbjuder dock vissa svåra olägenheter, som nedan när- mare komma att omtalas, hvarföre det blef ersatt af en yt- terst fin polerad stålkon, som förmedels en bländning kun- de belysas från en lampa. Härigenom uppstod i midten af synfältet en fin ljuslinie, som med skärpa kunde bringas att coineidera med linier i spectrum. Efter att hafva förvissat sig om att mikrometerskruf- ven, hvars trommel var indelad i 100 delar, icke hade nå- gra fel, som öfverstego 0,01 af ett hvarf, anstälde hr Vogel noggranna bestämningar af öfver 100 af solspektrets linier och kunde derigenom, med begagnande af hr Ångströms atlas öfver solspectrum, med säkerhet bestämma våglängden af ett band genom inställning och afläsning på skrufven. Sålunda utrustad anstälde hr Vogel under vintern 1870 —71 en serie af observationer på polarljuset. Denna bör- jades redan den 25 Oktober 1870, men emedan instrumen- tet ej då var i sådant skick, hvari det senare bragtes, så kunde ej noggranna mätningar utföras, fastän flere linier upptäcktes. Den 11 Febr. utvecklade sig ett praktfullt polarljus, börjande omkring kl. 10 e. m. med en ljusbåge af grön- aktig färg, som senare mot midnatt utsände strålar, hvilka stego ända till 60? i höjd. Härvid iakttogs den gula karakt. linien och dess våglängd bestämdes till 5574 såsom medium af sex inställningar vid en första observation och fyra vid en senare. Med ett mindre spektroskop, likt Brownings, kunde derjämnte några linier i det blå fältet varseblifvas, men deremot inga i det röda. — Den 12 Febr. kunde polarljuset iakttagas redan tidigt på aftonen och åter gjordes tvenne bestämningar af den gula linien, hvarvid först erhölls 2=5576 (6 inställn.) och derefter 5569 (likaledes 6 inst.) Sedt uti det svagare spektroskopet visade sig spectrum den- na dag väsendtligen olika emot förut. Det gröna fältet var 20 genomdraget af några ljusa band, emellan b och F ett iso- leradt band, samt invid G ett mycket svagt bredt band. Uti senare framkomne röda strålar varseblefs en intensiv röd linie, emellan C och D, närmare mot C. De egentliga bestämningarna blefvo dock utförda först den 9 April, då ett utomordentligt starkt polarljus uppstod och nådde sin. största glans tidigt på morgonen, i det prakt- fulla röda strålar uppstego emot zenit. I den klaraste de- len af polarljuset bestod spectrum af fem linier i grönt och en något bred obestämd linie uti blått. Då instrumentet riktades på de röda strålarne, kom ännu dertill en linie i rödt '). De svaga linierna nära G kunde ej nu varseblifvas. Mätningarna gåfvo följande resultat: Linien i, rödta.tss, 44=10290 55 14, Ganskarklarn Den gula linien . ., = 5569 I 2 Den klaraste linien; försva- gas betydligt vid den röda liniens framträdande. = Ytterst svag (osäker iakt- tagelse). = 5233: 4 Temmelig: klar. — 5189 + 9: Synes ganska klar om den röda linien visar sig, men eljes lik föregående. =5004+ 3 Ganska klar linie; ” | 4694 Bredt ljusband, i midten sva- = 4663 + 3 gare; ganska ljussvag då (4629 den röda linien uppträder. Den 14 April iakttogs ännu ett svagt polarljus, hvar- vid den gula ?) liniens våglängd bestämdes 5569. 1) Hr Bertin, som refererat hr V:s upptäckter uti Ann. de Ch. et de Phys. Juin 1872, T. XXVI, har dervid oriktigt uppgifvit 7 linier uti rödt. Refer. är gjordt efter Archives de Gentve, T. XLIII, p. 419—423, hvarest dock blott uppgifves att inalles 7 linier upp- täcktes, då de röda strålarne analyserades. 2) Hr Bertin (1. c.) fäster uppmärksamhet vid att en del for- skare kalla denna linie grön och andra gul, men om den Listingska indelmingen af färgerna antages, så måste denna linie ovilkorligen kallas gul, Lemström. Om polarljusspectrum. - 3 S s se = 3 eS 3 = : 8 3 = 2 S e 3 - 3 S s 2 3 2 2 2 3 - 411.2 425.6 435.5 462.9 FN 4 495.929 500.4 518.0 525,3 5317 5590 544.3 556.9 627.9 629.7 Lith och tryckt hos F Liewendal 21 I medeltal erhölls för denna linie W=5517198 "samnolikt fel'=F 0,99: Hr Vogels uppsats innehåller ännu tvenne intressanta delar !), till hvilka jag senare skall återkomma. De utgö- ras af en undersökning af syr-, vät- och qväfgasens spectra jämnte atmosferiska luftens. såväl i vanligt tillstånd, som för- tunnad och med vattenånga mättad, hvarefter en jämnförelse emellan polarljusets spectrum och dessa gasers samt jernets anställes. z Uti en uppsats om polarljusets teori !') omnämner hr A. de la Rive att hr Prazmowski funnit flere band i rödt, blått och violett. Härmed har jag slutat öfversigten af de iakttagelser och mätningar, som på polarljusets spectrum blifvit anstälda och funnits uppgifna uti den literatur, som för mig härstä- des varit tillgänglig. Jag vågar hoppas att ej något väsendt- lig blifvit uteglömdt och öfvergår till de iakttagelser och bestämningar, som blefvo utförda under den af Finska Vet. Societeten bekostade expeditionen till Lappland hösten 1871. $ 2. Det af mig begagnade instrument är ett spek- troskop å vision directe, konstrueradt af friherre Fab. Wrede och utfördt af hr G. Sörensen i Stockholm. Det är inrät- tadt efter en ny metod och skall derföre af mig beskrifvas ?). På en tung fot (pl. fig. 1) af metall / står en messings- cylinder, som medels en slidinrättning kan förlängas och förkortas. Ofvanpå denna är fäst en stark metallskifva, rörlig uti vertikal och horizontalplanen genom nageln gy och slidinrättningen. "På denna skifva befinner sig en annan, som med en vertikal stålaxel är fästad på den förra och rörlig omkring denna axel; den öfre skifvan tryckes mot den nedre genom en skruf och en derunder befintelig fje- drande ring. Vid den öfre skifvan är dessutom fästad en horizontal arm mn. På denna skifva äro nu tvenne prismer 1) Ann. de Ch. et de Phys. Juillet 1872. T: XXVI, 2) Det är mig en kär pligt att för frih. Wrede uttala min tacksägelse för den utmärkta välvilja, han bevisat mig, uti att kon- struera och öfvervaka utförandet af detta instrument. 22 p,p med omkring 60? brytande vinkel ändamålsenligt fast- gjorda. De hafva sina baser stälda emot en vertikal me- tallskifva med kilformiga mellanlag, äfven af metall, så att basytorna bilda med hvarandra en vinkel af 166,5. Ofvanpå detta system lägges en fast fyrkantig messingshylsa, som fä- stes med skrufvar. Uti denna hylsa kunna inskrufvas tuben b med springan å ena sidan och å andra sidan tuben a med okularet. Messingshylsan är på nedre sidan, åt okularet till, tätt vid basen genomskuren, lemnande rum för armen mn. Uti ändan af denna arm befinner sig mikrometerskruf- ven Ah, som, gående genom tvenne muttrar bildade af ett och samma, på mn fästa stycke, stöder sig inåt mot spek- troskopet, på hvilket en hård planslipad messingsskifva e är för detta ändamål fastskrufvad. Bakom mikrometerskrufven befinner sig en skala fastgjord vid yttersta ändan af armen mn. Denna arm drages mot spektroskopet genom en spi- ralfjeder af härdad ståltråd ec, hvilken å ena sidan är fäst uti armen och å andra sidan uti en liten messingscylinder, fastskrufvad uti spektroskopet. — Framför springan kan in- sättas en liten spegel rörlig i horizontal och vertikalplanen. Uti okularet befinna sig tvenne parallela eller hvarandra kor- sande spindelhår, som genom en öppning på sidan kunde uti- från belysas. Ljusstrålarnes gång är följande: genom springan b falla de på linsen 1 samma tub, brytas och disperseras derefter af prismat p och reflekteras slutligen mot basen af prismat p', hvarefter de ingå uti okulartuben, der bilden omvändes. Genom att vrida mikrometerskrufven kan nu armen och med den prismerna röras, så att hvilken del af spect- rum som hälst kan ställas i midten af synfältet. Mikrome- terskrufvens trommel 4 är indelad uti 100 delar och skalan uti intervaller motsvarande ett hvarf. En afläsning på skruf- var bestämmer således läget af ett streck i spectrum och genom jämnförelse med läget hos andra kända streck kan detsamma efter en eller annan skala bestämmas. Att man härtill hälst väljer att bestämma strecken ge- nom deras våglängder, är helt naturligt, då denna skala ej 23 innefattar något vilkorligt, utan hvarje ljusslag, hvarje band i speetrum är fullkomligen bestämdt, isynnerhet då utföran- det af en dylik bestämning blifvit i så hög grad underlät- tad, genom det af hr Ångström utarbetade verket ”Le Spectre normal de Soleil.” Det gällde således att kunna uttrycka en gifven afläs- ning på skrufven med motsvarande våglängd; för att nå detta mål har jag utfört följande operationer: 1:0) under- sökt mikrometerskrufvens möjliga fel och 2:0) bestämt det relativa läget af ett stort antal af de Frauenhoferska linierna i solspecetrum. Undersökningen af mikrometerskrufven utfördes på föl- jande sätt, hufvudsakligen enligt den Besselska metoden '), ehuru för den noggranhet, som jag eftersträfvade, ett konse- qvent genomförande af denna metod, ansågs öfverflödigt; ej heller lemnade det sätt, på hvilket skrufven var fäst till- räckliga garantier för den högsta grad af noggranhet. Vid armen mn fästes ett mikroskop, så starkt för- storande att man dermed kunde mäta 1 å 2 tusendedelar af millimetern; mikroskopet riktades mot en platta af ny- silfver, på hvilken ytterst fina streck voro uppdragna med bestämda intervaller. Härvid tillsågs, förmedels en enkom för ändamålet gjord inrättning, att en mot strecken vinkel- rät linie städse var parallel med skrufvens axel, hvilket var nödvändigt, emedan armen mn rörde sig i båge. Skrufven, som omfattade 25 hvarf, afdelades nu 1:0) uti 4 intervaller, om 6 hvarf, från hvarfvet 1 till och med 25. Hvarje mätning upprepades åtminstone 3 gånger och oftast flere, hvarigenom sannolika felet nedtrycktes till omkring 0,5 trommeldelar eller 0,005 af ett hvarf och derunder. Här- vid funnos följande eqvat. för bestämmandet af felen om I betecknar den qvantitet, hvarmed intervallen skilde sig från 6 hela hvarf. 1) Astr. Unters. Bessel 1 Bd. Königsberg 1841. Vid denna undersökning har jag dessutom åtnjutit råd af hr prof. Kräeger, för hvilka jag uttalar min tacksägelse. 24 6 hv. +! = 606, Hf ( T)—£( 1) ”). 6hv. + 1=605,, Fr (19)-—=7(13). ”---=608,, -+/ 13) —£( 7). 0 = 601,0 Fr (25) —£ (19). Derefter användes en intervall om tre hvarf, hvarvid erhölls, om I, betecknar det, hvarmed intervallen skilde Sig från. av. 3hvic sr, 29706 Hf (4)-ef (Lv 3 hvetöryet 296) NBT 13). = 205,3 -FF (T)—F (4): » = 294, HF (19) —£ (16). "= 296, FF AO) (UT rn 292 a rt (BLA ” = 291,,+£013)—/10. 7 —=294, + (25) 22). Vidare användes en intervall motsvarande ett hvarf hvarvid erhölls, om I, har en betydelse motsvarande I och I,. bliva dr 90 FAUNA Bye RNE hab mn UP CR ragvil Fr AD bs REAR SEEN OO EES: BA 100), EAS N EA 102,, Fr 7 ( 2) nl 4). ä TR IE, COUET mu bö Lag06, PCB) = (5 Rby E=NN00 ESRI FUN =O ANNO Pod NE 1990 EE (SN de GÖRA: hab LSS rs ISRN: 4 =100 FROM). = 100,7 FL ASL pa Oka NERE SPAM IE eg), Fyr (10). a DB, ICA REN Zz = 99, +.£ (12) —/ (11). Emedan inrättningen af mikrometerskrufven var sådan att dess ända vid omvridningen förändrade läge i förhållan- de till den skifva, mot hvilken den stödde sig, ansåg jag mig ej kunna vara säker på att det periodiska felet hos skrufven blet något så när oförändradt, utan följde vid be- stämmandet af felen inom de särskilda hvarfven följande metod : 1:o. Genom att längs efter hela skrufven uppmäta en intervall af 0,5 hvarf bestämdes felen vid hvarje halft hvarf, hvilka bestämningar det dock blefve för vidlyftigt att här upptaga. 2:o. Med en intervall af 1,25 hvarf bestämdes vidare felen vid hvarje 0,25 hvarf, sålunda att undersökningen om- fattade en intervall af 5 hvarf, hvarigenom, då felen vid bör- ") Siffrorna inom parentesen beteckna hvarfvets ordnings- nummer och f£ sjelfva felet, 25 jan och slutet deraf voro bekanta, sjelfva intervallens stor- lek blef bestämd och derefter verkstäldes mätningen på för ändamålet behöfligt sätt, som bäst upplyses genom ett exempel. Irtervallen 13—18. £= 123, FS A4,,5) =S (13) K= 122,0 FA (A55) —£ (14). ”= 11973 SEE RoN = (Mp ”= 123,0 SSU = (LE ”= 120,. FF (16,1 5) ABN ”= 123,5 mA (ER fras) =D) = i + (18,0) —=£ (16,75) kätat Kida FLLRLUANE far 3:o. Utgående Aa hvarje !/, hvarf, hvarest felen nu voro bekanta, bestämdes med samma intervall, som i före- gående, felen vid hvarje ”/, hvarf i enlighet med följande exempel: k, = 122, Sn Ci (I röode = FI ——J Rs: Da = fa; -+ VRENA mer Ål (1,50) = (22 22,2 etc. Genom UB Gare användande af dessa bestämnin- gar erhölls för mikrometerskrufven följande korrektionsserie, då felen vid 1 och 25 sättas lika med 0: vä (0) = 076 sil (6,.;) = —4,g VAG) =— 3, ; (ad =—14 £ (6,50) =—4i0 FANN = 4 f 2aens O rör fll d=5 Aj s Cd AIN aa Alan) = 218 i (2150) = — Ira HETEN År Fa 2) =—4,; Ej (2215) = — 07 Så (rs) Are FOUR os = ör Sf (3) = —1,0 Jå (ra Ne TARO = £ (das) = 290 SAN EE NR ARR) =SFIR Lil) = 26 far Re sA3) 0 =—=4,, S 1315) = 018 6 (Örsodfr TA £A325)=— 61 IOAENPEST LR HERRE AN Cl a 3 ROSSET Få (9) oral 6 jä (LB RSA a SL (450) = — 218 f OJ =—14 FA4) =-=6, UN FD = =3A NAS) = 65 545) =— 3,0 Aall =S 2 t 4,50) 73. £ öres) = — 42 SK (5150) = — Ira vIn(öne Tra FA =—24 FA GIN ES ET (IDE a £ (10,50) AT FL FUN = 2 £ As) = 3 s£A05) "== 6; Fl = (a 15,50) = — 611 Allörmsd le rm FU8M SET Ör FAR £U6) =—52 £U825)=— 61 RAG SN £ (1088) = Eje £ As = An £QNrs dra £ (10,50) = = In CON Ae fäCilar== FAO Ars s£A9) =>—4,; SAT ESS Cl) = Ha FUNNEN Fl DET SA =E e JNA FCM £ 7:50) = — ra SOU NR IA FF) = Ord fs) = 35 FERADA ENN Emedan hvarfvet 1 och hvarfven 22 till 25 ej behöf- des, så söktes ej deras korr. vidare. För erhållande af korr. för en gifven alfläsning på skrufven användes enkel inter- polation. Emedan temperaturen har inflytande på glasprismats brytningsförmåga och dispersionen !), så omfattade den se- nare af ofvan omnämnda operationer äfven en bestämning af de Frauenhoferska liniernas inbördes läge vid olika tempe- ratur. För att noggrannt kunna observera temperaturen hos glasprismat, insattes uti den ofvannämnda messingshylsan, som täcker prismerna en fint indelad termometer. Oaktadt en temperaturdifferens af omkring 24" erhölls, genom att verkställa observationen uti vanlig rumvärme och i fria luf- ten vid låg temperatur, så visade sig dock resultaten så- dana, att differenserna uti spektralliniernas relativa läge voro så små att de falla inom observationsfelens gränser. Att förändringen i det absoluta läget var mycket större syntes nog, men då jag städse endast bestämt spektralliniernas re- lativa lägen på skrufven, så var ej nödigt att härvid nu fä- sta något afseende. Vid bestämmandet af de Frauenhoferska liniernas rela- tiva läge uppstodo vissa svårigheter, som erfordrade försigtig- hetsmått. Uti sitt ofvan citerade arbete ”Determination des longueurs d'ondes” etc. säger hr Thalen att en noggrann af- läsning af ett spektralstreck i hög grad försvårades deraf att en ljusdiffraktion uppstod vid spindelhåren. Samma svårig- het mötte uti det af mig begagnade spektroskopet och jag 1) Blaserna. Archives de Geneve. Aott 1571. Tom, 41. har derföre senare vidtagit en förändring, som nedan skall beskrifvas. Ehuru detta deffraktionsfenomen är större vid parallela hår än vid hår, som korsa hvarandra, så föredrog jag dock de förra, emedan de ändock gifva en större nog- granhet vid inställningen. 8 3. För att uttrycka de i delar af skrufven erhållna relativa afstånden uti våglängder, användes en grafisk me- tod, emedan denna befanns enklast och beqvämast leda till målet, då jag ej fann någon enkel matematisk !) relation- emelian dessa qvantiteter, hvilken kunde tjena för tillfället. Vid tillämpandet af denna metod visade det sig beqvämast att indela hela solspeetrum uti intervaller, hvari de förnäm- sta Frauenhoferska linierna utgjorde gränser. Dessa inter- valler voro följande: från B till D,, från D, till bi, från b, till F, ffan et Gr och från A — 43255 till Eh. Härnedan upptagas ej original observationerna, utan endast de relativa afstånden uti trommeldelar; £ utmärker temperalu- ren hos glasprismat efter en vilkorlig skala, ty härvid användes termometern N:o 432, förfärdigad af Fastré, hvars nollpunkt är vid skaldelen 393,2 och der 6,69 delar äro lika med en grad. Intervallen B till D,. B C t 21=0627,, t 2=616,, D, Da 280: MO AÖd, lo d206 494, Å3,5 — re 060 SG Sillhg-. ok Hilda 3 — 2806 2006 pi05t A30R 510, — 20 -— 25000 MO: öland IN — mtr = NEN ca RR RS AR UN BYE RN fr Nn tg Tä Tål TT 130,2 temp.- = Va Med 2 ro 21 (RE temp. diff. ER 1 30,3 diff. SAN 93, AG (IA Våglängder. B = 686,, €=656,;2 = — AA =021,6 616,2 389,5 588,0 Våglängdsdifferenser för B=0. 0 C= 30,5 = TE Öd NA (Urs Liga 97,8 Afstånd i trommeldelar för B=20. 0 16,0 = = 156,, 193,7 284, 287,0 1) Ett försök gjordes med en parabolisk formel, i hvilken in- 28 Intervallen D, till b,: Da ÅA =361,, 4 =558,; A= 3552, A= 541,5 4 =538,3 A= 526,9 by t 0 109,3 (UPAL 15076 207,6 P4: NA 20177 32500 498,3 32500 bil J20:e 511,0 Sn temp.- Med 0 109,3 2 150,e 2006 PIPER 281,2 I25reditt 2487, Då våglängderna för D, och bi, äro resp. 588,9 och 518.3 fås följande Våglängdsdifferenser i ordning från D,: ÖREN 30,, 30,0 AT,5 5057 (td samt afstånd i trommeldelar : 0 109,3 12155 150)6 20046 224,3 20172 IDG Intervallen b, till F: by ba ba 2=509,s 2=>504,, Å=495,s 2=491,g F [4 20 DIG OTEL NING 44107 460,9 48855 Dale AU - Sad Sn äv) FN V 481,1 229,2 513,0 Nr Sr SA Kul? re FN 488, Jalla HO Rn SE SOME a Sx Vv SY SZ 1 SÖN Salan = M. 325,, 331, 334, 375 = AO, = 460, — 488,2 530,, ait 23; Vågländgsdifferenser, då för b, 2=518)3 och för HF A= 486,1, från hb, 0 iHordninsuml sa: ba Okfilne ÅR, tilje Ia Ds ca Men KR 26,5 SR Afstånd i trommeldelar för b, = 0: 0,0 Da OR Ir KARA TORRE ERSLELEN Intervallen &F till G.-. F A—460,, 2=—438,, 2 =—=434 tv A="A4S2r t G DIV 678,1 938, 986,7 510,0 — 1903,s Ola 938,3 ÖSfro LIDO LONA MEN 939,: IBA FSO00 ELODR 300,0 938, = 5 "= MempaA bite stte Med 530,, 678,4 938: 98653 1003:5 aim 248 Våglängdsdift., då för F' 2 = 486.1 och för G 2 = 430,7, i ordning från F': 0. 19,; 47,3 20 I3,e 5514 togs ända till 4:de digniteten, men den befanns dock ej tillräckligt noggran, ehuru konstanterna beräknades efter minsta gy. metoden, 29 Afstånd i trommeldelar för F — 0: OsHäLE en 4081 NANO NASN bA0IE Senare bestämning 0. — ARR 4506 AO; — Med ÖAR rele AOI ra ASK enr a Air ADIA Intervallen 2 = 432,5 till Hy: = 432,5 Å= 4226 t Z=410,> v= 396,g HJ 1003,, 111450 500 1278,5 1480,3 SY? 1116, Hl3o Ev 1482,; = 1114,, — 350,0 2 1479,; 1482, Fr 1481,s Med = 1003,3 I T15,3 ÄRAN ide 1483,g. Våglängdsdiffer. från 2 = 432,5 till H, = 393,3: 0. 9I,3 SE 22,3 Jörn 39,3 Afstånd i trommeldelar från 2 = 432,5 till H,: 0. 111, = 214,6 476, 526,8. Härvid anmärkes att hvarje af de i trommeldelar upp- gifna talen utgöra medium af flere observationer, samt att de flesta linierna blifvit bestämda, sedan okularet undergått en liten förändring, för att undvika olägenheten af diffrak- tionen vid spindelhåren. Våglängderna äro dels från Ångströms ”Spectre normal”, dels från Thaléns ofvan citerade arbete, hvilket ock för det mesta följdes vid undersökningen af linierna uti solspeetrum. För att ur dessa tal härleda ett beqvämt sätt att finna våglängden för ett gifvet afstånd i trommeldelar, användes, som ofvan blifvit nämndt, en grafisk metod, hvarvid förfors på följande sätt: De i trommeldelar uttryckta relativa afstånden från bör- jan af hvarje intervall dividerades två gånger med 4 eller med 16 och motsvarande våglängdsdiff. endast med 4. Detta förfarande betingades deraf att det kort, på hvilket talen skulle användas, var indeladt uti qvadrat-rutor, hvilkas sidor voro 1 tum, ';, tum och '/,, tum. Sålunda kom hvarje af de minsta rutornas sidor att betyda en trommeldel och de 4 gånger större sidorna, eller !/, tums, en enhet af våg- längdsdiff., hvarigenom vid våglängdens bestämmande en 4 gånger större skala uppstod. Arfstånden i trommeldelar af- 30 sattes som abscissor och våglängdsdifferenserna som ordina- tor. På sådant sätt erhölls för intervallen BOULE Dy: följande tal, der x betyder abscissorna eller de relativa af- stånden i trommeldelar och y ordinatorna eller de motsva- rande våglängsdifferenserna '). 20: 4.9.0: 953507 125080 17: 35006: UTN y 0 TROS ARI AO pr (NEP 24-10 241000 och för hvar tredje hel ruta: 23 3. 6. 9. 12 19. 18. gj 0 BO Vän FÖRS HAS 13-30, 0-4 MG 2073. SLUT O SANNE D> INET: 205 6 SAR 9. 132 + AB” IRI Ner 14. 0. 0 IT:20005 21 IR deres 9:0308 11:30:00 1252-270 UORIOREIIERSRN eller för hvar tredje hel ruta: z 0. Je 6. 9, 125 15. 18. 21. Yy 0. 20.0: 6.0.0,2- fors 11:05087- 131500 (700 18-00256- ba TELE OR Her. 06: 8. NOR 1020:275 12.90 5 OA ORRIU 0 iR 2 AROR 0. Röse Då 2 ORG 0) 24 AE 6.2.2,7- 8.0.0,;g Yy 0. 0. 1 4 Or ller för hvarje annat helt hva 0. 2. 4. 6. 8, 10. 12. 14. gg MAR 22 0: 0r5 DR rer ÖRE es NIGER RUE FtiUllG: lj RBP IEA ROR IUNyde TT 0. 9. 180: 25; 11 13.0.0,0- "AI: 18:3.456r Y 0. 4, 3 MR S eller för hvarje fjerde hel ruta: 2 0Rre de 8. 108 16. 20. 24, 29. 32. 4 0 2.0: 2,05 4>0:3,25 00:-1p120, (öde lyge 25 dygs LIL Ofgs LEDS URALARISTUDE Gt HS 20 RAS ne Br pe Oka Age ORI0ER 00, TON LBNSU ANTOG RR A0 NE NB2KSIA eller för hvarje fjerde hvarf: On 4 8. 12. 16. 20. 24, 28. 32. y 0. 1.1.3:00 23-018. 4.0-0,65 9-0:3,8> 6-1-2)7.0 T-2Aj05: 8:2:310s II par För att en observation af en spektrallinie skall kunna beräknas, måste nödvändigt läget af en karakteristisk linie vara bekant. Härtill valdes sjelffallet Natronlinien D,, men 1) Härvid märkes att decimalerna i våglängdsdiff. blifvit mul- tiplicerade med 4 för att kunna direkt uttryckas genom de minsta rutorna och delar af dem. 31 då instrumentet ej gaf de bägge natronlinierna från en sprit- lamplåga åtskilda, utan sammanflutna, så antages natronli- niens våglängd lika med medeltalet af de bägge D-liniernas i solspeetrum våglängder eller 589,2 eller för D, en korr. af + 0,3. Likaledes bör afläsningen af D, på skrufven kor- rigeras med —+ 1.3 eller halfva afståndet emellan D, och D,. Med iakttagande häraf fås följande formler för bestämman- det af våglängden för en gifven afläsning «a. Sön be ÖT far (CE DNE 16 mö y fås då genom afläsning på kortet af den ordinata, som svarar emot x, hvilken afläsning förvandlas till de för våg- längden antagna enheter eller '/, tums rutor och delar der- af. Med funnet y fås den sökta våglängden 2 1 =14 (för B) — y eller = 686,7 — y. DERE D-0 / lärt 5 FSD =, y från kortet, 2 = 2 (för D) — y = 589,2 — y. öftil EH SE ör tdi fa Xx, y från kortet, = 2 (b,) F 0,3 — y= SIS — 4: VT INE D— 0 — (030,4 - La) 16 y =486,4 — y. = XL, y från kortet, 2 = 4 (för F) + 0,3 — A=—452055 GRS: = &T, y från kortet, A= 432,5 + 0,3— y=— I 2 Kö a IM Brr fe [Pe 16 Förrän jag går till de egentliga bestämningarna af po- larljusets spectrum, är nödigt att närmare redogöra för den metod, som följdes, då det observerade spectrum var så ljus- svagt, att håren i okularet ej kunde ses, hvilket städse in- träffade med polarljuset. Håren måste då utifrån belysas, men härvid inträffade nu den svåra olägenheten, att det ljus, som kastades på håren var så starkt att det helt för- 32 dunklade strecken, som skulle observeras, ehuru ljuskällans ') styrka på allt sätt modifierades. Tillika spreds ljuset så mycket från de belysta håren att det kastade glans öfver hela synfältet. Emedan jag först under expeditionen kom till erfarenhet af denna olägenhet, så kunde icke någon ge- nomgripande förändring vidtagas, för att bortskaffa den, utan jag var tvungen att kringgå den, såvidt möjligt var, och detta skedde sålunda att håren hastigt belystes och återförmörka- des upprepade gånger och skrufven jämnkades till dess att den observerade spektrallinien och håren sammanföllo. Detta sätt medförde dock den olägenhet att taga så betydligt tid att knappast mera än en definitiv inställning på hvarje spektral- linie kunde göras. För att undgå såväl diffraktionsfenomenet som den nu nämnda olägenheten, förändrades okularet i slutet af förli- det år sålunda att i stället för håren åstadkoms en fin ljus- linie, som ofvantill upptog något mindre än halfva synfältet. Detta skedde förmedels ett rätvinkligt reflexionsprisma, hvars hypotenus-yta och ena katet-yta belades med metallskifvor, så att på den sistnämnda en hårfin öppning lemnades. Den- na katet-yta vändes emot okularet och den andra katet- ytan uppåt, då det derigenom infallande ljuset reflekterades från hypotenusytan genom den hårfina springan mot okularet. För att ej göra det infallande ljuset för starkt, belades äfven den uppåtvända kateten med papper, med undantag af en smal springa, som medels en hvit pappersyta stäld i 45? vinkel, från sidan kunde belysas. För att afläsningen skulle blifva skarp, så måste den hårfina springan starkt belysas, el- jes uppstod en spridning, som gjorde inställningen osäker. — Vid observation af de Frauenhoferska linierna, stäldes dessa i midten af den ljusa springan, så att denna och spekt- ralstrecket voro uti en rät linie. Samma förfarande iakttogs äfven vid observation af spektrallinier från andra ljuskällor, men härvid märkes dock att dessa aldrig kunde göras så 1) Den utgjordes af en lanterna, framför hvars glas sattes en tjock pappersbeläggning. 33 fina att de kunde ställas emellan springans kanter, utan till- sågs blott att springan och bandet voro uti rät linie. $ 4. Under förra delen af hösten 1871 hade polar- ljuset visat sig -temmeligen sparsamt, så att inga iakttagelser af vigt kunde göras. Efter ankomsten till Kittilä ') i med- let af Oktober, började poiarljusen oftare uppträda, men i bör- jan var ljusintensiteten mycket svag; analyseradt med spek- troskopet erhölls visserligen den gula linien, men inga an- dra. Först den 24 Oktober visade sig ett storartadt polar- ljus af mycket vexiande form. Det började i norr med en blekgul bandartad båge, hvarifrån något korta strålar gingo uppåt. Senare höjde sig bågen och strålarne syntes ej mer, utan endast ett bredt böljande ljusband, som under ett kort ögonblick hade sina ändar på ett regelbundet, särdeles anslåen- de sätt, spiralformigt inåt rullade. Polarljuset fortfor med vex- lande glans hela aftonen, och senare bildade sig en krona, som dock ej hade något synnerligen utmärkande framför andra dylika. ”Totalintrycket af företeelsen med alla dess detaljer var att ett polarljus försiggick ofvanom observationsorten och att detta var orsaken till att det syntes bandartadt; bandet utgjorde blott bas, hvarifrån strålarne gingo nästan lodrätt uppåt från betraktaren, hvilket synes bestyrkas deraf att strålarne, som redan i början voro korta, alltmera af- togo i längd till dess de alldeles försvunno. Färgerna voro icke synnerligen omvexlande, starkt ljusgult, någongång stö- tande i grönt. De egendomliga mörka strålarne förekommo äfven senare. Spektroskopet gaf mycket briljant den gula linien, äf- ven då springan betydligt förminskades, men då densamma var så mycket öppnad, att den gula linien hade en skenbar bredd af 0,5 mill., visade sig trenne linier dertill: en strax till höger om den gula linien och en vidare längre åt hö- ger, bägge stötande i grönt och dunkla, den tredje klarare och blå. Emedan banden ej hade sina kanter väl begrän- sade, företogs denna gång ingen bestämning af deras läge. 1) Lat. 679 39” 57” long. 09 4 34” vest till H:fors (enligt hr Järnefält, som godhetsfullt meddelat mig sin best.) p 34 Från den gula linien ända emot det blå visade sig spår af ett ljussvagt kontinuerligt spectrum. Efter att hafva lemnat Kittilä den 3 Nov. gjordes un- der resan till Enare flere gånger iakttagelse af polarljus, utan att dock erhålla andra reaktioner än den vula linien och svaga spår af ett kontinuerligt spectrum. Vid ankomsten till Enare prestgård ') gjordes allt i ordning för spektralanalys af polarliuset, som, ehuru det vi- sade sig hvarje afton, dock ej nådde någon högre grad af intensitet förr än den 16 November omkring kl. 9-e. m: Det sträckte sig då dels i form af strålar, dels i form af band öfver norra himmelen, nående något öfver zenit. Här- vid gjordes följande iakttagelser: | 1:o. Färgerna voro ljusrödt, gult, grönt och blåviolett. 2:0. Med spektroskopet iakttogos vid något öppnad springa 4 band, desamma som förut, men företeelsen för- siggick så hastigt att ingen mätning hann anställas. 3:0. Öfver himlahvalfvet från norr rakt öfver zenit visade sig ljusa band eller strålar, hvilka då och då flam- made upp; följande morgon iakttogs på samma ställen en lätt bandartad molnslöja, som sträckte sig alldeles på sam- ma sätt, som ljusstrålarne föregående qväll, tydande på en försiggången kondensation. Den 17 Nov. inträffade åter ett polarljus med tydlig båge och strålformiga band öfver himlahvalfvet och följande morgon var hela himmelen öfverdragen af molnband, ut- gående från en halfceirkelformig öppning i nordost, strålfor- migt öfver hela himmelen. Den 16 Nov. hade fenomenet under ett kort ögonblick en mycket egendomlig form, liknande en dubbelviken flad- drande slöja, med ändarne något utbredda mot norr och skiftande i ljusrödt, grönt och gult; det afrundade vecket befann sig i närheten af zenith. Den 19 Nov. omkring kl. 4, 45 m. e. m. började ett polarljus af ganska stark ljusintensitet visa sig under många 1) Lat. 689 55” och ostl. long. till H:fors 299” enl. kartan, :omvexlande former, som dock med ett gemensamt namn kunna kallas strålformiga band. Sedan strålarne någon tid bågformigt utgått från ett band, beläget omkring 30! öfver horizonten, höjde sig detsamma ända till 75" och från en hvitgul, stundom i grönt och rödt skiftande bas, stego korta i gredelint, gult, rosenfärg och blått stötande strålar mot och öfver zenit, bildande i närheten deraf en vacker krona, hvars färg och form mycket vexlade, men med visshet iakt- togs att hon ej var öppen i midten. Härvid visade sig före- teelsen sådan att den omöjligen kunde förorsakas ensamt af perspektivet. Strålarne voro härtill alldeles för korta och gingo dessutom ej ut från ,hela omkretsen omkring zenit, utan blott från en del af densamma mot norr och det oak- tadt var kronan flere gånger alldeles helgjuten. Särdeles vackert var det rosenfärgade ljus, som från en del ställen af densamma utgick och som ett par gånger öfvergick till blodrödt. Fenomenet blef undersökt med spektroskopet och gaf i allmänhet följande resultat: 1:o. Den gula karakteristiska linien, som också nu, likasom vid hvarje tillfälle jag iakttagit den, visade äfven vid” ganska smal springa, det egna strömmande af ljuset, som blef iakttaget under 1868 års polarexpedition !). 2:0. Ett medelmåttigt band i grönt med osäkra kan- ter, hvilket i ljusstyrka var det fjerde i ordningen. 3:o. Ett ytterst svagt band till höger om föregående, som endast vid polarljusets starkaste intensitet uppträdde och äfven då mycket osäkert. Dessa bägge band visade sig oftast som ett kontinuer- ligt speetrum med svag undulation af högre intensitet för sjelfva strecken. Emellan N:o 2 och N:o 1 var ett starkt markeradt mörkt band. 4:o. Ett något bredt band i det blå, i ljusstyrka det tredje i ordningen; det visade sig oftast på samma gång som det följande, ehuru alltid svagare. ') Öfversigt af Kongl, Vet, Akademins Förhandl, 1869, N:o 7, pag. 675. 36 . 5:0. Ett band på gränsen emellan indigo och violett, var näst den gula linien N:o 1 starkast. Om ljusstyrkan hos den gula linien eller N:o 1, som jag framdeles för korthetens skull vill kalla den, hvarjämnte de öfriga linierna tilläggas en nummer i den, ordning, hvari de ofvan blifvit anförda, betecknas med 2,0 så bör N:o 5 betecknas med 0,7 och N:o 4 med 0,4 och 2? med 0,3 och 3” emellan 0,2 och 0,71 efter ungefärlig uppskattning. Enligt den ofvan beskrifna metoden med alternativ be- lysning !) af håren, gjordes denna afton följande bestämnin- gar: 1:sta bestämningen: Med håren midt på spektrallinien och springan så mycket öppnad att N:o 1 hade en skenbar bredd af omkring 1,3 mill. D-linien bestämd vid samma temperatur som de öfriga, genom att observera ett talgljus genom fönstret var belägen 5 BSS ME IANA IRS Strecket N:o 2 . . 14.2: TIO. ? INFO eten SKON -B OS För att om möjligt nå en större noggranhet stäldes nu venstra kanten af strecken emellan håren, hvarvid erhölls: 2:dra bestämningen: N:0: 1 23oft ka eg lagt ICA NOVA LT ISS fat NEO TAG AR TORRSONIS: N:O0pOrbe srnae s GR NUNES: NIGHIUGIE AIR AID IATA a temmeligen appr. bestämning. 3:dje bestämningen: För att än mer öka noggramheten vid inställningen hade jag utkastat planen att inställa högra håret på streckets ven- stra kant och venstra håret på streckets högra kant, men tyvärr varade fenomenet ej så länge att denna bestämning hann blifva fullständig, utan blott dess förra del. !) Detta utfördes af min reskamrat hr. Wallenius under det jag gjorde mätningarna. 31 INEORV. SAG fe In esk rd US ar (NE NORS ErSho tå TORV Smed ELO 4558: INGOPERS HG fe ideer KÖ OO: (ÖN Sr ör LA bro före Had Ohh fal INFORMA siens SR ne INDIE ÖP as lag NRA TION Raa LRvSO0 NEO BN BOR SMS [ök öra e CR (Og AVES så fe Tr vc SR LET RE INSOROR SG ar rsd ef 132 MO: ÖVER ISP NR VES0R Ia de sne .D-linien bestämdes åter vid samma temperatur som förut; dock hade springan blifvit gjord smalare, så att hon nu visade D endast 0,7 mill. bred. 03 SV enstra. håret på; D:s; högra kant... .« .e on HLAYP3I90.3. 2:0. Högra håret på, D:s venstra; kant. «,:, da II 83,8. S:0 Bess NAren MmidiPa, L one, «cn klent cop HO N:o 1 bestämdes ännu engång (med hår. midt Da S(TecKkOl). n syrs nte feglirar Jef tkOR AS FA0:0- Den korta tid förde ännu varade användes till undersökning af det röda fältet och härvid anmärktes att li- nien N:o 1, då instrumentet fördes öfver det rosenfärgade och blodröda ljuset, betydligt försvagades. Deremot tyckte jag mig finna en svag linie i rödt, men blef ej ens full- komligt viss om liniens tillvaro, än mindre kunde någon mätning företagas. Luftens temperatur vid tillfället var om- kring — 16",7 och steg fortfarande. Den 22 November inträffade åter ett ganska intensivt polarljus, dels i band, dels i strålform, men var af kort var- aktighet. Härvid gjordes dock följande bestämning med spektroskopet: 4:de bestämningen. INFÖRT de) er .hark0.BYT Il Syntes. omkring 10,6; mul: bred: INFO nekat. in OO0T INFOGAS I 0:ErN 458! NEDRE ANOR Je1Albv NA BI0: N:o 3 . .. . 12.57: 72,5 linien kunde med svårighet iakttagas. D-linien blef visserligen bestämd, men med så ringa grad af säkerhet ute i det fria, att jag ej anser nödigt att anföra den. Den öfriga tiden al aftonen som polarljuset va- rade med någon högre grad af intensitet, användes till un- dersökning af det röda och violetta fältet i spectrum. I det röda fältet tyckte jag mig stundom, då instrumentet rikta- des på det röda ljuset, se en ljusning till venster om N:o 1, men det var mycket otydligt. Deremot iakttogs med afgjord visshet ett streck uti det violetta omkring 4.hv- 68!) på skrufven. Sjeifva strec- ket, som ej var väl begränsadt, iakttogs med säkerhet tre skilda gånger, men med dess svaga ljusstyrka var det svårt att bestämma. l:sta bestämningen: Sedan de observerade talen blifvit behörigen korrige- rade enligt tabellen öfver skrufvens fel erhålles N:o: 2 == "020],5--06h NEOTEEAERRTSES: 2:dra bestämningen: Då alfståndet emellan håren utgjorde 17,2 trommelde- lar efter noggran mätning, så korrigerades inställningen på PD, sålunda att streckets venstra kant kom emellan hå- ren genom att till inställningen på D:s venstra kant 17.bv. 83,8 (korr. — 3,8) addera — 8,6, hvarefter vågläng- derna på ofvan angifvet sätt beräknades. NIO 2 RTR HN00 INFO Ia = 2619 MINST RYEENBDDE NEON Or ar SASARTEKE SAR PEESPA SHINE IN SOT ACBEr SKANE IRSSAT LUP = ANNO: INSO2IG., IMRVSEERSOR BTR SA net För att tillgodogöra den tredje bestämningen på lämp- ligt sätt, emedan den, som ofvan antyddes blef ofullständig, så har jag utgått från N:o 1, hvars våglängd flere gånger bå- de under denna färd och efteråt blifvit bestämd. Orsaken härtill är den att bestämningen af D-linien ej lemnar en 1) I anseende till kölden, kom uppskrifningen af detta streck att lida af osäkerhet på hvarfvet, Det gälde att välja emellan 1hv. och 4hv.. men då 1hv. låg utom spectrum antogs obetingadt ihv. som det rigtiga. 39 tillförlitlig utgångspunkt, emedan springan dervid förminska- des och ehuru denna förminskning, efter den skenbara stor- leken, blef uppskattad, så skedde detta ej med den grad af noggranhet att deraf kunde beräknas en korrektion. Då til- lika dispersionen tilltager åt det violetta till, så försvårades häraf nämnda beräkning. Utgående från N:o 1 måste våg- längderna äfven då blifva något för stora, i anseende till den förstorade dispersionen och detta har i allmänhet verk- ligen inträffat. 2:dra best. af N:o 1: Afstånd från D 131,6 tr.del. ji = 556,9. 3:dje best. ” "2 Ok305 2 AI med håren midt på strecket för såväl D som N:o 1. En senare bestämning, gjord i Mars detta år, gaf ÖF 0hv. N:o Ia=)1697,22v-; som sgifver , afständ. från TT 2.0ttr:, dad = 050,9. Flere senare bestämningar öfverensstämma med före- gående med så hög grad af noggranhet det varit mig möj- ligt att med detta instrument uppnå. Dock kan den sista siffran i våglängden ej anses alldeles säker. Medeltalet af de ofvan uppgifna och de senare gjorda bestämningarna gifva afståndet till D =131,03 eller i beräk- ningen 131,0 trommeldelar med 4 = 556,9. INSOMBIE so. STEA= 500598 N:oN2 WE DEI. NED RNok ink fan INFON she spåren Aelg N:0r 5 SEE" Vg le 4:de bestämningen: Uti denna hänfördes äfven de öfriga linierna till N:o 1, då man erhåller Now 7 0800 Hö =:55050-som förut: NsOBL I DI0 SRAE=ISRSL03 IN3Ö:, SII903f8 ANNINT =340959: N:0d-4004 IU00V. SN =469:02 NOV OyT Ve 208 HM: Slutligen linien N:o 6 eller. den i det violetta fältet observerade 4 = 41192. | 40 Om ofvanstående bestämningar sammanfattas, så er- hålles, då den tredje bestämningen tages skildt för sig: N:o 1. Nos 2: N:o 3. N:o 4, N:o 5. N:o 6. 1:sta best, — Des = 468,g. — — 2:draxs” H305oc Pg ADD 468,0: ADA — 0 ST RY 4 24 cl oh 4zde. 2 — SY er SA 469,9« 426,3. ATT. Medeltal: 556,9. SP NE Re LIA 468,6. ADR re 411,.. (Se Spectrum II på pl.) Härtill kommer den tredje bestämningen, hvilken så- som ofvan antyddes gifver våglängderna något för stora: 3:de best. — ÖRA rss 499,,. USS AGA — Sammanfattas åter alla bestämningar, hvilka 1 histori- ken blifvit omnämnda, så erhålles följande tabellariska öfversigt, uti hvilken den i rödt funna linien ställes till först och derefter der öfriga 1 ordning efter deras våg- längder: Observator: SÖREN SEEN a SS Me FN — Ångström. DOSA FR AS på FAN ÄG. FA 2 —HuStruve. böja BA4jgv 0 Obi SR — 4253436.. — Winlock. sn = SMHI ga SE Mys — — = Jändsayg CE = AN EN — — a = —' Periollnet. 459,4 Häls Ch 539. SÖ I2353- 518,9: 500,4. 460,3 RT ET Vogel. E 462,.) 53007: — -— = B25,0: SE 49550: 468,6: HONG ALAT (Se Spectrum III på pl.) 8 5. Hvilken betydelse hafva dessa spektrallinier uti polarljuset? För besvarandet af denna fråga har man att anställa jämnförelse emellan dem och de linier man erhåller af ämnen på jorden. Att man i främsta rummet bör an- ställa en dylik jämnförelse med de gaser, som ingå uti luf- ten, samt med sjelfva luftens spectrum är påfallande. Detta har blifvit utfördt af d:r Vogel, som dervid anstält talrika experiment öfver spectra hos syre, väte, qväfve, atmosfe- risk luft, men förr än jag öfvergår till dessa försök, skall jag först anställa jämnförelse med de spektrallinier, hvilka 41 finnas upptagna för dessa gaser uti hr Thalens ”Determina- tion de longueurs d”ondes? etc. Från detta arbete uttager jag från luftens spectrum följande linier: Polarljuset. Luften, Intensitet. 62150- — — 556,9. -— — 549. — = 531,65. 532,00- 5. BFA: — — 518,5. 518,95. 4. — 318,4: Dr 500,4. 500,5. NR 495,9. 200,2. V — 4944. 4. 468,6. 469,8) 2 466,3. 467,5 f 4. — 466,1 $ 4, en 435,17 3. 435 å 436 436,8) 4. 425,6. 423,0. 2. 411,2. 412,3. Så Hr Vogels undersökning (1. ce.) verkstäldes med sam- ma spektralapparat, förmedels hvilken polarljuset blifvit ana- lyseradt, och utfördes på gaser, inneslutne uti Geislerska rör, hvilka hade en trängre och en vidare del. Bestämnin- gen af spektrallinierna skedde med ganska stor noggranhet och undersökningen utfördes såväl på den smalare delen af röret, som på den vidare delen. Uti denna undersökning, som upptager ett ganska stort antal linier för hvarje gas, anmärkes endast de linier, som visa öfverensstämmelse med polarljusets spectrum. . Polarljuset. (Ör älta far fo tvsvanätorkeskndetlinier, kyl 62 621,;) ka blifva klarare åt det vio- letta till, i trängre röret. + 42 Qväfgas 560,7 | Grupp af svaga. men bre- i trängre röret. ord å gå aa TREE sista den lju- bit n 538,, . Qv äfgas. Ljushöljet omkring 522,,. Mycket klar linie neg. polen. Luft (fört. o. mät- tad m, vattenånga): 523,,. Matt streck. Syrgas: i trängre röret: 518,,. Temmeligen klar - i vida röret: 518,,. Mycket klar. Vätgas: i vida röret: 518,,. Mycket klar. i trängre röret: 518,,. Temmeligen klar. Qväfgas: Ljushöljet vid neg. Klar linie (osäker gräns åt polen. Luft (fuktig): 200;5-- 0 Mebrroda js tie ee KSV Qväfgas: i trängre röret: 497,,. Mycket klar linie Luft (fört. o. mät- 470,,) temmeligen klar. tad m. vattengas). 464,,4 mindre klar än föreg. . Vanlig luft: 2638 svaga, icke väl begr. lin, ” Qväfgas: i trängre del. af rör. : 466,;9 svag. 2 id 464, ,$ klar, men ej väl begr. i vida del. af röret: 466,,. Klar linie. PN Mycket intensiv, icke väl be- gränsad åt det "violetta. V464, ,. Mycket svag linie. I ljushöljet omkr. neg. polen. Syrgasen i trängre del. afrör.: 437,,. Temmeligen klar. Vätgas i trängre del. af rör.: 434,,. Mycket klar. a Qväfgas iträngre del. af TÖS Rd > kläsa Jinder ; 2 K 434,, klar linie åt det röda väl ; begr. ojämn åt det violetta . i vida del, af röret: 434,,. Mycket klar linie . . . i ljushöljet omkr. | neg. polen: 434,,. Temmeligen klar . Luft vanlig: 434,,. Hörande till ett ljusband Luft, (fört. 0. mätt. 435.309 J med vattenånga). 434.,$ Mycketi Kläm. . rr Se . a EET DA, SSR +. Polarljuset. 556,9: 5390: HIS 518,9. 435 å 436. 43 Polarljuset. Qväfgas 497 Klar linie, icke väl SON Y iträngre del, af rör.: 2340. atrkvlolett vc |: al i-vida del. af röret: 427,;,. Temmeligen klar .. . . sa 425,6 I ljushöljet omkr, | neg. polen: 427.;,. Temmeligen klar linie J Hr Vogel har af praktiska skäl icke dt sin un- dersökning längre än till G, men slutar uppräknandet af de funna linierna i qväfvet och atm. luften med: derpå följa ännu flere linier. Linien "411,2 torde motsvara vätgaslinien Ah hvars våg- längd är 410,:. enl. Ångströms ”Spectre normal”, ty med den osäkerhet, som vidlådde inställningen, var ett så stort fel mycket möjligt, om man dertill tager i betraktande att lini- en var bred med icke väl begränsade kanter. Med fäst afseende å liniernas beskaffenhet uti polar- ljus spectrum, torde öfverensstämmelsen kunna kallas temme- ligen god. Hr Vogel anmärker om gaserna, som voro inne- slutne uti rören, att de ej voro fullkomligt rena och finner bland annat att den ström, som i den vidare delen af vät- gasröret icke förmådde bringa denna gas till glödgning, der- emot åstadkom ett syrespectrum. Uti qväfgasröret öNpträder syr- och vätgaslinier, sannolikt härrörande af fuktighet. ; Uti vätgasröret iakttogs att spektret, då springan för- des från den trängre delen af röret öfver förbindningsstället till den vidare delen, småningom och starkast på detta för- bindningsställe undergick en märkbar förändring. De tre i den tr. d. af röret klart lysande linierna Hua (fa 6558), HB (1 =4861) och Hy (4 —4342) försvinna och i deras ställe uppträda andra linier. Hr V. är helt och hållet af den öf- vertygelse att gasernas spectra undergå betydande förändrin- gar med varierande tryck och temperatur, hvilken fråga för närvarande i vetenskapen diskuteras. Emedan den för ämnet har stor betydelse, så måste jag här i korthet upptaga den- samma. $ 6. Som bekant leddes Pläcker och Hittorf, på grund af noggranna undersökningar !) att antaga tvenne slag af 1) Philos. Trans. 1865, 44 speetra hos gaserna nämnl. ett kanneleradt spectrum af 1:sta ordn. och ett spectrum med lysande linier af 2:dra ordnin- gen, hvilken föränderlighet berodde af gasens temperatur. Dessa undersökningar af gasers spectra upptogos långt senare af Willner '), som först anmärkte hos syre qväfve och väte trenne olika ordningar af specetra och hos den sist- nämnda gasen ända till fyra. Detta factum blef dock all- deles förnekadt af Hr Ångström på grund af egna undersök- ningar ?). Hr Ångström, som redan framkastat dubier om Plickers resultat, visar att de af Hr W. erhållna kunna förklaras dels af föroreningar hos gasen och dels af oxydering af densamma. Utan att ingå i alla detaljer af denna intres- santa vetenskapliga diskussion, vill jag blott omnämna att P. Secchi fann i det närmaste samma resultat som Hr W., men att Hr Ä:s åsigt blifvit försvarad af flere forskare '), hvilka på grund af egna undersökningar alldeles förneka till- varan af spectra af flere ordningar hos samma gas. Emel- lertid synes frågan nu kommit betydligt närmare sin lösning, sedan Hr W. publicerat en ny memoire ?), uti hvilken han enligt min uppfattning, till full klarhet ådagalägger att ga- serna hafva trenne ordningar af spectra, ett kanneleradt eller bandspectrum, ett spectrum med lysande linier och elt kontinuerligt spectrum, men finner orsaken till dessa oli- ka spectra, ej som förut uti olikhet af trycket och tempera- turen, utan uti sjelfva den elektriska urladdning, som ge- nomgår gasen, i det att en kontinuerlig urladdning gifvet ett spectrum med band och en disruptiv ett dylikt med ly- 1) Pogg. Ann. Bd. CXXXV-. 1868 och Bd. CXXXVII 1869 Archives de Geneve XXXV 1869 p. 191, XXXVI p, 34 XXXVII 1870 p. 262, 2) Pogg. Ann. CXLIV p. 307. 3) Comptes Rendus d. 6 Dec. 1869 T. LXIX p. 1189. Comptes Rendus d. 10 Jan. 1870 T. LXX p. 81—384. Archives de Geneve XXXVII p. 265. +) Dubrunfaut, Comptes Rendus 1870. Archives de Geneve 1870, Schuster, Archives de Geneve, T. XLV p. 274, 45 samde linier, hvilket då pressionen betydligt ökas kan öf- vergå till ett kontinuerligt spectrum. Hr Ångström a sin sida medgifver ock att gasernas spectra förändras med tryck och temperatur, dock under det att de bibehålla sin allmän- na karakter; linier kunna försvagas eller utsläckas och nya uppstå eller de förutvarande delvis utsläckas samt med pres- sionen tilltaga i bredd. Måhända kunna de bägge åsigterna efter Hr Ws. senaste uppdagande nu förenas. För min del hyser jag denna öfvertygelse, synnerligast, som Hr W. i sin nämnda memoire uppstält ganska antagliga teoretiska be- traktelser, grundade på de af Hr Zöllner uttalade åsigter '). Enligt dessa bör till följd af det egendomliga förhål- landet emellan gasernas absorptions och emissionsförmåga, ett tjockare glödande gaslager gifva ett bandspectrum, då deremot ett mycket tunt lager bör gifva ett speetrum med lysande linier. I sjelfva verket uppstår uti ett något så när vidt glasrör, vid låg pression hos gasen, er kontinuerlig ström af elektricitet, som utbreder sig öfver hela röret och gör ett ganska stort antal gaspartiklar glödande; men vid högre pression sker urladdningen i form af en gnista, som bryter sig den kortaste väg i det hinder, som gasen frambringar, hvari- genom ett jämnförelsevis ringa antal gaspartiklar bringas i glödgning. I sammanhang med sin upptäckt af den röda po- larljuslinien, anställer Hr Zöllner (1. e.) en teoretisk be- traktelse öfver detta fenomens spectrum af stort intresse. Formeln för klarheten £ hos en spektrallinie af en viss våg- längd 4 E RE LS 0 rå nd 2 (hvarest Aj; och H27 betyda ljus absorptions- och emissions- förmågan för ett gaslager, hvars tjocklek och täthet bäg- ge äro = 1, samt m och & tjockleken och tätheten hos den lysande gasen), gifver vid handen att I, för en gifven gas af en viss temperatur är beroende af produkter mo, således af tjockleken och tätheten hos det lysande gaslagret. Jämn- 1) Pogg. Ann. Bd. CXLII. 1871. 46 föres nu det fenomen, som försiggår vid "urladdning uti ett geislerskt rör, med polarljusfenomenet, så befinnes att, för frambringandet af samma spectra vid samma temperatur det erfordras, att luften har en täthet af endast 0,oooos5 af gasens uti röret, antagen till 50 mill. tryck och 1 mill. tjocklek, om det i polarljuset lysande luftlagret endast har en tjocklek af en kilometer. Denna ringa grad af täthet förutsätter åter för polar- ljuset en utomordentlig höjd, hvilket emotsäges af obs. facta. Då: nu ändock, ett geislerskt rör eaktadt gasens ringa täthet och tjocklek genom en elekt. urladdning visar ett speetrum, som för att kunna studeras, måste vara åtminstone lika klart, som polarljusets, så kan detta endast bero af en utomor- dentligt förhöjd emessionsförmåga hos gasen 1 röret och denna förhöjning har sin orsak i den höga temperaturen, då dertill kommer att tjockleken hos det lysande lagret i polar- ljuset sannolikt är betydligt större än en kilometer. - Om derför ljusutvecklingen uti polarljuset orsakas af glödande luftpartiklar uti atmosferen, hvilka gifva ett spectrum, så må- ste, då gaslagret har en betydlig utsträckning den tempera- tur, vid hvilken denna glödgning förekommer, vara ofantligt mycket lägre än den, vid hvilken gaserna uti de geislerskå rören försättas uti glödande tillstånd af en elektrisk urladd- ning, för att samma linier skola uppstå. De speetra, som iakttagas uti ett geislerskt rör kunna derför ej till fullo öf- verensstämma med polarljusets, emedan de förhållanden, som dervid äro förhanden, ieke kunna framställas artificielt. Uti denna föränderlighet hos gasernas speetra med ur- laddningen, har man att söka orsaken ej allenast, hvarför polarljuset, såsom elektrisk urladdning, ej gifver alla de li- nier, som tillhöra de gaser, genom hvilka den försiggår, utan ock till den föränderlighet hos detta spectrum, som af det föregående tydligen framgår. Man kan derföre utan tvekan antaga att de i polarlju- sets spectrum observerade linier sammanfalla med de linier, som kunna framställas hos gaserna, genom hvilka urladdnin- gen försiggår, med fäst afseende på de egendomliga för- hållanden, som uti polarljuset äro förhanden. Någon tvekån 47 kunde ännu finnas angående den mest lysande linien eller den af Hr Ångström först uppdagade. Enl. Hr Vogel förekommer visserligen en grupp af svaga linier af denna våglängd uti qväfgasen, och dess relativa ljusstyrka i polarljuset kunde förklaras af föränderligheten hos gasspectra, men häremot ställer sig den af Hr Ångström uttalade åsigt att den ej med någon hittills bekant spektrallinie sammanfaller; endast di- rekta experiment kunna lösa denna fråga. Spektrallinien i polarljuset af våglängden 5002, synes sammanfalla med den i nebuloserna funna qväfgaslinie, likasom man äfven på grund af öfverensstämmelse i läge velat identificera tre af polarljusets, linier med coronans omkr. solen. Linien uti rödt synes sammanfalla med en grupp uti qväfgasen, om hvilken Hr Vogel iakttagit att den är klarast just åt den sida af spectrum, der ifrågavarande linie blifvit funnen. De öf- riga linierna sammanfalla dels med qväfgasens, dels med sy- rets eller vätets eller ock med den fuktiga luftens. Äfven uti det af Hrr Thalén och Ångström framstälda luftspeetrum hafva de ilesta linierna sina motsvarande. Utom en jämnförelse med gasers spectra, anställer Hr Vogel en: dylik med jernets, hvilken enl. hans egen åsigt har. sin tillämpning först då, när man kunnat bevisa förän- derligheten hos jernets spectrum. Denna åsigt måste dock tills vidare lemnas beroende af framtida forskning. Jämn- förelsen vinner uti intresse, efter den af Hr. Ad. Norden- skjöld -framkastade åsigt om ett i verldsrymden och vår at- mosfer befintligt jernstoft, hvilken fråga af den närvarande polarexpeditionen torde bringas närmare sin lösning. Jämn- förelsen utfaller för öfrigt mycket tillfredsställande; Hr Tha- léns atlas upptager ock en linie för jernet vid 411,7 och en annan vid 425,0. $$ 7. Granskar man närmare de olika omständigheter, under hvilka polarljusets speetrum blifvit iakttaget, så ledes man, nästan med nödvändighet, att antaga tvenne eller till och med tre särskilda speectra hos detsamma, hvilka dock vid vissa tillfällen kunna öfvergå i hvarandra. Denna åsigt framhölls redan af observatorn 1 S:t Mary-Chureh och nästan 48 alla de observationer jag varit i tillfälle att göra, tala med bestämdhet härför. Dessa speetra betingas af den olika ka- rakteren hos den elektriska urladdningen. De särskilda spectra utgöras af: 1:o. Den gula linien och de derpå följande ända till F 2:0. Den röda tilllsammans med föreg. spectrum delvis försvagadt 3:0. De violetta banden tillsamman med 1:0. Det första spektret, som oftast består endast af den gula linien, tillhör den diffusa polarljusbågen och de särde- les svaga ljusföreteelser omkr. fjellkammar och vid jordytan, som ofvan blifvit beskrifna. Afvenledes visar det sig då po- larljusurladdningen sker uppåt från bågen i form af breda böljande ljuskast. Det andra spektret framträder, då polarljuset visar sig som en bred röd flamma; och det tredje nästan alltid uti de mångfärgade strålarne, synnerligast då dessa med hög ljusintensitet sammanlöpa och bilda kronan. j Orsaken till denna olikhet hos speetra måste sökas uti den elektr. urladdningens beskaffenhet, som åter är beroen- de af elektricitetens tension och mediets ledningsförmåga. Tänker man sig en viss qvantitet elektricitet uti atmosferens högre regioner, hvilken nått den spänning att en utjämning emot jorden måste inträffa, så kan detta ske, antingen i form af gnista eller långsam fortledning. Om isolationen är god, så inträffar det förra, och man har en blixt, är den der- emot ofullkomlig, så följer en fortledning af elektriciteten, analog med den, som förekommer 1 luftförtunnadt rum. Det är ingalunda sagdt att denna utjämning under hela den bana, som af densamma genomgås, förblifver densamma, ty likasom man kan iakttaga att blixten går från ett molnlager till ett annat, så måste man äfven antaga att den långsamma ur- laddningen i polarljuset kan öfvergå från ett luftlager till ett annat. Att den då på sin väg kan möta medier af myc- ket olika ledningsförmåga, följer af atmosferens variabla tryck och fuktighet äfvensom att denna olikhet kan i väsendtlig 49 mon förändra urladdningens karakter, Uti atmosferens lägre regioner måste densamma försiggå med större eller mindre svårighet, allt efter som fuktighetsgraden är mindre eller större, men deremot måste densamma utbreda sig, ju mera den närmar sig jorden, och denna omständighet kompense- rar i viss mon, hvad spectrum angår, den sämre lednings- förmågan. Denna urladdning utgöres härvid af ett oändligt antal ytterst små gnistor, hvilka öfvergå från molekul till molekul och, i enlighet med Willners ofvannämnda iaktta- gelse, bör härvid ett spectrum af streck uppstå för den gas, genom hvilken urladdningen går. Af denna orsak gifver den diffusa polarljuslågan alltid ett spectrum af streck. Ju högre uppåt urladdningen försiggår, desto bättre blifver ledningsförmågan, som dock allt fortfarande i högsta grad beror af fuktigheten. Det kan nu, till följd af tempe- raturens aftagande uppåt, inträffa att fuktigheten antagit fast form och då försiggår urladdningen genom gnistor, som öf- vergå från en iskrystall till en annan och häraf kommer sig att urladdningen äfven på en relativt betydlig höjd kan bi- behålla samma karakter, som i de lägre regionerna, ehuru densamma, då ledningsförmågan i allmänhet är större, försig- går lättare och bildar under magnetismens inflytande strå- lar. Speetrum åter bibehåller sin karakter, men blifver en- dast mera intensivt. Under aftangande tryck och täthet hos atmosferen för- bättras ledningsförmågan allt mer och den elektriska ström- men uppnår större intensitet, under det att den småningom antager en kontinuerlig form. Man ser derföre högst sällan omkring kronan skarpt utpräglade strålar, utan ett mer eller mindre mildt sammanflytande strimmigt ljus. Uti detta ljus uppenbarar sig de mångskiftande färgerna, hvilka dock re- dan delvis förefinnas i strålarne. Spectrum antager nu en karakter, som närmar sig det bandartade under det att det, som tillhörde föregående slag af urladdning, bibehåller sig. Den bandartade karakteren visar sig uti uppkomten af de violetta breda linerna. 4 50 Ett särskildt slag af urladdning företer sig i form af röda flammor, som till största delen förlorat karakteren af strålar och uti dessa varseblifves den röda spektrallinien un- der det att det öfriga spektret delvis mattas, isynnerhet den karakteristiska gula linien, och de violetta banden för- svinna. Alla de iakttagelser, hvilka af mig blifvit gjorda uti Lappland, tala starkt för de ofvan uttalade åsigterna; andra forskares observationer öfverensstämma äfven härmed. Dess- utom har jag efter återkomsten från Lappland isynnerhet under nu tilländalupne vinter med uppmärksamhet följt de flesta polarljusföreteelser i våra trakter och funnit dessa åsigter bekräftade. Den diffusa bågen gifver ej annan reak- tion än den gula linien; endast vid mycket hög intensitet synas, som Hr Ångström redan anmärkt, svaga spår af ännu tre linier. Exempelvis inträffade omkr. den 12—15 April några aftnar polarljus, hvilka nådde en ganska hög intensi- tet, utan att annan reaktion än den ofvannämnda kunde för- märkas, oaktadt ljuset en afton antog karakteren af breda, mycket ljusgula flammor, hvilka med en utomordentlig liflig- het skiftade ända upp emot zenit. Deremot iakttogs i medlet af December förlidet år ett briljant polarljus, som slutade med en mycket vacker krona. Spectrum visade nu den intensitet att ej mindre än fem linier kunde iakttagas och skulle äfven till sina våglängder kunnat bestämmas, men instrumentet var för tillfället delvis under arbete. Emel- lertid kunde jag ej spåra några reaktioner i det violetta och ej heller i det röda, oaktadt sådana bort förekomma, hvil- ket bevisar antingen att dessa ljussorter ej nu alls förefun- nos eller ock att instrumentet var för svagt. Skadligt inver- kade ock att månen för tillfället lyste mycket klart. Med anledning häraf försågs instrumentet med en eylindrisk kolli- matorlins, men sedan denna blef färdig, har intet polarljus med så hög intensitet förekommit. Sammanfattas resultaten af denna afhandling, så blifva de följande: 0. 4:0. 5:0. 10:0. 51 De bleka flammartade ljusfenomen, som observeras tid- tals omkring bergtopparne och fjellkammarne på Spets- bergen, förekomma äfven 1 Lappland och äro af polar- ljusartad natur. . Likartade fenomen, som i föregående moment omnäm- nas, fastän något modifierade, hafva blifvit iakttagna på andra ställen af jorden utom i polartrakterna och bevisa att polarljusartade elektriska urladdningar före- komma äfven annanstädes än 1 de nämnda trakterna. . Spektroskopet är det säkraste medel att i tvifvelaktiga fall konstatera arten af dylika ljusfenomen. I polartrakterna försiggår den elektriska åskurladdnin- gen lägre ned i atmosferen än annanstädes. De elektriska strömmar, som visa sig i jorden vid tillfälle af polarljus, utgöra ej induktions företeelser, förorsakade af nämnda fenomen, åtminstone ej i nordliga trakter: om de ej härröra af sjelfva den ström, som uppstår genom elektricitetens rörelse ifrån atmosferens högre regioner emot jorden, så måste deras orsak sökas uti störingar af sjelfva jordströmmen. . Enligt all sannolikhet bör sjelfva polarljusströmmen kun- na fås att verka på galvanometern, endast den insam- lings apparat för elektriciteten, som användes, göres antingen tillräckligt stor eller ock placeras högt upp uti atmosferen. :o. I polarljuset strömmar den positiva elektriciteten i re- geln uppifrån nedåt. :o. Polarljuskronan är ej allenast ett fenomen af pespek- tiv, utan strålarne undergå en verklig höjning. :o. Uti polarljusets spectrum förekomma inalles 9 streck, hvilka enligt all sannolikhet sammanfalla med de lini- er, som de i luften ingående gaser gifva. Polarljusets spectrum kan hänföras till tre olika typer, hvilka bero af den karakter, som sjelfva urladdningen besitter. Om kalibrering af thermometrar. At A. Krueger. BeEssEL meddelar i ”Königsberger Astronomisehe Beob- achtungen, Abtheilung VII” en method att undersöka ther- mometrarnes kaliberfel, som hvilar på samma princip, som vid undersökningar af en graderad skala, eller af en mi- krometerskruf, eller af en graderad cirkel bör användas, så framt graderingsfelen skola bestämmas med större noggran- het. Ehuruväl BEssELs method är känd af alla, som befattat sig med slika undersökningar, torde en närmare beskrifning af densamma äga något intresse, så mycket mera som BESs- SELS arbete icke är tillgängligt för en större läsarekrets och som hans framställning af ämnet kunde synas alltför knapp- händig. En thermometer skall anses vara felfri, om den för det första vid tvenne bestämda temperaturer, t. ex. vid frys- punkten och kokpunkten, visar det riktiga gradtalet. För det andra böra qvicksilfrets volymförändringar vara propor- tionela mot afläsningen på skalan. Vi sysselsätta oss här hufvudsakligen med att undersöka, om det sednast anförda vilkoret satisfieras; en sådan undersökning kallar man ka- librering, emedan den närmast afser att bestämma rörets kaliber. Vid närmare besinnande finner man likväl lätt, att äfven skalans gradering är af samma vigt, som kalibern, men det är både onödigt och olämpligt att skilja dessa tvenne från hvarandra, och vi undersöka derföre icke kali- bern ensam utan kalibern jemförd med den förhandenvarande skalan. Det vore alldeles omöjligt, att uppmäta rörets inre tvär- 53 snitt, utan att slå detsamma i bitar; vi förfara derföre på följande sätt. Medelst skakning eller i nödfall medelst mer eller mindre häftiga slag, som man rigtar mot thermometern, men icke mot kulan, i det man håller densamma horizontelt, afskiljer man en del af qvicksilfret i röret från det öfriga. Derefter förflyttar man denna qvicksilfverpelare eller tråd till olika delar af röret, helst i lika stora intervaller af t. ex. 10? eller 5”, och antecknar trådens längd, uppmätt efter skalan. Kaliberfelet skall vara noll, om vi öfverallt erhålla samma längd för tråden. I motsatt fall skola de många af- läsningar, vi sålunda gjort, lemna material till korrektioner- nas bestämmande. Sedan en serie af afläsningar, som de ofvan beskrifna är slutförd, låter man qvicksilfvertråden åter förena sig med tråden närmast kulan och afskiljer derefter en annan tråd, hvars längd betydligt afviker från den förra och upprepar afläsningarne af trådens längd. Derefter kan man observera ännu flera trådlängder, allt efter behofvet. Man borde icke åtnöja sig med en enda serie, åtminstone icke i den händelse, att thermometern skulle visa stora fel, och derjemte borde man vara angelägen om att utsträcka afläsningarne ända till de lägsta temperaturgraderna. De korrektioner, som numera skola beräknas, böra satistiera det enda vilkoret, att alla korrigerade trådlängderna blifva lika stora, d. v. s. om x" betecknar afläsningen af trådens öfra ända och q(x') korrektionen, och på samma sätt x afläsnin- gen vid nedra ändan och g(x) den motsvarande korrektio- nen, bör 2 + 9) — — 9lz) blifva lika stor för de olika observationerna af samma tråd. Den enda svårighet, som härvid finnes, är den att utan stora omgångar riktigt beräkna korrektionerna. BEssEL föreskrif- ver följande method, som på ett rationelt sätt tillgodogör hela observationsmaterialet. Man undersöker först, vid hvil- ken del af skalan trådlängderna äro minst föränderliga, och anser korrektionerna vara noll inom de motsvarande grän- serna. Numera beräknar man medelvärdet på trådlängderna inom de antagna gränserna och med dessa medelvärden, 534 som kunna anses såsom en approximation till de riktiga längderna, korrigeras graderna på den öfriga delen af ska- lan. Medeltalen af de sålunda funna värden gifva temmeli- gen approximerade korrektioner för skalans öfriga delar; de användas för att ånyo beräkna trådlängderna, hvarefter man går ut ifrån de sist funna korrektionerna, för att korri- gera den till en början såsom riktig antagna delen af ska- lan. Förfarandet upprepas till dess fullkomligt öfverens- stämmande värden på korrektionerna erhållas. Såsom exem- pel på dessa räkningar väljer jag en på observatorium be- fintlig thermometer efter Fahrenheitska skalan (32? vid frys- punkten och 212" vid kokpunkten). Den blef på min ut- tryckliga önskan graderad, utan att något afseende fästes vid rörets ojemna kaliber. I nedanstående tabell meddelar jag de observationer, som blifvit anställda i och för bestäm- mandet af kaliberfelet. Med x betecknas afläsningen vid nedra ändan, med x'" vid öfra ändan af qvicksilfvertråden; x'-—-2 gifver således trådens längd. x IR x kv kr oo BN byyga = CS 2 — 30 IE SOLA DI dö 20 26, 45,, 68,, 88,3 10 3 55,, (Sa 98,, LOPy Se NI AR orten Tölea atetd enten 110; fa IäPvto ks Smart OR 120 NG Sam MES 55 TUREN: UTN EET CE KAD ie RO 150:spad 003 160 = 209,,. Man finner genast, att trådlängderna i allmänhet till- taga ifrån början till slut: den första varierar från 46",, än- da till 499,,, den andra från 65",, till 699,;, den tredje från Sör MIR och iden fjerde från 1073, till WIR men emellan 0? och 110? tyckes thermometern ändock vara tem- meligen riktig och jag begagnar derföre de emellan dessa grader gjorda afläsningar för att beräkna trådlängden. Jag finner 479,, såsom medeltal af 7, 65",, af 5 och 88",; af 3 observationer; den fjerde lemnas tillsvidare bort, emedan här endast en observation vore att tillgå. Man finner nu med tillhjelp af dessa trådlängder föl- jande korrektioner: vid —=30" korr. —1,, = 0,7, — 0), == 0 ” Fer 057 €F OM FR 0 ROTA re SER 05 ig äl! | fantagas =0. 110 ) 120 korr. — 0,, — 0,; — 0,3 130 JAN 0,5 SÄTET 05; 140 ” SÅ 0,5 FX 0,5 HH 0,5 ete., etc. En olägenhet visar sig vid denna räkning, att nemli- gen trådlängderna icke närmare svara mot hela tiotal af grader: vi erhålla derföre de sökta korrektionerna för gra- derna emellan 110 och 210 icke omedelbart för hela tiotal utan endast efter en interpolation, som dock icke har någon svårighet. Efter att hafva tagit medlet af de olika värden kommer man till följande korrektionstabell: 56 2 mplenrn RNE RNE 2 BONN BYN ARTO ANNE IOLnn=Sf0R 60: bög 140 20 0rers0,ortelförner Oj) ut AA 0 035 buns BONO NAGON 10 Oj "or ÖREN Wie JORI NORTE ARNELL 30003: OTO tä mv 405 sger Oo vt ANNE HER 506 hh Osgörssdadn ON a MANN Om man nu ånyo beräknar trådlängderna enligt denna tabell, finneroman 4£795,7; 659109 980537 108005 ock harmed beräknar man korrektionerne emellan 0! och 1109. De blifva emellertid så obetydliga att de ej öfverskrida 0); och om jag här inskränker mig till en noggrannhet af tion- dedels grader, blir räkningens slutresultat följande korrek- tionstabell: Xx pl) 4 (2) x plx) — 300 —0",, FÖR 0 1309 0857 20 —0,, 60 05 140 — 0; 10 —0,, 70 (UM AN Ma 0 —0, 30 OM 160. — 10 OR 90 ÖÖM 170 - .— Lör 20 OM 100 OM 180 — 2, 30 OM 110 — 0), 190 -—-2,, 40 (08 120 — 0,3; 200 —3,, 50 OS 130 — 0. 210 —3,;. Denna tabell kan lätt pröfvas, i det man jemför alla trådlängder, sedan de behörigen blifvit korrigerade 1 enlig- het med ofvanstående korrektioner; och om man verkställer denna pröfning skall man finna en fullt tillfredsställande öf- verensstämmelse, ty de största afvikelser från . medeltalet stiga endast till en tiondedels grad, och mera kan man icke begära, emedan afläsningen af de små Fahrenheitska graderna, som skedde medelst ett svagt förstoringsglas, ej kan vara noggrannare. dv Det återstår ännu att finna absoluta korrektionen till de numera kalibrerade graderna. Fryspunkten observerades vid 30?,,,, kokpunkten vid 2099,,.,. Dessa afläsningar, se- dan de blifvit korrigerade för kaliberfel, gifva tillkänna, att (209045 övr (BO Nr ONE TA kalibrerade |gra- der svara mot 180” Fahrenheit. Vi böra således lägga till en annan korrektion, som är lika med —+ 1”,,, vid 30",.; och lika med — 6”,,; vid 2092,,,, och som fördelas i pro- portion mot de kalibrerade graderna "). Har man icke tilifälle att bestämma sjelfva fryspunk- ten och kokpunkten, så återstår ingenting annat, än att bestämma thermometerns absoluta korrektion genom att jemföra densamma med en annan noggrannt undersökt ther- mometer, helst vid mycket olika temperaturer, ty eljest verka de oundvikliga observationsfelen alltför mycket på de gra- der, som ligga utom gränserna af de absolut bestämda punk- terna. Jemför man t. e. thermometern vid 0? och — 10" med en god normalthermometer, så kunna felen emellan dessa grader nog bestämmas; men det vore osäkert, att sluta till felen vid t.e. — 30!. Alltför stora extrapolatio- ner af detta slag böra sorgfälligt undvikas. Ofta är det fallet, att längden af qvicksilfvertråden oafbrutet af- eller tilltager från skalans nedersta ända till dess öfversta del. Detta häntyder på att röret har en konisk form (förutsatt att skalan fortgår efter lika stora grader); man skall i sådan händelse mindre lätt leta sig till approximerade värden på kaliberfelet. Till undvikande af onödiga försök kan jag rekommendera att anställa en exakt beräkning, som grundar sig på den förutsättning, att en korrektion af formen yt? (t=thermometerns uppgift) äger rum. Man erhåller ett visst antal eqvationer, som bestämma den obekanta y; behandlingen af desamma enligt minsta qvadratmethoden leder till nedanstående formel för y: ") Eller om afläsningen = z, kaliberfelet = q (x) enligt tabellen, blir absoluta korrektionen vid x = g(x) + 19,,; + na (z + plz)— 302,95) = HF 0516 Flo2863 Pl) F Oo2s63 2 CCILAL SA ee a LU LIBRARY BR 58 betecknar f, medeltalet af alla observerade trådlängder, ffs de skilda observerade längderna, m antalet af observerade längder, T intervallen, efter hvilken afläsningarne fortgå, hvarvid förutsättes, att den är konstant, så bildar man summan: N= (FE 2 AJS Er SONEN Fu TA Sann ÄRE då fås det sannolikaste värdet på y genom formeln: SÅ m (m—1) (m+1) få T Med detta värde korrigerar man först antingen hela skalan eller endast den del, för hvilken en kontinuerlig för- ändring af ofvanbeskrifna art äger rum. Äfven i händelse, att mera invecklade korrektionsformler, som t.e. yt? + et? antagas, kan slutresultatet efter minsta qvadratmethoden hän- föras till analoga slutna expressioner, men de blifva då ailt- för vidlyftiga, för att med nytta kunna tillämpas. Bildandet af koeffieienterna för y, 2 ete. leder i allmänhet till summe- ring af serier af formen 17 -F 2? | 3? + ..., der 2 beteck- nar ett helt positivt tal. Tillägg. Det torde ej vara ur vägen att vid detta tillfälle på- minna om en af framlidne Professor G. G. HÄLLSTRÖM af- fattad afhandling med titel: Anmärkningar angående ther- mometrars förfärdigande och bruk, under inseende af G. G. Hällström utgifne af E. Bergenheim. Åbo 1823. HÄLLSTRÖM, som var stor sakkännare i detta ämne, beskrifver först, huru man är i stånd att från qvicksilfret i röret afskilja stycken af bestämd gifven längd; dock bör härvid anmärkas, att hans förfaringssätt, såsom han sjelf medgifver, icke alltid kan till- lämpas. Åtminstone har jag funnit, att det icke vill lyckas vid thermometrar med platta rör. BSjelfva kalibreringsme- 59 thoden består i korthet i följande: sedan tvenne fixpunkter gt. e. frys- och kokpunkten blifvit bestämda, förskaffar man sig en qvieksilfvertråd, som utgör någon jemn del af af- ståndet emellan fixpunkterne, t. e. !/,, !/,, '/,. Medelst så- dana längder kan ofvannämde afstånd exakt delas i 2, 4, 5 lika stora delar, d. v. s. vi skulle exempelvis finna korrek- tonen tvid 09; 208:1250514003450254600;111595-809; 1009: Här- efter kan man begagna sig af en tråd af omkring 15, hvars sanna längd bestämmes genom att jemföra densamma med intervallerne 25” till 40? och 60? till: 75”, för att finna kor- rektionerna till de öfriga grader, som utgöra multipla af talet 5. Sjelffallet är, att äfven graderna under fryspunkten undersökas på samma sätt. HÄLLSTRÖMS method torde dock vara mindre beqväm än BessELs och derjemte är den min- dre noggrann, emedan de olika korrektionstalen äga olika grad af precision. Hos BeEsseEL fördelar sig densamma kon- tinuerligt öfver alla de funna värdena. AAA Kyröskosken syntymä-aiasta. Esittänyt Yrjö Koskinen. Toisinaan, eikä suinkaan aivan harvoin, on tapahtunut, että eri tieteet voivat tarjota toisillensa apua ja johdatusta. Semminkin ovat luonnontieteet monta kertaa olleet historialle ja muinais-tieteelle suureksi hyödyksi, joskus kenties on myös- kin historia osannut antaa osviittoja luonnon-tutkimukselle. Vilme-mainitussa tarkoituksessa pyydän saadakseni tässä e- sittää muutamat arvelut mainion Kyröskosken syntymä-aiasta. Kyröskosken maatieteellinen asema näkyy tähän liite- tystä kartasta. Kyrösselän eteläisestä päästä lähtee joki, joka puolen uutta virstaa niskastansa puhkaisee Hataraselän- teen kallio-salvat ja 70 jalan putouksessa syöksyy alankoon. Tästäpä joki jatkaa jouksuansa etelään noin 4 uutta virstaa, kunnes se Hämeenkyrön kirkon kohdalla purkauu kapeaan järvi-jaksoon. Näidenkin vesien suunta on pohjasta etelään, ja peninkulman päässä ne purkauvat isompaan Mahnalan- selkään eli Alhonselkään, josta viimein koko tämä vesistö Siuronkosken kautta vuotaa alas Kuloveteen. Alhonselkään tulee sen ohessa eräs koillinen lisä-vesistö, jonka latvat pai- koittain eivät ole aivan kaukana Kyrösselän itälsimmistä lahdelmista. Tämä sivu-vesistö alkaa Karhejärvestä ja tulee siitä Lavajärveen, josta pienoinen joki useiden koskien lä- pitse juoksee ensin Sarkkilanjärveen, sitten Lemmakkaan ja vihdoin Alhonselän koilliseen kulmaan. Koko mitta Lava- järvestä Alhonselkään on ympäröitty korkeilla kunnailla, joiden välitse väylä näyttää olevan uurrettuna paljoa suurem- paa vedenkulkua varten kuin sen nykyistä. PLEASE Ha RR rr KE mere ine Brr EG (S Re ES Jarvenkyldå Nn ] JAHDENPOHJANR SEEN ccNkko gr |rre one A-nAd Vv per 73 rick 2 fy S soc VIörnr a Ake dr r << Vy Vg fik I EYRÖSKO SKI YMPÄRISTÖT, 21 Wankain Heljäskiuntair rajat. 61 Muutama himmeä muinais-taru, joka kuitenkin jo on häviämäisillään, kertoo että Kyrösselkä ennen muinoin on purkanut vetensä, ei nykyisen Kyröskosken kautta, vaan Wiljakkalan-lahdesta Lavajärveen ja siitä tuota äskenmai- nittua jokea myöden Alhonselkään. Asiata ei käy mahdot- tomaksi sanoa; sillä yhtäläisiä luonnon-mullistuksia on histo- riallisten tietojen mukaan muuallakin lähi-seuduilla tapahtu- nut, esim. alussa 16:tta satalukua, jolloin Längelmävesi vaihti purkauspaikkansa, ja — Ilkeä Iharinkoski Saatti Sarsan vaivaiseksi. Kyröskosken synnystä tosin ei ole nin tarkkaa muinais- muistoa jälillä; mutta muutamat paikkakunnan asutuksesta otetut teko-asiat kumminkin saattavat meitä johdattaa ta- pauksen jäljille. Nämä kohdat tahdon tässä tarkemmin sel- vittää. Ensiksi otan perusteeksi sen tunnetun seikan, että uu- tis-asutus meidän maassa aina on etsinyt isompien vesien jaksoja. Syynä on ollut sekä tarve mukavista kulkuneuvoista että myöskin kalansaaliin tärkeys uutis-asukkaan taloudelle. Näiden seutujen ensimäisestä uutis-asutuksesta, joka näkyy tapahtuneen 12:nnen sataluvun kuluessa, on muinais-tarussa tietoja säilynyt "); mutta nämä historialliset jäljet eivät seu- raa vesien nykyistä pää-jaksoa, vaan sitä syrjä-vesistöä, joka Alhonselästä ylöttyy koilliseen. Vanhimmat talot Hämeen- kyrössä ovat Wiljakkala ja Lemmakkala. Myöskin Mahnala, Alhonselän rannassa ja nykyään isoin kylä pitäjässä, on van- himpia. Mutta Wiljakkalassa, joka on Kyrösselän rannassa ja juuri siinä paikassa mistä tuo arvattu muinoinen vesi- väylä olisi alkanut, oli pitäjän vanhin emäkirkko, jonka alustaan silloin kuului, ei ainoastaan nykyinen Hämeenkyrö, vaan myöskin Ikalinen koko avaruudessaan Pohjanmaan ra- Joihin asti. Wiljakkalasta oli myöskin Ikalisten vanhin kylä Kilvakkala alkunsa saanut. Wiljakkalasta alaspäin Lava- ") Niiden suhteen viittaan kertomukseen Hämenkyrön pitä- Jästä (Suomi 1851) sivv. 33—36, 35—90, ja W. Carlsson'in kertomuk- seen Ikalisista, siv. 39. 62 järveen ja siitä Sarkkilanjärveen asti ei ole nykyään eri- näisiä kyliä, eikä tämä seutu nä'y vanhimpanakaan aikana olleen asuttu. Mutta kahden puolen Sarkkilanjärveä ja Lem- makkaa on kyliä tiheässä: Palonkylä ja Sarkkila, Sasi, Muo- tiala ja Lemmakkala, joita yhteisellä nimellä sanotaan ”Lo- penkulmaksi?. Sitä vastoin kyläkunnat pitkin nykyistä pää- väylää, Alhonselästä ylöspäin nykyisen emäkirkon seutuihin asti, eivät ole aivan tiheässä eivätkä kanna mitään erinomai- sempaa vanhuuden mainetta. Tietysti ei kuitenkaan sovi epäillä, että tämä kaita järvi-jakso on vanhastaan olemassa ollut; mutta se on saattanut päätyä umpiperään nykyisen emäkirkon tienoilla, ja semmoiseen arveluun antaa jotakin tukea nimi ”Kyröspohja”, joka nykyään on kylä tämän jär- vijakson ylisessä päässä, mutta arvattavasti oikeastaan on merkinonyt itse vesijakson perimmäistä lahdelmaa. Joen var- ret emäkirkosta ylöspäin Kyrösselkään asti eivät nä'y olevan vanhaa asutusta; itse joensuussa on nykyään Pappila (kir- kon kanssa) toisella puolella jokea, ja Uskelan kylä toisella; muut joenvarret kuuluvat näiden ja kahden kaukaisemman kyläkunnan tiluksiin. Joen ylisessä påäässä lähellä Kyrös- koskea on ainoastaan kaksi torppaa. Pappilan suhteen, jon- ka tilukset ulottuvat pitkin joen koko mittaa, ensin toisella ja sitten toisella varella, on jo mainittu, että se vanhaan aikaan, niinkuin emäkirkkokin, oli Wiljakkalassa ollut; vasta 16:nnella sataluvulla Kristiina kuninkaan aikana, kun Ikalinen jo oli eri pitäjäksi eroitettu, siirrettiin Kyrön emäkirkko ny- kyiselle paikallensa ja kirkon kanssa seurasi kirkkoherrankin asunto. Luultavaa on, että Pappilan nykyiset avarat alat (niitä on neljättä tuhatta tynnyrin-alaa) sitä ennen olivat olleet Wiljakkalan kylän metsä-alaa, — seikka joka tuskin olisi mahdollinen, jos vesien vanha pää-väylä olisi tästä kulkenut. Muinaisista asutus-suhteista on meillä, paitsi nämä mui- nais-tarun viittaukset, muitakin todistuskappaleita, jotka mie- lestäni vievät samoille perille. Suomen valtio-arkistossa säi- lytetään vanhat maakirjat Kustaa Waasan aioista asti, ja niistä saadaan muun muassa selko paikkakunnan muinaisesta 63 hallinto-jaosta. Huomattavaa on, että siihen aikaan jokai- nen hallinto-pitäjä jaettiin tavallisesti neljään neljäskuntaan (fjerdingh, bohl), jonka kunkin ylöskantomiehenä oli eräs neljännysmies (bohlman). Asia oli epäilemättä keski-aikaista alkuperää — sillä jo Eerik Pommerilaisen aikana mainitaan bohl veropiirinä —, ja aivan todennäköistä on, että neljäs- kuntien alueet kauan aikaa olivat semmoisina pysyneet kuin ne uuden aian vanhimmissa maakirjoissa esiin-tulevat. 'Tah- don sen vuoksi vuosien 1540, 1546 ja 1553 maakirjoista tehdä luettelon Kyrön neljäskuntien kylistä, ja tämän luette- lon avulla itse kartassa määrätä neljäskuntien rajat. Tar- koitukseni on tällä tavoin osoittaa, että Hämeenkyrön ny- kyisen emäkirkon seudut ja itse joen varret ovat olleet u- seiden neljäskuntain takamaata ja niinmuodoin myöhempää asulusta. Alhon neljäskunnassa (jonka mnimi on säilyneenä Alhon- selän nimityksessä): ”Kukkola” eli Palonkylä Sarkkilan kanssa, Sasi, Muotiala, Lemmakkala, Jumehniemi ja Sirk- kala, Mahnala (11 taloa), Kierikkala ja Wanaja, Laitila, Heinijärvi (10 taloa), Herttuala, ”Käkelä” (luultavasti = Kyröspohja), ja Kalkunmätla. Wiljakkalan neljäskunta: Röyhiönniemi, Röyhiö, Luha- labti, Sipsiö ja Salo (nämä kaikki nyk. Ikalisten pitäjää), Inkula, Wiljakkala ja Karhe, Hiiroinen, Sontu ja ”Kala- järvi? (nyk. Turkkila), Timi, Myllymäki, Uskela, Tuokkola. Lahdenpobjan neljäskunta: Kuotila ja Tuokkola (nähtä- västi — nyk. Tokoinen), Kostula (”Pakulan” kanssa), Un- tila, Bäystö, Urtiainen, (nämä kaikki nykyistä Hämeenky- röä; sekä seuraavat Ikalisten kylät:) Sikuri, Sarkkila, Kalli, Ikalinen ja Läykkälä, Kalma, Watsiainen, Watula, Jämi- järvi, Wiljala, Kilvakkala ja Sammi. Aurecn neljäskunta: Pukara ja Haukijärvi, Kuotila ja Tuokkola (= Tokoinen), Järvenkylä ynvä Hirvola ja Pyö- räniemi, (tähän asti nyk. Hämenkyrön alaa; sitten Ikalista:) Karttu, Kiiala, Riitiälä, Parkano, Tevaniemi, Kallionkieli, Leuttula. Tästä luettelosta selviää se omituinen seikka, että ny- 64 kyisen emäkirkon tionoilla eli oikeastaan tuon ennen mai- nitun järvi-jakson viimeisessä perässä, ”Kyröspohjassa”, yh- tvivät kaikkien neljän neljäskunnan rajat. Alhon neljäs- kunta ylöttyi pitkin tätä järvijaksoa Kalkunmäkeen ja Ky- röspohjaan asti, mutta ei joensuuhun ja Uskelan kylään. Wiljakkalan neljäskunta käsitti Kyrösselän itä-rannat, mutta sen luonaiset rajat ulottuivat länsipuolelle nykyistä Kyrös- koskea ja jokea kirkkojärveen asti, jossa Uskelan ja Tuok- kolan kylät (sekä niiden välillä olevat nykyisen Pappilan maat) siihen luettiin. Kummallisin oli Aureen ja Lahden- pohjan neljäskuntien laita. Jälkimäinen käsitti oikeas- taan Kyrösselän lounaiset rannat ja lahdelmat, mutta sen takamaat ulottuivat Kuotilaan ja Tokoisiin eli niinmuo- doin nähtävästi ”Kyröspohjan” rantaan. Myöskiov Aureen neljäskunta, Kyrösselän pohjois-pää, näkyy omistaneen la- veita metsämaijita lounasessa, Lahdenpohjan neljäskunnan ta- kana; sillä se seikka, että Pyöräniemi, Hirvola, Järvenkylä, osa Kuotilasta ja Tokoisista sekä nuo kaukaiset Pukara, Pa- rila ja Haukijärvi, kaikki Aureesen luettiin, on mahdoton muulla lailla selittää, kuin että nämä kylät olivat syntyneet Aureelaisten takamailla. Itse Kyrösselän luonais-rannassa olivat näiden kahden neljäskunnan alueet sekaisiin: Hirvola, Pyöräniemi, Ösara ja osa Urtiaista luettiin Aureesen, mutta muut rantakylät: Kostula, Räystö, muu Urtiainen ja Untila, kuuluivat Lahdenpohjaan. Näiden muinais-tarun ja hallinnollisen jaon antamain tietojen nojassa voimme paikkakunnan vanhimman historian suhteen tehdä seuraavat varsin todennäköiset arvelut: Kyrösselkä purkasi vetensä alkuperäisesti Wiljakkalan lahdesta (kenties Hanhijärven kautta) Lavajärveen ja siitä, tuota pitkää, nyt jotenkin pientynyttä jokea myöten, Alhon- selkään. Ensimäinen asutus tapahtui Wiljakkalassa, niin- muodoin siinä paikassa, mistä joki silloin alkoi. BSiirtokun- nan nimi oli Kyrö, ja siitä tuli itse järvelle nimi Kyrösselkä. Wiljakkalasta asutus levisi järven muihinkin rantoihin, ensin Kilvakkalaan Lahdenpohjassa, sitten kenties Aureen-lopelle pohjasessa, ja vähitellen muihinkin rantakyliin. Vasta sen 65 perästä kääntyi asutus-toimi ”alhoon” päin, ja nyt syntyi ky- liä joen alipäässä, ensin Lemmakkala, sitten muut lähiset kyläkunnat. Näiden nykyinen yhteis-nimi ”Lopenkulma? todistaa, että tämä paikka alkuansa on ollut syrjäisenä lop- pena muun asunto-alan suhteen. Wiljakkalan ja Lopenkul- man väli jäikin enimmältään asumattomaksi; ainoastaan La- vajärven rantaan perustettiin Kominmaa, joka, nimestä arva- ten, sai asujaimensa Kyrösselän rannoista. nimittäin Röyhiön Komista 7"). Nyt seurasi muutis-asutuksen toinen jakso. Lopenkul- masta levisi kansaa Alhonselän rannoille ja siitä pohjaseen pitkin tuota usein-mainittua kapeata järvijaksoa Kyröspoh- jaan päin. Samaan aikaan myöskin Wiljakkalasta, Aureen- lopelta ja Lahdenpohjasta, vaikka näillä oli paljon muuta asutettavaa alaa pohjaisessa ja idässä päin, tunkeutui uutis- asukkaita mnäihin lounaisiin takamaihin. Nämäkin pyrkivät eri haaroilta Kyröspohjan rantaan, ja niinpä tapahtui, että Tuokkolan kylä tuli kolmelle neljäskunnalle yhteiseksi: se osa, joka nykyäänkin Tuokkalaksi nimitetään (talon-nimissä löytyi ”Naskit”, jotka kuuluivat nykyisen Tuokkolan rust- bollin alueesen), oli Wiljakkalan aluetta; toinen osa, joka nykyään on Tokoisten kylänä, näkyy Lahdenpohjasta ja Au- reesta alkunsa saaneen. Vihdoin koitti kolmas aikakausi paikkakunnan histo- riassa, alkaen omituisella luonnon-ilmiöllä, kun Kyrösselän vedet raivasivat itsellensä uuden väylän Kyröskosken kautta Kyröspohjan lahdelmaan ja entinen väylä Wiljakkalan lah- desta Lavajärveen kokonaan kuivui. Joku aika myöhemmin seudun kirkollisetkin seikat saivat uuden muodon. Ikalinen eli Kyrösselän luoteiset ja pohjoiset rannikot perämainensa lohkaistiin eri pitäjäksi v. 1641, ja seurauksena siitä oli, että Hämeenkyrön emäkirko kohta sen jälkeen muutettiin Wiljakkalasta nykyiselle paikallensa. Muinais-taru kertoo, että vanhasta kirkosta otettu hirsi päästettin Kyröskoskesta +) Ei päin-vastoin, niinkuin Carlsson (Entinen Ikalinen, siv. 38) arvelee. Nimi selvästi ilmoittaa, että Kominmaa on ollut Komin metsämaata, [3] 66 alas; kun se joen suussa vihdoin rantaan pysähtyi, niin påää- tettiin sille kohdalle asettaa kirkko. Siihen aikaan siis koski ja joki olivat olemassa. Tarkempi aian-määräys, milloin Kyröskoski oli synty- nyt, ei ole nyKyään saatavissa. Minun tietääkseni Kyrös- kosken nimeä ei tavata historiallisissa lähteissä ennen vuotta 1645, jolloin Wexionius'en kertomuksen mukaan (Epitome Descriptionis Suecie, Lib. I, cap. XXXIII, 4) se Joulukuussa melkein kahdeksaksi vuorokaudeksi oli tyrähtynyt juokse- masta (vrt. Histor. Arkisto III, siv. 186). Samaa Wexionius muutoin juttelee useista Hämeen ja Satakunnan pienemmistä koskista vuosilta 1596, 1597 ia 1598, mutta niiden luvussa ei ole Kyröskoski. Tästä seikasta sopisi arvata, että viime- mainituina vuosina sitä ei vielä olemassa ollut, ja että se kenties syntyi vasta 16:nnen sataluvun alulla eli samaan ai- kaan kuin edellisessä mainittu Ihari. Mutta toiselta puolen on huomattavaa, että kun Iharin tapauksesta on säilynyt selvä muisto ja vuosilukukin (nimittöin 1604), olisi toki vie- läkin paremmalla syylä Kyröskosken alku aika-kirjoihin tul- lut. Luultavaa sen vuoksi on, että tämä tapaus on lykättävä hämärämpään mulinaisuuteen, vuosisata tai toista taakse- päln, vaikka likempää alan-määräystä ei käy asettaa. Ainoastaan sen tahdon lisätä, että Kyröskoskeen ei ole lii- tetty mitään tarua, joka viittaisi kaukaisimpaan muinalisuu- teen. Rokkakoskesta esm., joka on tuossa arvatakseni alku- peräisemmässä väylässä alipuolella Lavajärveä, kerrotaan eräs piru-tarina (ks. Kertomus Hämeenkyröstä, Suomi 1851, sivv. 23, 24), mutta Kyröskoskesta ei mitään senlaatuista; sillä Malakias Kostiander'in runoelma ”Jaako Kyröskosken Poltissa kerran” ei perustu tietääkseni mihinkään kansan- tarinaan. Waan jos, niinkuin tässä olen koettanut osoittaa, historial- liset teko-asiat, varsinkin asutus-seikat, todistavat, että Kyrös- koski ei ole Kyrösselän alkuperäinen purkaus-väylä, vaan on myöhemmin syntynyt, niin pitäisi luonnon-tutkimuksen voida tätä asiaa vahvistaa, jahka itse paikalla tarkastellaan sekä arvatun vanhemman väylän asemaa että nykyisen väy- 67 län geologiallisia kohtia. Jälkimälsessä katsannossa voin ainoastaan viltata muutamaan pitkään ja kapeaan hietakariin, joka nykyisen joensuun oikealla puolella käypi melkein poik- ki järven ja epäilemättä on syntynyt joen ajamasta sorasta. Vaan tämä kysymys ei kuulu minun tutkimus-alaani. Teh- tyäni historian kannalta tehtäväni, tulee minun jättää geolo- oialliset kysymykset Seuran luonnontutkijain haltuun. Om ett stort i trakten af Cherson anträffadt fossilt fogelägg. | Af Fr. W. Mäklin. Då framlidne verklige statsrådet ALEx. Vv. NORDMANN i tiden för Societeten förevisat ett gipsaftryck af ett i Pariser museum befintligt ägg af Aepyornis maximus Geoffr. och bemälde naturforskare dessutom förärat dylika gipsaftryck af förenämnda fogelägg icke blott till härvarande zoologiska museum, utan äfven åt några enskilda personer här i Hel- singfors, hvarigenom intresset i vårt land för dessa fossila gigantiska foglar måhända blifvit stegradt, torde det här för- tjena omnämnas, ait man för några år sedan äfven i södra Eyssland i trakten af Cherson anträffat ett stort fossilt fo- gelägg. Detta ägg är visserligen mycket mindre än det af Åepyornis maximus, som fordom haft sin bostad på ön Ma- dagasear, men likväl märkbart större än ett vanligt strufts- ägg. Man torde häraf vara berättigad till den slutsatsen, att fogeln. som lagt detta säkerligen strutsartade ägg, till sina kroppsdimensioner äfvenledes öfverträffat den afrikan- ska sirutsen, och att således t. o. m. i Ryssland under den geologiska tiden förekommit åtminstone en nog stor art af denna fogelgrupp, som numera anträffas endast i varmare trakter af jorden och för sin kroppsstorlek i allmänhet af InrieER blifvit kallade Proceri. Ifrågavarande fynd har blifvit bekantgjordt af d:r ALEX. BraAnNDT för vetenskaps-akademien i S:t Petersburg d. 5 Sept. 1S72, och i bemälde akademis Bulletin, Tom. XVIII, N:o 2. p- 158, finnes en närmare beskrifning öfver fyndorten, äg- dets utseende och dimensioner m. m. — Af dessa omstän- digheter torde följande förtjera att här särskildt anföras: ? Af nu anförda officiella dokument tyckes med säker- het framgå, att Welin aflidit år 1744, och att det skett i Paris. Till dessa delar torde således notiserna hos Strand- berg (I, 195) och J. J. Tengström (s. 202) vara pålitliga, — men det kritiska tvifvelsmålet förhastadt. Dock har det väckt min uppmärksamhet, att de annars, såsom vi sett, ganska omständliga handlingarna hvarken uppgifva dagen eller antyda sättet för hans död, hvarförutom det förefaller oväntadt, att han sjelf blifvit ett rof för lå- gorna, men hans effekter räddats. Kunde möjligen af allt detta någon liten sannolikhetsgrund hemtas för traditionen, att f. d. professor Welin långt senare blifvit sedd som munk uti Italien? (jfr G. Lagus, Finlands Tillfällighetspoesi, i 8o- cietetens Bidrag, hft. VIII, 64). Visst är, att. den i det föregående nämnde mag. Kristian Welin, som sedermera blef kyrkoherde i Tyrvis och dog 1771, ännu år 1757 icke kunnat förmås till uppfyllande af det löfte, hvilket han åt intresserade personer gifvit, att skrifva sin olycklige äldre broders biografi. W. Lagus. Tillägg. Sedar ofvanstående meddelande redan var gjordt, läste jag, till min öfverraskning, i Morgonbladet för den 20 februari följande: ”Rättelse. I referatet från hist. sektionens sednaste sammanträde, infördt i Morgonbladets måndagsnum- mer, förekommer den uppgift, att prof. J. Welin icke med säkerhet kunde antagas hafva blifvit innebränd i Paris år 1744, emedan han året förut upptages i Åbo stads mantals- längd. Det är emellertid klart, att det ena af dessa fakta ingalunda utesluter det andra. I sjelfva verket har under- tecknad blott i sammanhang med motiverna om borgmästar Merthen omnämnt Welins vistelse i Åbo under Ryska väl- LC det, utan att ifrågasätta hans tidigare och senare vistelse i utlandet. -Y. K.? Min uppfattning af hvad referatet egentligen ville sä- ga, var således felaktig, men. enligt hvad jag nu ser, har framställningen deraf varit till dubbelt gagn. Af hvad jag i det föregående och i helt annat syfte ur handskrifter excerperat framgår nämligen tillika, att den s. k. Rättelsen ännu värre blandar bort frågan än sjelfva referatet. Ty vore ock allt annat osäkert, står åtminstone det fast, att Welin icke befann sig i Åbo 1743, hvarför ej heller stadens man- talslängd härvidlag bordt åberopas. derest densamma icke ut- tryekligen upptager Welin såsom närvarande på orten, i hvilken händelse äfven dess korrigering ligger i det ofvan- stående. WERL: Om norrskenet den 14 Augusti 1872. Af 5. Levänen. Den 14 Augusti 1872, då undertecknad befann sig å Helsinge prestgård, belägen 11 verst norr om Helsingfors, började omkring kl. 10 e. m. ett utomordentligt praktfullt och flammande norrsken med tilltagande intensitet inemot kl. !'/, 11. Coronan syntes tydligt. Strålar från norr, vester och öster konvergerade konstant mot en punkt, eller rättare mot ett starkt upplyst litet fält, beläget 4 å 5? söder om stjernan & Cygni, som stod i meridian. Samtidigt visade sig ett flammande bälte, som sträckte sig från horisonten i syd- vest öfver hela himmelen till horisonten i öster. Bältet gick förbi « Aquile söderom på ett afstånd af omkring 102. Ifrån detta bälte stucko upp efter korta mellantider otaliga ljusstrålar af kort varaktighet emot konvergeringspunkten, hvilken de likväl på långt när icke uppnådde. I närheten af Coronan visade sig tidtals en parabolisk ljuslinie, hvilken förändrade läge. så att dess axel var rigtad än mot « Cyg- ni, än mot den närbelägna stjernan « Lyrge, än syntes den halfvera afståndet emellan dessa stjernor, medan toppen tyck- tes bibehålla sitt läge, obetydligt söderom konvergerings- punkten, oförändradt. Flammandet eller blänkandet skedde mycket tätt efter hvarandra, isynnerhet på vestra himmelen, så att det såg ut som om den till vester om observations- stället belägna kyrkbyn skulle hafva uppkastat hemska och väldiga eldmassor. Ljusintensiteten var jemväl ganska stark omkring konvergeringspunkten och utefter det sydliga bältet. Då flere strålar på engång uppflammade, upplystes närbe- lägna föremål så, att de tydligt kunde urskiljas: jag kunde 81 mycket väl se fina med blyertspenna skrifna siffror på en papperslapp, som jag hade i handen. Inga färgade eller mörka strålar kunde jag upptäcka, utan var allt ljus blän- dande hvitt; mellanrummet mellan strålarne hade en smut- sig grå färgnyans. Kl. 11!/, var fenomenet, efter att hafva varit någon tid försvagadt, åter ganska lifligt med konver- geringspunkten för strålarne fortfarande i närheten af &« Cygni. Den flammande strimman söder om « Aquile syn- tes likväl icke numera. Kl. !/, 12 var skenet redan ganska matt och jag upphörde att iakttaga fenomenet. Coronans eller konvergeringspunktens läge, hvilket torde vara af vigt, följer af följande kalkyl: för &« Cygni var vid detta tillfälle dekl. + 44” 49”.5, samt latituden för observationsorten, bestämd af undertecknad genom astrono- miska observationer, 609 17”, hvaraf erhålles Coronans ze- nitdistans åt söder = 15" 28 + 59 — 20 28; genom dylik kalkyl erhålles det sydliga bältets zenitdistans =51" 45. Ytterligare anser jag mig böra tillägga att barometern och termometern vid tillfället visade 762="m och + 10? C, samt att en medhafd större magnetnål icke visade någouting ovanligt. Om natten emellan den 25 och 26 Augusti (kl. 12—3) hade åter varit norrsken, hvilket jag icke var i tillfälle att se, men enligt beskrifning af personer, som den tiden färdats emellan staden och Helsinge kyrkby, i ljusstyrka måste vida hafva öfverträffat fenomenet den 14 Augusti. Från en ”krans” öfverst på himmelen hade utgått bländande ljusstrålar åt alla håll; vissa delar af himmelen (strålarnes mellanrum ?) hade varit hemskt mörka; himmelen hade tidtals varit så betäckt af ”lågor” och derefter åter mörknat, att de resande sjelfve, men isynnerhet deras hästar blifvit bländade, så att de endast med svårighet kunde ”hålla väg.” AMA Tabell för reduktion af barometerhöjd till hafvets nivå. Af A. Krueger. Nedanstående tabell torde kunna vara af nytta för de observatörer inom Finland, som önska reducera sina obser- vationer i enlighet med den af ”Association scientifique” adopterade formen. Vid beräkningen af tabellen har obser- vationsortens höjd öfver hafvet blifvit antagen lika med 100 metres — 336.3 sv. fot samt latitud lika med 62 grader. För hvilken station som helst i Finland behöfver man en- dast multiplicera tabellvärdena med stationens höjd i metres dividerad genom hundra. Tabellen fortgår efter tvenne ar- gument, vertikalt efter lufttemperaturen och horisontelt efter observerad barometerhöjd; reduktionerna äro naturligtvis all- tid positiva. Exempel: Man har observerat 763.2"m, lufttemperatur — 17”; stationens höjd antages 23 metres. Tabellen ger 10.25, hvilket tal bör multipliceras med 0.23, alltså reduktion till hafvets nivå = + 2.36mm, Luft. Observerad barometerhöjd i millimötres. | Luft. Celsius. | 700 | 710 | 720 | 730 | 740 | 750 | 760 | 770 | 780 |Celsius. — 409 10.34! 10.491 10.64] 10.78] 16.93] 11.08) 11.23) 11.37| 11.52| — 409 35 | 10.12| 10.27) 10.411 10.56] 10.70] 10.85] 10.99) 11.13] 11.28] 35 30 | 9.91 10.05 10.20] 10.34] 10.48] 10.62| 10.761 10.90 11.04 30 25 | 9.71] 9.851 9.99| 10.13 10,27| 10.40) 10.541 10.68) 10.82] 25 20 19.52) 9.65] 9.79) 9.93 10.06] 10.20] 10.33) 10.471 10.60) — 20 15 | 9.33] 9.46 9.60 9.73 9.86 10.00] 10.13] 10.26 10.40) 15 10 | 9.15) 9.28 941] 9.54 9.68) 9.81) 9.941 10.07) 10.20) — 10 —5 | 8.98) 9.11] 9.24) 9.37) 9.49] 9,62] 9.75) 9.:88|10.01) —5 0 | -8811-8.94| 9.07" 9.19) 9.32) 9,44! 9:57) 9.70) 9.82 0 +5 | 8.65 8.78) 8.90) 9.03) 9.15| 9.27) 9.40) 9.52) 9:64 +5 10) 8.501 8.62) 8.74 887 8997 IT 923 ISO 15; | V8.351: 8:47 18:59), S:TL.,8:83), Sr95l4 ROT TISTNTISE 15 20 | 8.21] 8.33) 8.44! 8.56) 8.68) 879) 891 9.03) 9:15) 20 25 | 8.07) 8.18) 8.30] 8.42) 8.53| 8.65) 8.76) 8.88) 8.99) 25 430 | 7.93] 8.05] 8.16) 8.28) 8.39) 8.50] 8.62] 8.73) 8.84) + 30 I kilskriftsfrågan. Anmälan af hr FR. LENORMANTS ”Études Accadiennes”, Paris 1873. I särskilda redogörelser öfver kilskriftsforskningens fram- steg har jag redan haft tillfälle erinra derom, att inskriptio- nerna ej mindre i den mellersta kolumnen på de trilingva achemenidiska monumenten, än på en mängd i det forna Assyrien funna lertaflor, af de flesta och till stor del högst betydande röster inom vetenskapen anses vara affattade på ett språk, hörande till den turanska familjen. Det arbete; hvars titel läses härofvanföre, delar i allo denna åsigt, och då det tyckes egnadt att föra frågan ett godt stycke fram mot dess definitiva lösning torde ett något fullständigare re- ferat ur detsamma icke sakna intresse hos oss. Med Akka- diska har man nämligen i England, efter Hincks föredöme, hvilket numera äfven i Frankrike vunnit efterföljd, börjat förstå samma språk, hvilket Oppert, för att på en gång an- ge dess förekomst i tvåflodslandet (Kas-dim = Mesopotamien) och dess slägtskapsförhållanden, kallat Kasdo-scythiska. Be- träffande namnet vill jag redan här erinra, att Oppert sjelf i de föreläsningar han håller i College de France uttalat sig derhän, att, om någon förändring är af nöden, ifrågavarande idiom hellre bör heta Soumeriska än Akkadiska, emedan af de tvenne bredvid Assur nämnda folken, Soumir och Akkad, det förra, ieke det senare varit kilskriftens egentliga och första uppfinnare. Herr Lenormants arbete, hvilket tillsvidare blott utgif- ves i omsorgsfullt autograferadt manuskript, är beräknadt att blifva mycket omfattande. Af dess 1 tom hafva 2 häften hittills kommit mig tillhanda; de innehålla på tillsammans 350 sidor i största qvartformat en fullständig grammatik, 84 hvari alla exemplen meddelas både i original kilskrift och transskription, men de utförliga paradigmtabellerna endast i transskription. Dessa partier skola efterföljas af en kresto- mati, upptagande en mängd kilskriftstexter, hvilka komma att i minsta detalj analyseras. Hvad som från början väcker största förtroende till hr Lenormants framställning af ämnet, är den rent faktiska ståndpunkt han dervid intagit. Det material språket lemnar ställes i ordnadt skick under läsarns ögon och omdöme; inga luftiga teorier, inga sensationsbypoteser draga honom från det närmaste föremålet: Akkadiskans ljudlagar, form- byggnad och konstruktionssätt. Undersökningens lugna och jemna gång lockas icke ens åt sidan af komparationer med beslägtade tungomål. Sådana undvikas med afsigt. Der ett tungomål iochförsig ännu är så föga kändt som detta, och der de stora, egentliga enhetsprinciperna hos sjelfva den språkstam, hvartill det hör, alltännu vänta på sin upptäckare, kunde den jemförande metoden lätt medföra förklaringar af x per Xx. Författarn betonar, att det misstroende, hvilket ofta kommit kilskriftsforskningen till del, icke sällan varit sjelfförvålladt. Man har med en viss förkärlek samlat ord och ordlikheter; ännu nyligen har engelsmannen Sayce 1 sin an- nars mycket förtjenstfulla afhandling On a accadian seal (införd i Journal of philology 1870) mer än önskligt varit tagit till hjelp Baskiska, Magyariska, Finska, Votjakiska, Syrjänska, Permiska, Tscheremissiska, Mordvinska ete. Och dock är 1 kilskriftsspråket intet osäkrare än just det lexika- liska stoffet. Dess skrift, ursprungligen och ännu till stor del ideografisk, har derigenom ovilkorligen alstrat polyfoni, hvaraf resultatet blifvit, ”att vi ofta äro mindre säkra om den riktiga läsningen af en akkadisk text, än om dess be- tydelse, samt bättre öfversätta än transskribera densamma.” Helt annat är förhållandet med den akkadiska gram- matiken. Här föreligga de bästa och säkraste källor. ”Jag tror mig kunna försäkra,” säger hr Lenormant, ”att framtida fynd icke i rent grammatikalisk hänsyn skola medföra nå- gon väsendtlig modifikation af de regler, hittills kända tex- 85 ter tillåta att formulera. — Med ett ord, det skall ännu för- flyta lång tid, innan man kan upprätta ett akkadiskt lexikon, men det är berättigadt, utan djerfhet och med utsigt af fram- gång, att lemna ett första utkast af grammatikens element, betraktade i deras sammanhang”. Såsom nämndes, håller sig hr Lenormant endast till fakta, sådana dessa gifva sig omedelbart ur det akkadiska språket, han vill blott vara rapportör för detta, hvaremot konjekturer och allmännare betraktelser öfver slägtförhållan- den m. m., ”så förförande dessa ofta äro”, heltochhållet å- sidosättas i den speciella undersökningen. Denna sjelfbe- herrskningslag har naturligtvis icke förhindrat honom att så- väl i ett förord som i ett slutkapitel upptaga frågan, till hvilken språkgrupp det i detalj analyserade idiomet bör hän- föras. Hans mening härom kan icke missförstås. ”Engång väl utforskad, skall Akkadiskan i den komparativa filologin bland agglutinerande tungomål af den vidsträckta turanska familjen erhålla samma roll, som vedarnas Sanskrit bland de ariska.” Detta är samma sats, hvilken jag redan 1861 i an- ledning af Opperts undersökningar uttalade, men hvilken på visst håll ådrog sig mycken onåd. Uttrycket turansk språk- familj användes här icke i dess största och nästan obegrän- sade omfång, utan inskränkt sågodtsom uteslutande till den nordliga förgreningen, hvilken bildas af de ugrisk-finska språken. Vi skola nedanföre, följande författarns spår, åter- komma till denna vigtiga, icke heller för vår inhemska språk- forskning likgiltiga fråga. De skilda kapitlen i förra delen af hr Lenormants ar- bete bära öfverskrifterna: I om källorna för vår kännedom af akkadiska språket, s. 6—24; II fonetik, s. 25—36; III ordbildning, s. 37—63; IV nomen, s. 64—79; V adjektivet, s. 80—82, VI räkneorden, s. 83—386; VII pronomen, s. 87—95; VIII verbet, s. 96—154; IX verbum substantivum, g. 155—158; X postpositionerna och prepositionerna, s. 159-—- 167; XI adverbet, s. 168—170; XII konjunktionerna, s. 171— 174; XII grunddragen af syntaxen, s. 175—191; XIV språk- förvandtskap, s. 196—207. Den andra delen innehåller på 36 143 sidor endast paradigm, så fullständigt utförda man möj- ligen kan önska det. I. Hvad först de akkadiska språkkällorna beträffar, så äro dessa af 6 slag. 1, Rent assyriska syllabarier och texter. Prononceiationen af kilkarakterer, begagnade i assyriska in- skrifter såsom element för ett rent fonetiskt syllabar, skänka oss nämligen akkadiska ord (hittills öfver 500), hvilka i skriftuppfinnarnes eget idiom svarade mot samma teckens ideografiska betydelse. 2, De grammatikaliska taflorna från Kujundjik, hvilka specielt blifvit kallade syllabarier. De äro ej, såsom man fordom trott, uppsatta för att lära de assyri- ska skrifvarne deras modersmåls grafik, utan till undervis- ning i Akkadiskan, som länge utgjorde ett i Babylon och Ninive heligt tungomål och särskildt ingick i den sacerdo- tala bildningen. Taflorna äro alltid afdelade i 3 kolumner; i midten den karakter, som skall förklaras, till venster dess läsning i Akkadiskan, uttryckt fonetiskt, och till höger det assyriska ord, som öfversätter den sistnämnda. De assyri- ska orden äro tillika de, hvarmed man läste karakteren, då den brukades som ideogram i ninivitiska texter. Man fin- ner visserligen af dessa taflor, att den så besvärliga polyfo- nin isynnerhet vidlåder det ursprungliga, akkadiska skrift- systemet, hvarigenom orden lexikaliskt ofta blifva osäkra, men då de grammatikaliska formerna alltid skrifvas fonetiskt och vanligen med enkla stafvelsevärden, kunna misstagen på sin höjd blifva af samma art, som ifall någon uppläser Franska så, som det skrifves. 3, De s. k. vokabularierna och ordlistorna, hvilka diplomatiskt noggrannt blifvit be- kantgjorda i Rawlinsons och Norris” stora kilskriftsverk. Här hafva vi flera tusen akkadiska ord med deras förklaring på Assyriska, och det tyckes således, som skulle man blott be- höfva öfversätta. Javäl! men åtminstone ?/', af de assyriska orden äro ännu okända och måste så förblifva tills man lyc- kas återfinna dem i någon sammanhängande text. Mången- gång har förklaringen just genom den åsyftade noggranhe- ten blifvit ännu mera förvillande; t. ex. då man efter ak- kadiskt bruk äfven i Assyriskan, rakt mot dess hela skap- 31 lynne, uttryckt kasus genom postpositioner. 4, Vida bättre ledning än de lexikaliska, lemna de egentligen grammatika- liska taflorna. Skada blott, att de hittills funna äro mycket fragmentariska. En bland dessa ger oss en nästan fullständig lista öfver postpositionerna, en annan öfver suffixerna; andra öfver verbkonjugationen. Här må i förbigående nämnas, att af dessa taflor bl. a. skall framgå, att Assyriskan, annorlun- da än Oppert (och efter honom äfven undertecknad) lärt, i likhet med öfriga semitiska språk, eger en egen form för preteritum. 5, Bilingva texter. Dessa äro af allra största värde. En del har ännu på sätt och viss ett grammatika- liskt ändamål; en tafla innehåller uttryck i arkitektur, isyn- nerhet agrarisk, och vinodling; en annan lemnar formulär för .uppsättning af kontrakt i handel och vandel samt fyller ett qvarblifvet tomrum med paradigm för konjugationer och deklinationer. En annan del synes åsyfta undervisning för tolkar. Deri förekomma utdrag ur de gamla heliga böcker- na, äfvensom en samling akkadiska ordspråk, hvilka synas varit rytmiska och tagna ur fornsånger. 6, Unilingva doku- ment, äro hittills upptäckta i ganska ringa antal. Mycket enformigt innehålla de blott dedikationer vid byggnadsföre- tag, under uppräkning af kungarnes långa titlar o. d. . Man hoppas, att de åter påbörjade gräfningarna vid Babylon skoia föranleda till nya fynd. Il. Den egentliga grammatiken inledes af Ljudläran, ett parti, hvilket ännu uppvisar väsendtliga luckor och er- bjuder många svårigheter. ' Åtskilliga icke ovigtiga fakta kunna dock redan konstateras. Bland konsonanterna vexla de af samma organ lätt med hvarandra, isynnerhet öfvergå 9, Pp, t, såsom finala, gerna till k, b, d; framför gutturaler öfvergår » gerna till !, hvilket åter vexlar med 7; sibilan- terna hafva två från hvarandra skilda grupper;b ljuder starkt aspireradt. Anmärkningsvärdt är uttalet af 2 mot v, hvaraf blifvit en följd, att de i Assyriskan ieke ens erhållit skilda tecken (” och 7), såsom ock redan Hesychius säger, att ”golen? hos Babylonierne heter gawc, d. ä. påtagligen savas i st. f. det rent semitiska samas. Genom Akkadiskans egen- 88 het att förändra ng till m (t. ex. dimir jemte dingir ”Gud”) har man lyckats identifiera namnet på det folk, som af ål; der jemte Akkad bildade det andra etnologiska elementet/i Babylonien och Kaldén. Kilskrifternas Sumeri eller Sumer blir derigenom intet annat än Bibelns =>y>xyw hvarmed; öf- verensstämmer ej mindre uppgiften hos en arabisk histori- ker, Abulfaradsch, att Sen'ar är Samarra SJÖNG än orts- namnet Sumere, som Ammianus Marcellinus anför i nejden af Ctesiphon. Af vokalerna saknas i Akkadiskan o, men a, e, i, u förekomma både korta och långa; de långa uppstå oftast af 2 korta; diftongerna äro ae, ai, au, ea, ee, ei, id, ie, iu, ua, ue. Ordbörjande vokaler torde alltid aspirera, derföre hellre att läsa ha, he, lt, hu, än a, e, i, u. WVokalharmonin spe- lar en vigtig roll, den är dels fullständig, då samma vokal genomgår hela ordet, t. ex. aba ”domare”, aså ”fält”, gis- dim ”get”, gurus ”hög”, uku ”mängd”, dels ofullständig, då a och 7; följa efter 2, a efter > a efter 4 0. s. v.: kuba ”kläde”, arik ”fot”, umiäna ”förening”. Dock tyckas här många undantag förekomma, näml. ej blott vid bildning af sammansatta ord (genom enkel juxtaposition), utan ock i deklinationen och konjugationen, ehuru man förmodar, att detta har sig grund i det styfva skrifsättet, hvarigenom oO0r- toepiska nyanser undgå vår iakttagelse. "L I Ordbildningen intager Akkadiskan en mycket alderdomlig ställning. Alla dess ord äro egentligen blott rötter; de uppträda ursprungligen monosyllabiskt, men fler- stafviot endast i någonslags derivation, substantivet och ad- jektivet åtskiljas iochförsig blott genom sin plats i satsen; flexionen sker 1 nomen genom kasus-postpositioner, i verbet genom inkorporering af pronomina och vissa partiklar, men de agglutinerade beståndsdelarne ega vanligen äfven fri exi- stens. Ofta tyckes dock betydelsen icke märkbart skifta med ordets förändrig; man säger ad och adda ”far”, aria och ariada ”bäck”, ma, mad och mada ”land”, 2iku och 2ikura ”himmel”, 39 De förnämsta ordbildningspostpositionerna äro 1) ga för adjektiv: dan ”makt”, danga ”mäktig”, se ”lycka” sega ”lyceklig”?; 2) ik för nomen agentis: id ”hand” idik ”försva- rare”; 3) da specialiserar: mu ”namn” muda ”berömd”, tar ”döma” tarda ”domare”, a ”vatten” ada ”vattenlopp”:; 4) ba anger delen: kaba ”munnens sida” af ka ”mun”; 5) ma betecknar kringliggande nejd: urulabma ”distriktet Ur?; 6) ka uttrycker det hela: urulabmaka ”hela distriktet Ur”. I separat ställning betyder ga ”binda”, ik ”stå rak? (Lat. stare, äfven existera, vara), da ”fält”, ba ”skära”, ma Pland?, kkaxvihelv. Äfven genom prefixer bildas stundom ord, isynnerhet: 1) nam för abstrakta: bat ”dö” nambat ”dödlighet”, sis ”bror? namsis ”broderskap”; detta nam betyder egentligen ”lott?; 2) id för lokalitet: mar ”bo” idmar ”hus”; 3) ki för nomen agentis: pal ”bedraga” kipal ”bedragare”. IV. : Det 4:de kapitlet afhandlar Nomen. Genusskillnad betecknas icke; dock tillägges stundom för maskulina us ”manlig”, för feminina rak ”qvinlig”, t. ex: tur ”barn”, tu- rus ”gosse”, turrak ”flicka?. Af numeri förekommer dualis blott i vissa substautiver (hvarvid verbet träder i pluralis) och bildas genom räkneordet kas ”två”, t. ex. sikas ”ögonen”, pikas ”öronen”, sukas ”händerna”, nirkas ”fötterna”. Pluralis bildas än genom rotens fördubbling, gal ”stor” galgal ”sto- re”, än genom formanten ene, men oftast genom postpositio- nen mes, (som egentligen betyder ”mycket”, och hvars tec- ken i Assyriskan blifvit ideograf för pluralis): émes af é ”hus”, turusmes ”söner?. Bland kasus hafva genitivus och ackusativus ingen skild beteckning, de öfriga bildas med postpositioner, nämligen 1) ra för dativus; 2) tå för lokati- vus, ofta äfven instrumentalis, éta ”i huset”, matå ”i landet”; samma formant anger i verbet: gerundium; 3) ge för sup- positivus, eänige ”på hans hus”; 4) I stundom för instru- mentalis; 5) lal för possessivus; 6) ku, motsvarande det Lat. in med ackusat., för motivus; 7) na för ablativ., ofta nästan i betydelse af genitivus, sinina ”af hans öga”; anger ock ämnet, samt stundom ett öfre läge, tagna ”på stenen”; 8) 90 en stafvelse, hvilken ljuder både ge och kit för komitativus, tur addakit ”sonen med fadren”; 9) la för lokativ komitati- vus = bland, admesla ”bland fäderne”; 10) gim för kompa- tivus, ”liksom”; 11) gab för oppositivus, adgab ”mot fadren”. Exempel för deklinationen (Plur. mes): Sing. Plur. Nominativus . ad admes. Genitivus . ad admes. Dativus adra admesra. Lokativus . atta (adta) admesta. Superpositivus adge admesge. Instrumentalis adli admesli. Possessivus adlal admeslal. Ackusativus ad admes. Motivus adku admesku. Ablativus . adna admesna. Komitativus adkit admeskit. - Kom.-lokativus adla admesla. Komparativus adgim admesgim. Oppositivus adgab admesgab. Är plur. ene, sker böjningen sålunda: T. ex. Nom. Sg. ennun Pl. ennunene. Dat. R ennunra -” — ennunarene. Hökat. "22 ennunta ” ennuntaene. Abl. B ennunna ” ennunnine. (FASER VR Med pron. suff. (possessiv.): Nom. 9g. I admiu, 2 adeu, 3 adbi. Pl. — adme, adzunene, adnene. Dat. Sch FRU: adzur, adbir. PP döumerd, adzunenera, adnenera OSV V. Hvad Adjektivet angår, hafva vi redan nämnt, att det ej skiljes från substantivet, om ej genom formanten ga . samt genom sin ställning efter substantivet. Det sistnämnde blir dervid alltid oförändradt, men tecknen för numerus, ka- sus och suffixir flyttas till adjektivet. Böjningen (rättare il agglutinationen) sker som i ett sammansatt ord. Gradus komparativus tyckes ej finnas, men superlativus anges genom ordets fördubbling, dan ”mäktig” dandan ”mycket mäktig”, (så bildas ock intensiva verb.) VI. Det 6:te kapitlet egnas läran om Räkneorden. E- medan i akkadiska texter antalsuppgifter alltid ske i siffror, har man hittills blott lyckats återfinna kardinalia i id (dis), 2 kas (bi), 3 essa, 4 sana, 5 sa, 6 as, 10 ge? 15 esa, 20 mis, 30sussana, 40 sanabe, 50 gigusili, 60 2s, 100 me, 600 nr, 1000 si och 3600 sar. För att bilda ordinalia tillägges kam: essakam ”3:dje”. Vid beteckningen af fraktionära tal hafva Kaldeerne och Babylonierne egenheten att alltid an- vända nämnaren 60, t. ex. 230 i stället för 21, 29:33 = 292, Ö:nS: AV: : VIL Följa så Pronomina, hvaraf Akkadiskan har stor rikedom. «a) Af isolerade personspronomina känner man blott singularis: 1 p. dels mu med genitiven mena och mina, dels idbi eller dab; 2 p. dels zu, dels mun, men; 3 p. an, na, nam eller abba, bab; liksom i vissa andra språk, före- komma äfven i Akkadiskan omskrifningar af dessa prono- mina, t. ex. för 3 p. kidanbi ”hans makt”. b) Personala suffixer antaga vissa prepositioner och fylla genom att binda sig vid substantiver bristen af possessiva; sålunda: 1 p. i sing. mu. ”jag”,. i plur. me ”yi”, 2 p. 1 sing. gu ”du”, i plur. gunene, ”jN. 3 p. i.sing.. mi, bi ”han”; i plural. .nene ”de?; alltså 2 p. i plur. — 2u + nene = du + de=j. c) Demon- strativa äro gan och anna. d) Relativet omskrifves helst ge- nom participium, dock användes äfven gum egentl. ”menni- ska? och gar egentligen ”sak”, det förra för lefvande, det senare för liflösa föremål. e) Reflexivet återges genom pro- nominalsuffixerna, hängda vid ordet imta, således imtemu ”jag sjelf”, o. s. v. £) Indefinita äro många, abamu ”nå- gon”, sate ”alla”, m. fl. g) Reciprokum bartabi ”hvarandra”, af barta, gerundium af bar ”binda” och 2 suffixen af 3 p. VILL. Exposén af Verbet är särdeles utförlig och om- sorgsfull. Denna invecklade lära sammanhänger på det när- maste med den om pronomina. Den akkadiska konjugativ- nens hela mekanism består nämligen hufvudsakligast i sub- jekts- och objekts-pronominas inkorporering i verbet samt bindande än framför, än efter roten. Man åtskiljer 8 gene- ra verbi, nemligen 1) Activum, der roten blir oförändrad och all agglutination (med undantag af tecknen för partici- pium och pluralis) sker frammantill; 2) Freqventativum, för- dubblar roten, flekterar som föregående; 3) Negativum in- korporerar negationen nu, roten oförändrad, numik ”han har ej existerat” af nu-mi-ik, af roten ik; 4) Negativt freqventa- tivum, förening af 2 och 3; 5) Ett annat Negativ, som in- korporerar me; 6) Passiv, som egentligen har reflexiv bety- delse och i Assyriskan alltid återges med Niphal, förändrar ej roten, men tager all agglutination efterut, — således mot- satt till aktivum, enumu ”jag är herre” af enu;, 7) Passivt- freqventativum; 8) Passivt-negativum med me. Öfversigtligheten försvåras betydligt derigenom, att hvartochett af ofvannämnda genera kan gifva upphof åt 7 sekundära former, hvaraf en totalsumma af 56 (måhända i vissa fall tillochmed 63) verbstammar resulterar. De sekun- dära formerna äro: 1 den enkla; 2 den kausativa, i Assyri- skan återgifven med Schaphel, bildas genom partikeln tan, hvilken ifall föregående pronomen utljuder konsonantiskt förändras till da; partikeln prefigeras till roten, men före- gås sjelf af inkorporeradt subjekts- och objekts-pronomen, indarik ”han har gjort”, egentligen ”han har åstadkommit existera”, af roten ik; 3 den reciproka och kooperativa, ge- nom partikeln ra (dativtecknet i nomina), som prefigeras till roten efter subjektspronomen; 4 den transitiva, med par- tikeln su, egentligen betydande ”hand” och ”gifva”; 5 den intensiva, inkorporerar på engång subjekt och objekt; 6 den intensivt-transitiva, är sällsynt; 7 den augmentativa, med partikeln imme, som egentligen betyder ”omätlighet”. Modi äro 8: indikativ, indikativ 2 (konditionalis), prekativ, prekativ 2, infinitiv, gerundium, supinum och par- ticipium, — de 4 sistnämnda nominala, gerundium med ta, supinum med la, det förra således egentligen en lokativ, det senare en lokativ komitativ. Deremot äro Tempora blott 2; 93 preteritum, som utgör den enkla roten, och presens, det se- - nare äfven för futurum. Presens bildas vanligen genom till- lägg a) af e, när roten slutar på konsonant eller vokalerna e, i, u, t. ex. inlal ”han har vägt” (betalt), inlale ”han vä- ger” af roten lal, preteritum inse, presens insé af roten se ”oifva”, men b) af a, om roten slutar på a, t. ex. af roten ka ”säga” preter. anka, pres. ankä. Persons bildningen sker genom pronomina, bundna vid roten, nämligen vanligen i början: musar ”jag har skrifvit” (deremot i nomen sarmu ”min skrift”); den normala formen för 3 persons prefix pro- nomen i indikativen är in: inse ”han har gifvit”. Egen- domligt för Akkadiskan är, att utom subjektspronomen äfven ett objektspronomen, i betydelse af dativus eller ackusati- vus, kan inkorporeras, t. ex. andabsite ”han mäter för mig”, an-dab-sit-e ille -F mihi -- mensur + at, af roten sit. Exempel för konjugationen af se ”gifva”: I Aktivum, form 1 enkel, preteritum, sing. 1 p. muse, 2 Pp. iese, 3 p. inse (nise efter ord på vokal); pl. 1 p. muses, 2 p. izses, 3 p- inses (nises); presens, sg. 1 musé, 2 izsé, 3 insé (nisé), pl. I muséna, 2 igséne, 3 inséne (niséne); form 2 kausativ, preter. sg. 1 mutanse, 3 indase, pl. 1 mutanses; presens Se mutansé, på. 3 indasene 0. s. v.; form 7 augmentativ, preterit. sg. 1 immamuse, 3 immanse, 0. s. Vv. II Freqven- tativum, form 1 enkel, preterit., sg. 1 musese, 2 izsese, pl. 3 inseses; pres. sg. I musesé, o. 8. v.; form 2 kausativ, pre- ter.,sg.s.Å mutansese, 0. s. v. II Negativum, form 1, pre- ter. 80... 1 numuse, 2 nuese, 3 nunse, py numuses 0. 8. V. V Annat Negativum, form 1, preter. sg. 1 memuse, 3 p. meimse 0. 8. v. VI. Passivum och Reflexivum, form 1, preter. sg. 1 semu, 2 sezu, 3 sena, plan seme, Y..., 3 sene, pres. sg. 1 sömu, 2 ségu 0. 8. v.; form 2 kausativ, preter. sg. änder, 2 segutan, 3 seninda, pl. ? VII Passivt freqventativum, form 1, preter. sg. I sesemu, 2 sesezu, 3 sesena, pl. 1 seseme; pres. sg. 1 sesému 0. 8. Vv. Aktivum af 1 formen med inkorporerade objektsprono- mina ljuder i preter. sg. 1 (med 2 p.) mumunse, (3 p-) mu- nase, munse ete. 2 (1 p-) izdabse, (3 p-) tenase, iznabse ete. 94 3 (1 p.) andabse, (2 p-) inmunse, (3 p.) innase ete., men efter ord på vokal: (1 p-) nidabse, (2 pp) nimunse, (3 Pp) ninse, ninabse ete.; i presens, sg. 1 (2 p.) mumunsé, (3 p-) munasé, munsé ete. Freqventativum metl inkorporeradt objekts- pronomen heter i form 1, preter. sg. I (2 p.-) mumunsese, (3 p->) munasese 0. s. v. — Man kunde, såsom en 2 konju- gation anse de verb, hvilka i roten slutande på konsonant, fördubbla denne i presens, med efterföljande prolongations- vokal; t. ex. aktiv., form 1, preterit. sg. 3 insem, pl. 3 in- semmus, pres. sg. 3 insemmau, pl. 3 insemmune; freqventativ., form 1, pret. sg. 3 insemsem, pres. sg. 3 insemsemmu, form 2 kausativ., pret. sg. 3 tndasemsem, pl. 3 indasemsemmus, pres. sg. 3 indasemsemmu, pl. 3 indasemsemmune, 0. 8. V. IX. Verbum substantivum behandlas för sig. Någon särskild egendomlighet utmärker dock hvarken gan ”vara” eller ik, som af bemärkelsen ”stå”, Lat. stare, utvecklar den af ”existera?; ty de böjas båda fullkomligt regelbundet. Be- greppet ”icke vara” kan återges genom separat pronomen, föregånget af negationen nu, t. ex. addamu numen ”du är ej min far”, men det eger ock ett eget verb mea. Detta förblir dels oböjligt och förstärkes af nu, eller negatio- nen uteblir och böjningen sker sålunda: 1 p. meata, 2 p- meazaemen, 3 p. meaene. Att mea är en derivation af ne- gationen me är sannolikt, men mycket återstår ännu att un- dersöka beträffande detta verb. X—XII. Partiklarna. I likhet med andra turanska språk begagnar Akkadiskan Postpositioner, hvilka vi redan känna från läran om deklinationen; här må tilläggas, att de äfven förekomma i sammansatt skepelse, säta och såga ”i midten”, anna ”ofvanför”, o. s. v. Men högst oväntadt är, att Akka- diskan dessutom eger Prepositioner, kt och kita ”med”, så ”i midten”, m. fl; de skola i sjelfva verket vara nomina, följda af genitivus, t. ex. st ”framför?, egentligen ”öga”, ”syn”, såsom st gut ”framför” 1. ”i åsyn af en oxe”, Så bil- das ock Adverben af nomina, nämligen dels med as, t. ex. belas ”i slutet” af bela ”slut”, dels med bi, t. ex. galbi ”väl- deligen” af gal ”väldig”, danbi ”mäktigt” af dan, dels med 9I5 det lokativa la; efter antal användes ofta tåan ”in summa”. Bland Konjunktionerna är den oftast nyttjade, kopulan ua; negationerna »nu och me förekomma aldrig i separat ställ- ning. XIII. Ur Syntaxen må ock några egenheter anföras: a) genitiven följer alltid efter sitt nomen och adjektivet ef- ter sitt substantiv; b) verbet följer regelrätt efter sitt objekt och subjekt, ifall detta är utsatt; dock ske äfven undantag; e) relativsatsen följer det substantiv, hvartill den hör; d) postpositioner och pronomina suffixa till ett substantiv, som regerar en genitiv eller har till sig ett adjektiv, ställes icke efter substantivet utan efter genitiven eller adjektivet, t. ex. sam belabiku ”för dess hela pris”, egentligen ”pris-hel-dess- för”. XIV. Sista kapitlet innehåller några betraktelser öfver Akkadiskans slägtskapsförhållanden. Härom yttras bl. a.: ”Hvad omdöme man än må fälla om detta idioms närmare eller fjermare förvandtskaper, synes det mig, att ibland hit- tills kända språk Akkadiskan är att betraktas såsom typen för en särskild grupp, en grupp, hvilken bör förenas med den stora turanska familjen, tillochmed denna fattad i in- skränktare mening, eller dess af Max Miller s. k. nordliga förgrening. Hvad som ställer Akkadiskan för sig, är sam- manvaron af företeelser, hvilka hittills blott blifvit funna iso- lerade i sinsemellan mycket olika tungomål, och hvilka stundom synas nästan antipatiska”. Med detta yttrande å- syftas företrädesvis de kända fakta, att agglutinationen ofta går ända till hvad man kallat polysyntetism, utan att orden, för att bättre inkorporeras, behöfva på något sätt stympas; att kasus uttryckas genom postpositioner vid sidan af verk- liga prepositioner; att verbet i aktivum använder preforman- ter i stället för afformanter, 0. s. V. ”Dessa fakta”, fortsätter hr Lenormant, ”tvinga oss att anse Akkadiskan såsom förebild för en särskild grupp, hvars plats är att söka i en större lingvistisk afdelning. De yttre slägtförhållandena synas mig föra allra närmast till de ug- risk-finska idiomen, ehuru till viss grad äfven mot Turkiskan, 96 Mongoliskan och tillochmed Tungusiskan. Jag tror derföre, att Oppert var ledd af en verklig inspiration, då han, sedan år 1857, sade, att det språk, som talats af kilskriftens upp- finnare, stod nära de för-ariska invånarnes i Medien samt hör till den turanska familjen, äfvensom år 1859, att dess mest betecknande drag röja slägtskap med den ugrisk-finska gruppen”. I förbigående erinrande om den stora mängd identiska eller iiknande ord, hvilka såväl af andre, som se- nast af Sayce i förutnämnde afhandling blifvit samlade, an- ser hr Lenormant för sitt syfte nog att blott gifva en kom- parativ tabell öfver räkneorden för 1, 2, 5, 6 och 10 i 8 skilda språk af turanska stammen. Så heta i Akkadiska, Finska, Estniska, Tscheremissiska, Mordvinska, BSyrjänska, Ostjakiska och Magyariska de resp. uttrycken för 1: - td, yksi, iits, ik, vaike, ötik, it, egy, för 2: kas, kaksi, kats, kak, kavto, kyk, kat, ket, för 5: sa (jemför esa = 15), viisi, Vis, VIS, OMISIVv. Det är dock, enligt hr Lenormant, icke i ordboken, de turanska språkens enhetsprincip bör sökas, ty här måste de, innan äfven för dem en lag sådan Grimm uppställt i läran om ”die Lautversehiebung” blifvit deducerad, tvertom blott gälla som bevis, huru långt beslägtade tungomål på en lägre bild- ningsgrad i ordförrådet kunna springa 1 sär, hvarpå företrä- desvis Ostjakiskan med dess många dialekter vore ett talan- de exempel. Ett mer afgörande votum tillkommer gram- matiken. Några enskildheter releveras. Vi veta redan, att i nomina pluralis bildas genom mes och att detta egentligen betyder ”mycket”; kanske är det blott en tillfällighet att i Jakutiskan my2 betyder ”samling”. Vigtigare är, att samma formant, med bortkastadt 2», i verbens pluralis uppträder som es, alldeles liksom de hafva yas i Syrjänskan, yos 1 Vot- jakiskan, t i Finskan, o. s. v.; isynnerhet då man erinrar sig, att M. Möller på helt annan väg funnit, att den gammal ug- riska pluralisändelsen var äs. Tillfälligt kan det icke hel- ler vara, att de akkadiska postpositionerna till största delen återfinnas i turanska språk, t. ex. det lokativa ta dels så- som ta, dels såsom da, de, du, det ablativa na, som lutar SU starkt åt genitiven, i Lappskans och Finskans n, Turkiskans in, m. m., det lokativt-komitativa la i flera idiom, 0. s. v. Lika eller ännu mer betecknande är öfverensstämmelsen i pronomen, såsom synes t. ex. deraf, att I personen heter i Akkadiskan mu, i Finskan (stammen) ma, Estniskan ma, o. S. V., 2 personen i Akkadiskan zu, i Finskan sa, 0. s. v., 3 personen i Akkadiskan na, nm, i Finskan ne (pl) o. s. v. En annan form för 3 personen ljuder i Akkadiska bi, d. ä. motsvarar demonstrativet by i Jakutiskan, bu i Turkiskan, det enklitiska pt, vi i Finskan: För ytterligare jemförelser hänvisar jag till sjelfva arbetet. Det har icke undgått hr Lenormants iakttagelse, att Akkadiskan erbjuder några företeelser, hvilka vid första ögonkastet tyckas hvila på helt andra grunder, än de inom Turanismen annars gällande. Så är genitivens förläggande efter sitt nomen högst påfallande i denna grupp, men dock ingalunda något fullkomligt exceptionelt, enär Wiedemann uppvisat, att sådant äfven sker i Votjakiskan. För att för- klara inkorporationen af ett objektspronomen i verbet för- utom subjektets, behöfver man ej med Sayce taga sin till- flykt till Baskiskan; densamma anträffas nämligen äfven i Mordvinskan. Prefigeringen i stället för suffigeringen af subjektspronomen i aktivum 0. s. v. strider i sjelfva verket mot allt hvad man ville vänta inom denna familj. Och dock har, så att säga under våra egna ögon, en dylik öfvergång från system till system tilldragit sig. Ty, säger hr Lenor- mant, ”den modige och eminente forskaren af landet och språken i det nordliga och centrala Asien, Castrén, har kon- staterat, att det först är helt nyligen, som användandet af affixpronomina för verbets skilda personer, okändt i alla andra tunvgusiska dialekter, framträdt bland horderna kring Nertschinsk, liksom äfven i den mongoliska gruppen hos Buriaterne”. Hr Lenormant tviflar derföre icke, att dessa och dylika mer isolerade företeelser i Akkadiskan ytterst hafva sin förklaring deri, att språket genomlupit flera ut- vecklingsstadier, hvilka han i förevarande fall tänker sig så- lunda, att på den prepositiva juxtapositionen följt en post- 7 98 positiv och på denna det postponerade pronomens omge- staltning till en affixändelse, skild från pronomen. Jag vill sluta min redogörelse öfver hr Lenormants i högsta grad mödo- och omsorgsfulla verk med en erinran, att ingen enda af deri framstälda läror angående akkadiska språket stå i strid med, eller ens i någon väsendtligare mon modifiera, om de ock naturligtvis förfullständiga de resultat af denna vigtiga forskning, hvilka, redan 1861. med ledning af dittills känd litteratur och förnämligast på grund af Op- perts uttalanden i ämnet, blifvit refererade och bedömda i en afhandling om ”Kilskriften och Finnarne”. Jag erinrar detta mindre till försvar emot förebråelsen af alltför stor lättrogenhet, hvilket jag icke tror mig behöfva inför sak- kunnige, än för att glädja läsaren med underrättelsen, att, enligt hvad hr Lenormant låter förstå, Oppert under de 12 senast förflutna åren ingalunda uppgifvit sina tidigare hyste åsigter, utan fortfarande arbetat och arbetar på deras allsi- diga genomförande. Hr Lenormant är en lärjunge af Op- pert och har tillegnat honom sitt digra verk, men säger sig vara beredd, att sjelf träda i skuggan, när en dag mästarn anser tiden vara inne att samla till ett helt alla de enskilda upplysningar om ifrågavarande språk, Kasdo-scythiska, Ak- kadiska, Sumeriska (huru man vill kalla det), hvilka han hittills meddelat. Han skall senast i ”Comptes rendus de la Société Francaise de Numismatique et d'Archéologie” speci- ellare hafva behandlat vissa punkter i dess grammatik, och det på ett sätt som lofvar att, då han blott vill gripa saken an, sprida det klaraste ljus öfver allt hvad ännu är dunkelt i denna framtidsfulla fråga. W. Lagus. Handskriftligt, särskildt om och af Daniel Hjort. Såsom bekant, har framl. statsrådet Pipping i en af- handling ”Om hjelten i sorgespelet Daniel Hjort” (införd i Societetens ”Bidrag, Häft. VIII, sid. 29 ff.) egnat en, såvidt tillgängliga källor medgifvit, uttömmande undersökning an- gående denna i Finlands inre och politiska historie icke be- tydelselösa mans lefnadsomständigheter. Ur en gammal vo- lym, tillhörig herr kamreraren K. Sandmark, och hvilken be- näget blifvit mig till påseende öfverlemnad, är jag i till- fälle meddela några notiser, innehållande en och annan ny detalj i ämnet. Besagde volym utgör en i pressadt läder dyrbart in- bunden, men redan mycket medfaren foliant, inneslutande fyra skilda svenska lagböcker, nämligen n:o I Stadslagen, tryckt år 1617—1618, defekt till sid. 2, men derefter full- ständig; n:o II Landslagen, tryckt år 1608; n:o III Uplands- lagen, tryckt år 1607, och n:o IV Östgöthalagen, tryckt år 1607. Derefter följa fyra skrifpappersblad, innehållande an- teckningar, under tvenne skilda titlar, n:o V och n:o VI, hvarom mera nedanföre. På inre sidan af volymens främre perm läses: ?”Denna Lagbook äger Nils Olufson medh rätta, skrifvitt den 26 Septembris, Åhr 1620. Dett samma åhrett om Walborg- mässa blef jagh borgmästare, och hafver samma Borg:äm- betet beklädtt in till Walborgmässa, åhr, 1641. Gudh böör ähran allena. Nils Olufson.” Att denne man varit förste egare af volymen i dess helhet synes bl. a. deraf, att bland siraterna på permens yttre sida upptäckas hans initialer N O S. Orden ”Dett samma åhrett? ete., ehuru skrifna med fullkomligt lika handstil och bläck, som det föregående, må- 100 ste dock enligt sammanhanget vara 21 år senare tillagda. Möjligen är han samma Nils Olofson, hvilken i manuskript nämnes såsom Kamrer i Kajana 1651 1». På bakre permens inre sida är tecknadt ”A:o 16977 samt med samma hand och bläck ”Jöns Hansson Steenman” och derunder ”Christoph Gummer 1788.” Nämnde Sten- man var handlande i Åbo (hans son, professor Greg. Sten- man + 1746), Gummer åter, det angifna året, nyss vorden student dersammastädes. Man kan således med största san- nolikhet antaga, att volymen sen sagda tid gått från hand till hand inom landet. På ett blad i densamma har dess- utom- Gummer annoterat, att han blifvit egare deraf ”på auction hos Hedenström för 8 s:r den 18 October 1788.7 På yttre sidan läses 1617 eller årtalet för bokens inbind- ning. | Hvad nu innehållet beträffar, så läses nederst på titel- bladet till n:o II med latinska unceialer: ”DANIEL HIORT POSSESSOR VOLVMINIS HVIVS LEGITIMVS.” Respektive edition af landslagen är af 1608; således ett ytterligare be- vis, att volymens skilda partier först blifvit sammanbragta af den redan nämnde Nils Olofson. N:o V, hvars senare sida är blank, bär i hög och tyd- lig skrift med rödt bläck öfverst i 5 rader titeln: ”Igenom huad Ceremonier och åthäffuor, Een Israelitisk Förste, For- dom vthi Babel ähr vthvald och erönt, vtaget aff Een He- braisk Book, wid Nampn +) 7717” D2, thetähr Judesläctz- >) Angående detta arbete har docenten, mag, K. A. R. Tötter- man lemnat mig följande upplysning: ”Härmed menas sannolikt ett af Salomo Ibn Verga författadt arbete. Han lefde (se First, Biblio- theca judaica, T. III, pag. 473 och Graetz, Geschichte der Juden, 8 B. pag. 348) i slutet af 15 årh., hörde till de från Spanien och Por- tugal fördrifna Judarne och torde jemte sin son bosatt sig i Turkiet. First anger på a st. innehållet af arbetet sålunda: male Flea) oder kurzskizzirte Aufzählung der Drangsale, Verfolgungen und Lei- sden der Juden in der Zerstreuung, und zwar 64 solcher Leidensge- chiechten vorfihrend. Diesen Schilderungen sind öffentlich gehaltene Religionsdispiäte, mehr oder weniger verkärzt, beigefägt; sodann fol- gen Beschreibungen tiber die feierliche Einsetzung der Resch Ga- 101 bok Utaff Hebraisken försvänskatt aff Daniel Hiort uthi Hal- stad thenn 20 Februarij, åhr 1615.” Derpå med enahanda stil och bläck mottot: ”Desine o fictis demens confidere Divis Quaque potes Christum parte timere, time. Qui verearis vos, Christi divina potestas Veridico verbo quos nihil esse docet? In medio mortis cultorem talia linguunt, Deficiunt pariter, hie dat et auget opem.” Slutligen på 28 rader, i finare drag och svart bläck, den ut- lofvade öfversättningen, hvilken jemväl här må intagas, så lydande: ”Uppå den tijd då Israel haffver begärat en Nasi ') (thet ähr een förste eller öffverste) sättia utöffver sigh, som man haffver kallat en Nasi och Rosh Hagola?) (thet ähr förman eller öffverhuffvudh) så haffver sig församblet alle slächters förmän, och the älsta, och domarenar, såsom uthi theras malcuth ?) (thet ähr Rijke) hafve varit. Hvar effter man kommet till Babel, och haffver sig då uthi Grosch me- chid försambladt. Hvilkett mz sköne silkes tappeter var öff- verdraget, och haffve satt stoler, till all släcternes förmäns behoff, och till alle the wijsa, och älsta. Och een skönn stool, der på theres Nasi skulle sittia. Och der till två sto- ler, thenn ene på thenn vänstre siiden, och thenn andre på thenn högre siiden. Nemlig för thens slächternes förman luta (= Rosh Hagola, UekEn UNI, exulanternes öfverhufvud, i Hjortska öfversättningen ?) o. s. v. För att med visshet kunna af göra, huruvida under ifrågavarande 757" var är att förstås det af Sal. Ibn Verga utgifna arbetet med denna titel eller icke, vore nödigt att jemföra den Hjortska öfversättningen med någon edition af Verga's mars” VS, t ex. den af Me, Wiener (ben Day.) ut- gifna, Hannover 1855. 8. (5. 139 u. XII). Bekräftar sig ofvanståen- de förmodan om originalet till den Hjortska öfvers., så ha vi att gö- ra ett tillägg till Fiärst's bibl. jud. III T. pag. 475.,. F: Uebersetzun- gen einzelner Stäcke.” 1) D. ä. ND 20 Bele YR ble 102 Sårå 2), och för thens släcternes förman pomnielatå ”). När han nu var valdh, då haffver upstånda thenn släeternes huf- vud eller förman Sårå, och haffver then Nasi then texten Masur ") föreläset, att han sitt herrskap skulle haffva öff- ver sine bröder, som man giffer honom, een tiänst och icke ett öffvervåld, såsom Pasuk 7) skriffver, j dag varder du een Konugh (der walkosk (?) öffver dit Konugedöme. Uppå samme dag församble dhe sig uti det huset Hakinizot ?), dijt och the folkz höffdinger komme, och lägge handen på honom, och sedan låther blåsa i basunur och trometter, der till mz gebrasker (otydl.): wälstyar (otydl.) och sagt mz hög Röst, War Herre Konug skall lefve till Ewig tijdh. Han skall vara vårt hufvudh, till een Gasi ”) (:thz ähr fräl- sare), till all Ewigheet, och till ett huffvudh dess fördrifne Israel, och fölia och beledsage honom sedan heem i sit huss, mz trometer, och lyckönskede. Han skall vara een Halcu- nus 19) (thz ähr een anförare) med rätfärdigheet, och up- richtigheet, mz rät och godt förnufft, och der mz skilias the ifrån honom. Uppå samma dagh förskicke the honom Ge- roseh !!) (:thz ähr ähre) skänker, både silffver och gull hur (hvar ?) effter sin förmögenheet.” Ur det ofvanstående inhemtas i biografisk hänsyn huf- vudsakligast: 1) att Pipping i åberopade afhandling kom- mit sanningen ganska nära, då han, på grund deraf, att Da- niel Hiorts hustru år 1615 kallas hans ”efterlefverska”, för- modar honom hafva aflidit icke lång tid efter det han 1 ja- HED ANDS 5) Plur. emphat. af SEE = Lat. familia. ') Dä nmaion = traditio. YDRE paor textus. 3) D. äv. om5 1 nox = conventus, Synagoga. 2) Otydligt. Månne Iasi, af yt liberavit eller "Oo ar Omws? 105) ? 11) Grek. yEoac? 103 nuari 1614 återrest från Wiborg, hvarest han utfört ett vig- tigt officielt uppdrag såsom tillförordnad sekreterare hos her- tig Karl Filip af Södermanland; nogare veta vi nu, att hans död inträffat efter den 20 februari påföljande år; 2) att han vid sin lefnads afton, liksom åtminstone redan 1609, var bo- satt på sin gård Halstad (1. Halstaborg) i Björksta socken af Westmanland, ehuru — nämnom det i förbigående — derom intet finnes antecknadt hos Grau och Tuneld eller i ”Hist.- Geogr. och Statist. Lex. öfver Sverige” (Stockh. 1859—1869); 3) att denna ”Poeta laureatus” ännu till sina sista dagar bi- behållit sin ungdoms böjelse för latinskt versmakeri och för bokliga sysselsättningar i allmänhet. N:o VI består af 3 i det närmaste fullskrifna blad, in- nehållande ett synereglemente. Ehuru bläcket är mycket ljusare, hvarigenom läsningen 1 betydlig mon försvåras, er- inrar handstilen starkt om N:o V, hvadan ock tanken här faller på Daniel Hjort, och det så mycket hellre, som denne i följd af sin anställning vid kongl. kansliet och de ärender, hvari han ofta användes, utan tvifvel kunnat hafva god led- ning af besagde reglemente. Då dokumentet är af intresse äfven för vårt land och förut icke tyckes vara publiceradt +) vill jag här nedanföre aftrycka detsamma. Det lyder: ”Effter Thette Sätt, will Högborne Furste och Herre, Herr Carll then Nijonde, Sveriges, Göthes, Wendes ete. Konungh, att H. K. Mtz Hä- radz och Landz fogder skola Sijn hålla, och huse- bygning och annat, som här mz rätto bör hål- las vid macht, och förbättring medh, och vete huar effter the sig i sådene husesijning rätte skole, uttdraget aff lagen, Recesser, och gambla stadgar mz några få nödtorftige stycker förbätt- rade. +) Åtminstone ingår det hvarken i Calonii på vårt universitets bibliotek befintliga kollektion af tryckta och skrifna förordningar el- ler i någondera af Styffes arbeten: Saml. af Instructioner för... Lands regeringen (Stockh. 1852) och Saml. af Instruktioner för Civile för valtningen (Stockh. 1856). 104 1) Hvar Tredie åhr skall husesijn hållas, så väll mz skattebönder, som mz Cronones eigne bönder, och landboer, vare sigh förlhänte eller oförlänte. 2) Skattebönder, och Cronobönder, och alle the som heman och gårde förlhänte ähro, antingen till behagelig el- ler lifztijd att besitbhia och bruka eho och helst the wara kunna, göre så husebijgningh, som andre landbor i landet boo, och ett huss skall hvart åhr uprättas aff Nya, om så behoff görs, görs inthett behoff, så böthe inthett therföre. 3) Ladu med tu golff, upbygdt aff Nyo, står för trij ahrs bijgningh, ithem nytt huss otta alnar inom knuta, mz godt Näffvertak står för trij års bygningh, Nöthehuss af Nijo väll uphugget, mz inrede och gott tak Sexton alnar innan knutar räknas och för trij åhrs bygningh. 4) Hvilket åhr icke itt huss uprätas aff Nije om så behoff görs, gifve halfmark och fulkomne bijgningen, ther till eller gifve för bijgningen, som hon skulle kosta, effter mätzmanna ordom. i 5) Sitter han quar mz tresko i trij åhr, och inthet bijgger, böthe Sex marker, och haffver husbonden macht honom ifrån Godzett köra, om han thett vill. 6) The huss lambor uthi sitter, skall han färdig hålla, när han ifrån godzett skils, och all annan huss, så god igen antvarda som han them togh effter som mögeligit ähr, eller straffes som framdels sägz. 7) Så skall och landbo byggia öffver sin lagabijeningh, 20 fampnar lagom nyan gerdesgårdh, hvart åhr, och hålle the andre gårdar färdige, vid straff som här efter förmäles. 8) Skall han täckie 20 alnar Nijt tak åhrligen, och dijkia nije stänger dijke, thet ähr 27 fampnar, och stangen skall vara nije alner långh, hvart åhr, om så behöfves, öff- ver sin lagabygningh, och skall dijket vara offvan till tree alnar bredt och een alnn på bothnen, theslikest floddijkere, vidh åkers ändar, een stång längd, som för var omtalet i Store dijket. 9) Ingen dierffves till att sällia huss aff the jord the 105 ähre bijgd uppå, eho thet gör, böthe 40 marker, och sättie så god huss igen, som the voro han sålde. 10) Effter Sveriges lag säger, att Tomptt ähr åkers moder, så skole fördenskull Fogderne allestädes haffve up- seende, när the husesijne hålla, att ingen 'Tomptt bliffver mindre eller större giord, genom inhägnat eller annorledes, ähn som hon aff ålder varit haffver, och bör vara. 11) Landboen ähr plichtig att läggie humblegårdar, 40 stänger hvart åhr, vid bot tre öre Svenske, och then saköre tagas i humbla, och eij i Penningar, eller i andre värdure, thesse 40 stänger ökes, till thess the bliffve 200 stänger. 12) Ingen landbo haffve våld aff bole föra eller sällia Timber, Näffver, wedh, longhalm, Gärdzle, eller gårdafång uthan jordägande loff, vid both 3 m:r och åter skadan. 13) Thett skall och ingen effter thenna dag vara til- stådt, vare sig Fogde, Cronones skattskijllige, eller herrers Landboer, att loffva eller leia, uthan öffverhetennes syner- liga Willia, och minne, någon frelsesbonde fijkia, eller fara, niuta eller bruka, Cronones ägor, i skogh eller vatuverkie, lithet eller stort, vid sine 40 marker, och ther något sådant finnes här till vara skett, så skall thet skilias åth, att icke kiandres mellan OCronen och frelsett, eller och förfångh på någonthera Parten skeer. 14) Aldrig skola Fougderne fördriste sig legge tu godz i ett, eller lothe afgärdabij, som ähr bolbij till skada, och bij ödelägges, så framptt the icke vele blifve straffade som Cronones otrogne tienere. 15) Ingen bonde lägge sin dijnge nämmer något huss ähnon tre alnar ifrån väggerne, att huset ther aff icke rot- nar och fördärffves, vid sine tre mark till straff. 16) Hvar bonde äger rödia sig till äng eller åker på sine ägor, hvart åhr, antingen emellan såt ähr, och Lijen bärs uth, eller när som gifves bäst tilfälle, som mykit som löper till itt oreslandh, eller 27 stänger i längd, och bredd ther på tilfälle ähr, om hvilke fogdten och sijnemännen skola ransaka, och then som macht och lägenhet haffver, och icke så rödier, böthe half mark för hvar sijne, 106 17) Kyrkie balken innehålder, att Soken bönderne äga siu huss åå Prästebole bijggia, och när samme huss ähre upbijgde och Prästebole väll antvardade, då skall Prästen och huss göma, att the icke aff vanrijkt rothna och förderff- ves, och dråpp botha, och dör före göra, och alt thet han må them botha och bättra, göre thet aff sin eigin kostnadh. 18) Therföre skola våra Fougder mz häradznämpd ut- aff utsochnesman, hålla husesijn i Prästegården så väll i Städerne, som på Landzbijgden, och om Sochnebönder eij bygt haffva, som lag säger, thå böre the fulkomne bijgningh, låther och Prästen husen rothne och förderffves, aff vangö- me, då böthe han som bonde. 19) Behöffver Prästeboll flere ähnn the siu laga huss bijggie Prästenn aff eigin bekostningh, och förbättre bolet, uthi hvad måtte som behöffves, mz hägnadh änge rödningh, dikningh, och annat mhera, Prästen fare till laga Tingh i alla världzliga saker. 20) Skatte heman som ödeliggia, och bijrdemän icke vele sielffve bijggia och besittia, eiler eij vele androm, in- nan eller uthann theras arff och bijrd, förlijka, och (oläsligt) betalning uplåta, skall häradzfogden upbiuda som lag säger, om jorde upbod, och hvar rätte ägande eller arfvingen in- nan natt och åhr icke vill komma; eij heller jorden sjelff- ver besittia, och utgöra alle återstånder, som bonden haffver varit Cronon skyldig, eij heller jorden androm säliär, ken- nes då Fogedenn samma godz under Cronon, och om Cro- non får sedan får, trij års oklandrade häfd på jorden, då skrifves den skattejordenn in i jordeboken, för eronojordh, ther aff the uthläggie som thet kan läggis före, efter gode mäns rättvijse ransakningh och stångenn. 21) Then som köper flere Skatteheman, eller genom arf får, äbnn han sjelff besitter, och brukar, och tager så aff åbon utöffver Städzle skatt, lijka medh then öffverheten lagligen tilkommer, eller fijkie och fare ägorna, som Åboan- den skatter aff, then thz gör, böte 40 m:r och skall then som skattejord äger, henne sjelff besittia, och icke flyttia 107 sig in på annars godz, hvar thet icke så skeer, så göres mz then skattejord som för:t står. 22) Then store skade som Svin göra med rotande i ängarna och jordvaller, uthi trängt bijgdeland, skall således afskaffes, att hvilken som icke strax ringar sin swijan, för ähbnn tiälen ähr uthur jordenn, och lather them ringade gå, in till tiälen kommer i jorden igen, göres skada aff sådane oringade swijnu, då kennis öffverheten ved hvart tridie svin, för förbud skull, och drifves till näste slott eller gård, ther uppå skola fogdarne mz Lansmännerna altijd haffva ett tro- gedt inseende. 23) Bärande trä, som ähr Eek, apell, bok, hasl, oxl, hegg, skola vara fri kallade, ho them bränner, eller i rödie lägger, straffas effter K. Gustaffs mandat åhr Christi 1558 utdraget, som beropar sig på lagen. 24) Finder Bonde Bij i dödvid, å bolstade sinom, da haffve jordeganden Tridingen, och bonde två luter, finnes bij i loffvett, behålle husbonden tvum luter, och bonde tri- dingen på thet han thest bätter them achtar och troligere mz omgaår. 25) När lagahus och så månge som behöffves på hem- manet uppbygd ähre, skall åboanden dem mz alle Tompter vid macht hålla, som förre sagdt ähr, och thet skall fogdten mz dannemän hvart tridie åhr sijna, vid detta sätt som ef- terfölier. 26) Fins på en stok röte, böte een öre, andre 2 öre, ähre och flere innhan före på huset böte 3 m:r och byggie huset upp, om väggerne så råthne ähre, att huset icke står till att botha. 27) Heel knut ruthenn ifrån åffvan och nidh rächnas för ogildt huss, bothe tre marker, och bijgge up nijtt huss. 28) Sylle röthe, som icke står till att botha med nij undergärd mz mindre huset skall alt nidertagas, straffes till 3 mir, och färdige up huset, bara roster 3 öre, ähr rostet så bartt, att thet huset fåt röthe, ellér att vatnet går i hu- set, böthe 12 öre. 29) För en dör, förfallen som icke står till att (bota) 108 böthe half mark, ithem ähr vetandes att färdehuss, kallas alle the huss, som stå till att botha, och bättra, ehvar ska- dan fands på huset, och thij ähr strafet mindre the på sat. 30) Om Bonde vill affara, då bötlhe han hvar skada om sigh och then som tilkommer taga samme skada, til att bötha uppå sigh och bättre eller aff nyo bijggie, och qvitte sedan uthi sin bijgningh. 31) Om gårdestäder, och ähr een gårdested 30 stegh, thet ähr half siunde stångh, stången till nije alner, ligger förste gårdestad böte 3 öre, andre 6 öre, tredie 9 öre, så månge the andra fela (?) ligge alle under een sak n. (= nämligen) tre marker. 32) När bonden aff gården flyttiar skall han låthe eff- ter sigh trij dige (?) dörrlåss, och spieldet i korstenen sitia, theslikess een bordett och sätet som the tilhörer, bliffve qvar i stugan. 33) När någon bonde vill in på godzet flyttia skall fogdene the sigh för städzle eller bolegift, och kalla till vit- nes d(em) som och strax mäta husen hvar för sig, och sko- la till (Kle ?)gårdh, trägårdh, qvarne dammar, och alle an- dre .. manet (?) tilhör, innan och uthan - hägnadt... skat- ningh mz ägorne, huru hon... stycke vid stycke, effter samma man .. och there nampn ther öffver vara, mz åbr... 34) Effter så offta tilförende hafver förbudett varet bådhe i Recesser, gamble och nye stadgar, att sqvalte och Bäckeqvarnar ingestädes byggas skole, gamble adels qvarnar till förfångh, så förbiudes och ähnn... ingen skall sådane Katqvarner byggia och bruka, vid sine 40 m:r, effter Nijkö- pingz stadga, och skole fogdterne härom granneligh ransak- ningh hålla. 35) Varganät så långt och stort som lag säger, skall hvar man freist och ofrelst i häradet haffva, så och varga gårdar uppehålla, som lag biuder, och ther om skole fogd- terne mz 4 mann af hvart skallelagh åhrligen åhs ransaka, och straffa efter lagen ther som brott finnes. Så skole och alle välvilige till skall vara, när tilsäges, ho skalbod får och 109 eij kommer mz sitt nät i rättan tijdh, och står troligen ther han blifver satter, straffes efter lagen uthan nådhe. 36) Folk som legelöst går utöffver siu nätter, emellan hvar st(em)pnodagh, så och alle gerningesmän, som uthi härederne gå, bode (?) och bij emellan (utöffver thet tal, som i hvart härade efterlåthet, warder therpå hvar skall haffa bevijs:): och ingenstädes sig nedersat haffva, hvarken i köpstaden eller på landzbygdenn, före skatt eller affradh, alle thesse skola skrifvas under knechterne, eller tagas in på slott eller gårder.” Det behöfver knappast erinras, att ifall N:s V och VI, såsom all anledning är att antaga, blifvit nedskrifna af Da- niel Hjort, dessa partier i volymen redan -tidigare, än de kommit i Nils Olofsons ego, måste varit förenade, — må- hända utgörande ett appendix till N:o II. W. Lagus. Utdrag ur ett bref från kapellanen W. Lindstedt, dateradt Seinäjoki den 11 Mars 1873. — — — -— read söm le, fl, —— => -— — — — — — — — — Angående journalen för klimatologiska observationer beder jag få upplysa om följande: Nederbörden har bestämts, regnet med ombrometern, snön åter efter insamling med en balja, hvars diameter bå- de genom omedelbar mätning och medelst beräkning med tillhjelp af dess periferi befunnits vara 19.6 dec. t. i medel- tal. Detta skulle enligt min kalkyl gifva för hvarje vatten- jumfru 0:01 eller rättare 0.009 dee. t. nederbördshöjd och sålunda vara temmeligen beqvämt vid reduktionen. Snön har smälts i en glaserad kruka öfverklädd med guttapercha- tyg och stäld i en kakelugnsniseh. --- Då jag vexelvis be- gagnat balja och ombrometer, enig sådant i not, och bö- ra alltså notsigna i journalen observeras. Norrskenets intensitet har jag på uppmaning af hr do- centen Lemström försökt angifva med siffror, antagande ta- let 4 såsom uttryck för det vackraste norrsken, vi här pläga se. — Angående norrskenet den 10 april vill jag i korthet anföra följande: kl. !/; 9 om qvällen observerade jag några enstaka flammor i VNV, hvilka snart utbredde sig så, att sträckan mellan VNV och ONO var grannt upplyst ända till 509 å 60" från horizonten, synnerligast i vester, der ljuset var ganska intensivt och flammorna ovanligt lifliga, fladdran- de ända upp till zenith, der de visade anlag att bilda en coro- na borealis. Några minuter före kl. 9 sågs också verkligen en norrskenskrona, ehuru ganska ofullständig — strålarne i söder saknades och de åt norr voro äfven matta. Denna första krona hade endast en 2 å 3 sekunders varaktighet, hvarefter skenet tycktes vara i aftagande. Emellertid — kl. var vidpass 5 min, öfver 9 — flammade skenet ånyo upp 111 med ny liflighet och koncentrerade sig mer och mer i ze- nith, bildande nu en fullständig krona, hvilken, isolerad från de numera mattare strålarne vid horizonten, lyste kanske i 15 å 20 sekunder. — Om en stund omkr. kl. !/, 10 bilda- des en tredje, vida tydligare och skönare krona af 35 å 40 sekunders varaktighet, hvilken strålade och blänkte som den allravackraste fyrverkeripjes. Det egendomliga med denna tredje krona var, att dess centrum var purpurrödt och att de derifrån utgående strålarne äfven voro färgade, syn- nerligast de åt öster, hvilka visade den röda och gröna fär- gen mycket tydliga. Någonting likartadt har hvarken jag eller någon annan här någonsin sett. Intrycket häraf, syn- nerligast af det granna färgspelet, var ganska angenämt för ögat; och att denna färgbrytning ej var någon synvilla, framgår deraf att vi voro 7 å 8 personer, som samtidigt på samma ställen sågo den. Sedan denna tredje och vackraste krona upplöst sig, afmattades norrskenet hastigt och omkr. kl. 11 var natthimmeln alldeles mörk, utom att i norr syn- tes ett matt, svagt skimmer af polarljuset. Himlahvalfvets utseende har jag alltsedan April månads början antecknat med siffror, angifvande huru många fjerde- delar af himlen varit molnbetäckt. För att beqvämt och säkert kunna observera vindens riktning, konstruerade jag redan vid slutet af 1871 åt mig en kammarflöjel. Sielfva flöjeln är fästad vid stången, hvil- ken, slutande med en fin härdad stålspets, hvilar på ett kop- parlager; vid stången är fastgjordt ett koniskt hjul af mes- sing, som ingriper i ett annat dylikt med lika många kug- gar försedt hjul, hvarigenom den vertikala rörelsen förvand- las till horizontal. Den horizontala axeln ledes genom väg- gen in i rummet och bär en visare, hvilken på en kompass- tafla anger vindens riktning. — Vid meridianbestämningen begagnade jag en tafla med koncentriska cirklar äfvensom kompass. — Gerna önskade jag mig en apparat för bestäm- ningen af vindens styrka, men då slika torde vara ganska dyra, får jag väl lof att umbära densamma. För att hafva den rätta tiden, har jag justerat mitt ur 112 — ett ovanligt godt och säkert väggur — med tillhjelp af ” prof. Kruegers triangel och funnit denna enkla apparat gan- ska ändamålsenlig, endast man tager flere observationer både före och efter middagen. Med detta år har jag vid observationerna gjort den egenmäktiga förändring, att jag nu samtidigt med termom.- och barom.-observationerna, d. v. s. tre gånger om dagen, antecknar vindens riktning och styrka samt himlahvalfvets utseende, och derjemte amngifver detta sednare äfvensom vin- dens styrka med talen 1--10.. Sålunda tecknar jag t. ex. Ni? Ci-Stt, SSO' o. s. v., och gälla dessa uppgifter mna- turligtvis observationstillfället. i Af Vetenskaps-Societetens ”Öfversigt 1871—72” finner jag att fråga varit om att helst 4 gånger om året infordra och publicera de i landet gjorda meteorologiska observatio- nerna. Med anledning häraf har jag föreställt mig att in- tresset för observationers anställande blefve större, om samt- liga observatörer i landsorterna veckoligen skulle insända ut- drag ur sina journaler, hvilka sedan omedelbart af V.-S. skulle publiceras i sammandrag i någon tidning. Saken kun- de, enligt min tanke, enklast bedrifvas sålunda, att V.-S. försåge observatörerne med blanketter, i hvilka hvarje ob- servator, jemte det han gör sin anteckning i journalen, teck- nade observationerne — barom.- och prychrom.-observatio- nerna naturligtvis reduceråde -— och dessa veckojournaler, hvilka måhända kunde vara i form af korrespondanskort, skulle engång i veckan insändas till Vetenuskaps-Societeten. Derigenom skulle säkert intresset för saken blifva varmare och dessutom: vunne V.-S. den fördelen, att reduktionerna vore undangjorda, ty jag tviflar alldeles icke att lämpliga och hugade personer härtill funnes, synnerligast då reduktionen i det hela är helt mekanisk och lätt utförd. Sedermera kunde hvarje qvartår journalerna infordras och dessa skulle derefter tjena till att konstatera de gjorda reduktionernas riktighet samt gifva medel till korrektion af möjliga misstag af observatörerne vid förvandlingen. SES Sammandrag af klimatologiska iakttagelser gjorda i Finland år 1872. Lärkan hördes i Borgå d. 2, Helsingfors d. 13, Eura d. 28, Kyrkslätt d. 30 Mars; i Orimattila och Seinäjoki d. 6, Janakkala d. 7, Karstula d. 8, Uleåborg d. 14, Rovanie- mi d. 23 April; i Öfvertorneå d. 12 Maj. — Bofinken för- märktes i Orimattila d. 31 Mars; i Seinäjoki d. 6, Öfver- torneå d. 10, Uleåborg d. 12, Karstula d. 13, Rovaniemi d. 18 April. — Tranan iakttogs i Karstula d. 1, Janakkala d. 3, Kyrkslätt d. 4, Seinäjoki d. 13, Öfvertorneå och Rova- niemi d. 21, Orimattila d. 22 April. — Gräsanden syntes i Janakkala d. 4, Karstula d. 10, Seinäjoki d. 15, Uleåborg d. 20, Öfvertorneå d. 21, Rovaniemi d. 26 April. — Sångtra- sten lät höra sig i Janakkala d. 6, Karstula d. 11, Seinä- joki d. 20, Helsingfors d. 27, Öfvertorneå d. 29 April; i Rovaniemi d. 27 Maj. — Sädesärlan inträffade i Seinäjoki och Karstula d. 8, Helsingfors d. 14, Uleåborg d. 18, Öfver- torneå d. 22, Orimattila, Janakkala och Rovaniemi d. 23 April; i Utsjoki d. 13 Maj. — Svanen observerades i Kars- tula d. 10, Rovaniemi d. 19, Uleåborg d. 20, Öfvertorneå d. 21, Seinäjoki d. 23, Utsjoki d. 27 April. — Vildgåsen in- fann sig i Seinäjoki d. 14, Öfvertorneå d. 15, Rovaniemi d. 25 April; i Utsjoki d. 12 Maj. — Rödstjerten visade sig i Seinäjoki d. 20, Helsingfors och Uleåborg d. 27 April; i Karstula d. 5 och Öfvertorneå d. 13 Maj. — Stensqvättan ankom till Orimattila d. 24, Seinäjoki d. 25, Karstula d. 26, Helsingfors d. 27, Janakkala d. 29 April; till Öfvertorneå d. 1 Maj. — Spofven anlände till Seinäjoki d. 25, Janakkala d. 27, Öfvertorneå d. 30 April; till Rovaniemi d. 10 Maj. — Göken lät förnimma sig i Janakkala d. 2, Kyrkslätt d. 6, 8 114 Orimattila d. 8, Karstula d. 9, Eura och Seinäjoki d. 13, Öfvertorneå d. 21, Rovaniemi och Utsjoki d. 28 Maj. — Ladusvalan märktes i Janakkala d. 3, Seinäjoki d. 6, Ori- mattila d. 7, Karstula d. 9, Rovaniemi d. 15, Uleåborg d. 16, Öfvertorneå och Utsjoki d. 28 Maj. — Hussvalan upp- märksammades i Janakkala d. 4, Seinäjoki d. 8, Kyrkslätt d. 12, Rovaniemi d. 20, Karstula d. 22, Öfvertorneå d. 30 Maj. Svarta vinbärsbuskens bladsprickning begynte i Ori- mattila den 27 April; i Janakkala d. 2, Kyrkslätt d. 8, Sa- lo d. 12, Karstula d. 13, Rovaniemi d. 26 Maj. — Kvrus- bärsbuskens d:o i Janakkala d. 29, Orimattila d. 30 April; i Kyrkslätt d. 6, Salo d. 10 Maj. — Hvitsippan blommade i Kyrkslätt d. 30 April; i Janakkala d. 2, Orimattila d. 6 Maj. — Björkens löfsprickning börjades i Janakkala d. 1, Orimattila d. 2, Kyrkslätt d. 9, Helsingfors d. 10, Salo d. 14, Seinäjoki och Karstula d. 15, Öfvertorneå d. 28, Rova- niemi d. 29, Uleåborg d. 30 Maj; i Utsjoki d. 14 Juni. — Syrenens d:o begynte i Orimattila d. 2, Janakkala d. 5, Kyrkslätt d. 14, Karstula d. 15, Helsingfors d. 16, Salo d. 18 Maj. — Häggens d:o i Janakkala d. 2, Orimattila d. 4, Salo d. 9, Karstula d. 12, Seinäjoki d. 17, Rovaniemi d. 27 Maj. — Bönnens d:o i Janakkala d. 3, Orimattila d. 4, Salo och Kyrkslätt d. 11, Seinäjoki och Karstula d. 14, Rova- niemi d. 17, Uleåborg d. 25, Öfvertorneå d. 29 Maj. — Hallonbusken erhöll blad i Janakkala d. 4, Orimattila d. 8, Salo och Kyrkslätt d. 10 Maj. — Kalflekan blommade i Orimattila d. 8, Janakkala d. 9, Kyrkslätt d. 10 Maj. — Blåbär d:o i Orimattila d. 11, Kyrkslätt d. 14, Janakkala d. 16 Maj; i Öfvertorneå d. 12, Rovaniemi d. 28 Juni. — Äpleträdets löfbildning begynte i Orimattila och Janakkala d. 13, Helsingfors d. 17 Maj. — Krusbärsbusken blommade i Salo och Orimattila d. 14, Janakkala d. 20 Maj. — Svarta vinbärsbusken d:o i Salo d. 16, Janakkala d. 23 Maj; i Öf- vertorneå d. 11, Rovaniemi d. 18 Juni. — Häggen d:o i Salo d. 16, Orimattila d. 17, Janakkala d. 19, Kyrkslätt d. 24 Maj; Seinäjoki och Karstula d. 1, Uleåborg d. 6, Öfver- 115 torneå d. 8, Rovaniemi d. 11 Juni. — Smultron d:o i Salo och Janakkala d. 17, Kyrkslätt och Orimattila d. 28 Maj. — Äpleträdet d:o i Janakkala d. 29, Orimattila d. 30 Maj. — Lingon d:o i Orimattila d. 29 Maj; i Kyrkslätt d. 1, Janakkala d. 3, Öfvertorneå d. 11, Utsjoki d. 28 Juni. — Liljekonvaljen d:o i Salo d. 30 Maj. — Rönnen d:o i Ja- nakkala d. 31 Maj; i Salo och Orimattila d. 1, Kyrkslätt d. 3, Seinäjoki d. 4, Karstula d. 9, Rovaniemi d. 12 Juni. — Syrenen d:o i Orimattila d. 1, Salo d. 2, Janakkala d. 3, Kyrkslätt d. 4 Juni. — HBödväpplingen d:o i Kyrkslätt d. I, Janakkala d. 4 Juni. — Blåklinten i Kyrkslätt och Ori- mattila d. 8, Janakkala d. 16 Juni. — Hallonbusken d:o i Salo d. 8, Janakkala d. 12 Juni. — Smultron började mog- na i Janakkala d. 24, Kyrkslätt d. 29 Juni. — Blåbär d:o i Kyrkslätt d. 7, Janakkala d. 12 Juli. — Hallon d:o i Salo d. 16, Janakkala d. 23 Juli. — Lingon d:o i Janakkala d. 16 Augusti. Hafre såddes i Orimattila d. 27 April; i Janakkala d. 1, Kyrkslätt d. 10, Eura d. 13, Seinäjoki d. 14, Rovaniemi d. 19, Öfvertorneå d. 21 Maj. -- Korn d:o i Karstula d. 7 (22), Janakkala d. 13, Kyrkslätt d. 15, Rovaniemi d. 21, Uleåborg d. 27, Seinäjoki d. 28, Öfvertorneå d. 30 Maj. — Råg gick i ax i Janakkala d. 24, Kyrkslätt och Orimattila d. 27," Burar. d.. 31 Maj;ii Karstula. d. '6)!Seinäjoki d. 8; Uleåborg d. 11 Juni; — blommade i Kyrkslätt d. 5, Ori- mattila d.. 7; Janakkala d. 8, Karstula d. 17, Eura d. 19, Uleåborg d. 25 Juni; — skördades i Eura d. 17, Janakkala d. 21, Orimattila d. 23, Kyrkslätt d. 25 Juli; i Karstula d. 5, Öfvertorneå d. 20 Augusti. Islossningen skedde i Wanda å d. 14, Salo å d. 15, Borgå å d. 16, Kumo elf d. 17, Helsingfors hamn d. 20, Seinäjoki d. 21, Nykarleby elf d. 25, Janakkala d. 25—29, Karstula å d. 26, Uleå elf d. 30 April; i Kristinestads hamn d. 1, Karstula sjöar d. 6--8, Tengeljoki d. 11, Uleåborgs redd d. 12, Torneå och Kemi-elfvar d. 14, Utsjoki d. 29, 30 Maj. — Isläggning inträffade i Rovaniemi d. 3 och 15, Uleåborgs redd d. 5, Karstuia d. 10—13, Salo d. 12, Ja- 116 nakkala d. 15—18, Öfvertorneå d. 17, 18 November; i Salo (andra gången), Seinäjoki och Uleå elf d. 3, Utsjoki d. 14 December. — Sista snöfallet om våren antecknades i Kyrk- slätt, Eura och Orimattila d. 14, Salo och Janakkala d. 20 April; i Seinäjoki d. 5, Karstula d. 17, Uleåborg d. 23, Öf- vertorneå d. 24, Rovaniemi d. 26 Maj; i Utsjoki d. 11 Juni. — Första snöfallet om hösten i Karstula d. 13, Öfvertorneå d. 14, Utsjoki d. 17, Seinäjoki och Uleåborg d. 22, Rova- niemi d. 23 September; i Kyrkslätt och Janakkala d. 27, Salo d. 28, Eura d. 29, Orimattila d. 30 Oktober. Nederbörden uppmättes i Orimattila och Seinäjoki, och utgjorde resultaterna deraf i finska decimaltum: Orimattila. Seinäjoki. Januari. Ian OR. Nee t0905 05399 Bebbpuarii «< duk SI 0002 0,394 Mars: I oc toRutkk — .HI03660 0.877 APTT RER EL ORO 0,919 Majly = vsk ven eltgog 2,920 Juni tl cb oisvtsalst ST BS 1,080 JuliIl doch WAGA << ABMADD 2,060 VAonstust hl. d. IRRUTERDSD 4.770 Deptembern avi 26 o005 1.920 Oktober SET NON 1.220 November .h slit 125290 1,902 Deeemben & I obamec 05665 1,278 22.242 KON Ad. Moberg. AA 117 det årliga medeltalet i decimaltum. 4 Helsing- d 2 fors Porkala | Hangö fe le Utö Lypörtö | Lökö SöRpr skärs kopplat SRÄL udds sunds rel Roni Nokbo skärs fyrbåk, ÖR OMEPLaben ATS Tötsplats: lotsplats. | OLSP Ges TONAR ETS CNE Patte I otsplats. Medelhöjd | för året JÖRG 49:93 36,47 39,22 33,00 | 26, rå 43,35 | - 45,66 24,60 DRA TAI, ar 1,64 |-+ 1,35 I++ 0,78 |-+ 1,41 |+ 0,42 + 2,52 | I+ 2,04 [+ 2,58 |-+ 3,23 + 5,67 ” Februari . . | 8,15 |— 8,31 |— 9,27 |— 9,48 1— 9,67 | — 9,76 |— Ä — 8,11|— 8,47 |— 6,76 ör Mars: — 5I841=—56,02)— TslUl]— 6,44) — 6,5 — BB |/E-6)VE-E6,N— 6501)1— 6542 DEAD: — 1,13 == "1,55 |— L17)— 1941— 1,57 |=-2,59 |= 2,21 |—=2,530) — HAT |) — 3,44 ” Maj TLS BS Oka = 168 SSE 0 ERAN RO MA TO SN 25R0 ” Juni .. ...I=— 2,401-—--2,951|— 2;311]= 2:09 1,42 |— 2,04 |— 2,06 |— 2,29 |— 2,83:|-- 4,10 NEJI Ra + 2,27 + 1,58 + 2,44 + 1,60 + 2,24 |-+ 1,93 |-F 1,67 |-+ 0,64 + 0,52 + 0,15 ” Augusti + 2,05 + 2,14 + 2,10 + 1,97 1+— 2,71 |+ 1,34 + 2,02 + 1,65 + 1,16 |+ 0,23 ” September. |+ 5,48 |+ 6,19 |+ 5,90 |-F 5,95 |-+ 5,58 |-F 5,48 |+ 6,16 |+ 5,82 |-F 5,40 + 4,76 ” Oktober . . + 3,71 | + 3,21 + 2,98 + 4,32 + 4,72 |-+- 3,85 + 4,39 + 5,38 + 5,22 I++ 5,96 ” November . |+ 2,51 i-+ 3,74 |-+ 4,59 |-+ 4,12 |+ 2,42 |-+ 3,40 + 3,77 + 4,04 + 4.34 I-F 4,25 ” December . |-+ 1,22 + 1,74 |-+ 1,49 |-F 1,84 |+ 1,99 |-+ 0,35 |+ 113 + 1,72 |-+- 1,93 + 2,28 Månadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster år 1872 i i jemförelse med A. Moberg. Om Finska kustens höjning under åren 1858—1872. Af Ad. Moberg. Ehuru de dagliga vattenhöjds observationer, som ge- nom Finska Vetenskapssocietetens försorg under sednast för- flutna tjugo år blifvit anställda vid våra kuster, omfatta en alltför kort tidslängd för att nu redan kunna lemna någon afgörande upplysning i frågan om den fortgående höjningen af Finlands jord eller förminskningen af Bottniska och Fin- ska vikens vattenmassa, så torde dock en undersökning af, huruvida de bekräfta eller motsäga den på äldre tiders vat- tenmärken baserade meningen derom, icke sakna intresse. De beräkningar af landets höjning eller sänkning, som blifvit gjorda på grund af forntida vattenmärken, hafva lidit af en oundviklig osäkerhet, derigenom att något medelstånd för vattenhöjden, hvarken då märket anbragtes eller seder- mera å nyo undersöktes, varit fullkomligt bestämdt, utan an- tagits mer eller mindre godtyckligt. Då nu de anställda observationerna ådagalagt att vattenståndet i Östersjön på samma ort kan under ett års förlopp variera ända till 5 å 6 fot och till och med den årliga medelhöjden under tvenne på hvarandra följande år till 6 å 7 tum, så är det klart att man med en eller några få mätningar icke kan erhålla nå- got tillförlitligt resultat, utan att dertill erfordras en ganska lång serie af regelbundna observationer. Vetenskapssociete- teten beslöt derföre redan år 1850 att låta anställa dagliga vattenhöjdsmätningar vid åtskilliga dertill lämpliga punkter å Finlands kust, dels för säkrare utredning af i fråga va- rande höjningsfenomen, dels för utrönande af orsakerna till de variationer i vattenståndet, som i Östersjön förmärkas. Lik- väl kunde detta beslut först under sommaren 1852 bringas till 119 verkställighet, då dessa observationer begyntes och, så länge sjön var öppen, fortsattes å lotsplatserna vid Helsingfors, Porkala, Hangöudd, Jungfrusund och Lypörtö; under det föl- jande året tillkommo Töftö på Åland samt Lökö, Brändö och Rönnskärs lotsplatser (de tvenne sistnämnde i trakten af Wasa). De afbrötos dock allesamman år 1854 genom det då vid våra kuster pågående kriget och kunde först un- der år 1857 åter småningom bringas i stånd, då tillika den förändring vidtogs, att de under hela årets förlopp skulle fortgå. Till följe deraf äge vi först ifrån och med år 1858 full- ständiga års-observationer från fyra ställen: Hangöudd, Jung- frusund, Lypörtö och Lökö. - Härtill kommo under år 1859 lotsplatsen vid Porkala (med afbrott år 1869), år 1866 den på Utö och år 1867 på Rönnskär (hvarest dock under som- mar- och höstmånaderne 1857—1861, samt med åtskilliga afbrott åren 1865 och 1866 observerats). Derjemte har Ve- tenskapssocieteten genom vice Amiralen v. NORDMANNS för- sorg erhållit från och med år 1866 tre gånger dagligen an- ställda vattenhöjdsmätningar vid Söderskärs och Hangöudds fyrbåkar. I Helsingfors hafva äfven åtskilliga år dylika ob- servationer blifvit påbegynta och fortsatta, men genom hvar- jehanda omständigheter åter afbrutna, så att den nu fort- gående serien icke sträcker sig längre tillbaka än från år 1870. För att lemna ett begrepp om de årliga variationerna i Östersjöns samt dess norra och östra vikars nivå under de sistförflutna femton åren, bifogas följande tabell upptagande den årliga medelhöjden (M) i finska decimaltum öfver en viss för hvarje ort arbiträrt antagen nollpunkt (för Helsing- fors förändrad 1870) samt vattnets högsta (H) och lägsta (LC) stånd under året (absoluta maximum och minimum) jemte dagen då dessa inträffat. 120 1858 1859 1860 1861 1862 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870 1871 1872 Söderskärs fyrbåk. M | H | L | M = — 31,23 — |— — 27,12 i — 29,24 Ry 92 26 42,61 | 67557) 21 A SLL] sog 41,51 | 10.37 | a 2 41,32 | 80 | 26 | — 15 30 38,90. | 64 | 19 sv) — 2 12 YE 3IKNL jär blek 52,39 32,37] 56 ar) 9 or) 594 29 18 31,627,150r =) lMstjlolae Helsingfors. mile bil 53,83 | 10,8 37 20 ; 9 52,2 Xx |—J,2 Xl 31 12 56,0 xt | 3,8 TH 9 15 10; 13,3 34 | 28,6+ 13,5 3 31 Porkala lotsplats. 121 Hangö fyrbåk. 526801 T8,303 | 261) 04 2 54,28 | 71,624 | 31,0] — 1) - 23 54,02 | 71,62 125,9 SF] — (£ MI 57,64 | 83,0 7 | 44,9 Äl — | — 2 54,27 119,35 35,7] -— I —- 2 52,96 |67,9 4 [34,8] — I — ES: 57,24 |80, 1151 24,8 31 43,01 | 10 Fr | 25 Tr 55,19 | 80,0 47 138,23; | 43.22 | 10 su) 24 I 55,27 | TT, År | 40,1 101 41,05 | 65 Ta NR RUNS — 41,71 | 65 TV — 51,89 167,5 | 20,81 38,05 | 56 | 2 + SIN fö | BRG 0 ee 49,93 | 17,4 —<7 | 33,8 sr | 36,47 | 58 | 18 35 122 | Hangöudds inre lotsplats. Jungfrusunds lotsplats. M | H IL | M | Hi | L 44,87 |67,8—3 29,5 7 (v -- 1857). 1859 | 45,00 | 43,69 | + 1,31 | m= 44,106. 1860 | 40,63 | 43,48 | — 2,85 | n=>— 0,208. 1861 | 41,79 | 43,27 | — 1,48 | E(y) = 0,420. 1862 | 39,37 | 43,07 | — 3,10 | E(m) = 0,884. 1863 | 47,11 | 42,86 | + 4,25 | E(n) =-+0,097. 1864 | 42,15 | 42,65 | — 0,50 KB65: Ny 4D Ox 44 1 TA 1866 | 45,38 | 42,23 | + 3,15 1867 | 43,50 | 42,03 | + 1,47 1868 | 43,45 | 41,82 | + 1,63 1869 | 43,91 | 41,61 | + 2,30 10 13081 | ALU 1359 1877 | 30ve | td ee 1873 | 39,20 | 40,99 ELIT 126 Jungfrusunds lotsplats (lat. 59" 56", long. 40 4" F.). Årliga medelhöjden i dec.tum =, År (= Vv). |Observerad.| Beräknad. | Differens. 13858 38,44 | 38,10 | + 0,34 1859 35,15 | 37,88 | + 0,87 1860 | 34,87 | 37,66 | — 2,19 1861 | 36,18 | 37,44 | — 0,66 1862... | 34,16 |, 37,22 |— 2,46 1863- | A1,34 | 37,00 | -H4,34 1864 | 35,85 | 36,78 | — 0,93 1865 34,57 | 36,56 | — 1,99 1866 | 39,31 | 36,34 | + 2,97 1867 | -37,00-1 36,12") EE 0,88 1868 | 37,39 | 35,90 | + 1,49 1869 | 38,33 | 35,68 | + 2,65 1870 | 34,26 | 35,46 | — 1,20 1871 33,24 | 35,24 | — 2,00 1872 33,55 | 34,02 | — 1,47 y=m--n (v— 1857). MM = HOI n=—0,220. E(y)==-03905 FH) = ar ÖS Fi) = 00905 Porkala lotsplats (lat. 59? 58', long. 42! 5' F.). | Årliga medelhöjden i dec.tum =y. År (F="0), |opserveraa | Beräknad. | Differens. 1860 1861 1862 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1870 1871 1872 | 52,62 54,28 54,02 57,64 54,27 52,96 57,24 55,19 55,27 51,89 51,10 49,93 55,46 55,18 54,90 54,62 54,34 54,07 53,19 53,51 53,23 52,68 52,40 52,12 ig RA 0190 — 0,88 (13 02 —H00T il 114 + 3,45 [NS 4- 2,04 FÅ0M9 — 1,30 — 2,19 | y=m- n(v— 1859). Mm =DoOk = — ORG: E(y) == 03091 E(m)===F0,853 E(n) =+0,110: 127 Lypörtö lotsplats (lat. 609 36”, long. 389 53" F.). Årliga medelhöjden i dec.tum =p År E=V). |Observerad | Beräknad. 1858 1859 1860 1861 1862 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870 1871 1872 49,23 49,56 45,87 47,46 45,12 51,03 45,89 44,99 49,20 47,25 48,31 48,46 43.96 43,47 43,35 48,91 48,63 48,34 48,06 ÄTIT 47,49 47.20 46,92 46,63 46,35 46,06 A5,17 45,49 45,20 44,92 Differens. + 0,32 003 = DAY — 0,60 — 2,05 54 Mm lög 0 — 103 + 2,57 + 0,90 | AA +. 2,69 KL BE EB y=m-—+ n(v— 1857). MAG TIS: | n=>— 0,285. Big an 00 [Bt2) —=0768. | E(n) = 00545 SN Lökö lotsplats (lat. 609 54", long. 38! 46" F.). Årliga medelhöjden i dec.tum =zy: 1858 1859 1860 1861 1862 1863 1864 1865 1866 1867 1868 1869 1870 1871 | 1872 52,85 | 52,58 48,74 49,99 48,30 53,85 48,40 47,52 51,80 47,30 49,76 50,12 45,96 45,42 45,66 52,00 51,61 51,22 50,82 50,43 50,04 49,65 49,26 48,86 48,47 48,08 47,69 47,30 46,91 46,51 År ="): |Observerad.| Beräknad. | Differens. + 0,85 0 — 2,48 SR 1,49 | — 0,85 y=m-—+n (v—- 1857). ENSE RE= a0G0ES Hy) =SE0311 BET 0G0 E(n) = 0,086. 128 Vid betraktandet af dessa beräkningar finner man att den årliga medelvattenhöjden i Finska och Bottniska viken samt i den emellan dem liggande skärgården är icke kon- stant, ej heller jemnt aftagande, samt icke heller i vissa pe- rioder af- och tilltagande, utan ganska oregelbundet varie- rande, hvilket sannolikt härrörer deraf att Östersjön i det hela icke är annat än en insjö med talrika inflöden och jemförelsevis trånga utlopp eller förbindelser med oceanen, hvarföre sjelfva vattenmängden i densamma är beroende af årets nederbörd inom området af dess tillflöden och vindar- nes inverkan på dess utloppsmynningar. Men derjemte gif- va de dock vid handen att en successiv höjning af landet vid Finlands kuster fortfarande äger rum, och vid jemförel- se med de beräkningar, som förut äro gjorda af denna höj- ning vid Hangöudd ifrån år 1754 till år 1837, synes att re- sultatet af nutidens observationer nästan fullkomligt öfver- ensstämmer med dessa, hvilka utvisade en höjning af 2,01 fot på århundradet +). Likaledes bekräfta de det tillförene gjorda antagandet att denna höjning tilltager mot norr, men huruvida detta sker i den progression desamma antyda, hvilken är större än den man af gamla märken ansett sig kunna sluta till, kan endast genom en längre tid fortsatta observationer till fullo utredas. +) Hällström, Ny mätning af Åbo slotts höjd öfver hafsytan, jemte slutsatser oem södra Finlands höjning öfver hafvet (Acta Societ, Scient. Fen- nice. Tom I, s. 519). Grafisk framställning af mortalitetsordningen i Finland och några andra länder. I inbjudningsskriften till den nyligen försiggångna fi- losofie magisterpromotionen framställde undertecknad en lifs- längdstabell för Finland, beräknad hufvudsakligen på grund af mortaliteten under femårsperioden 1861-1865 samt folk- mängdsuppgifter för början och slutet af samma period. De i denna tabell innehållna resultaten äro grafiskt åskådlig- gjorda å bilagde planche, med hvars utarbetande hr L. NEo- vIUsS benäget gått mig tillhanda. Den s. k. mortalitetsord- ningen eller förloppet vid en generations successiva minsk- ning till dess slutliga utslocknande är der förtydligad genom en kroklinie, hvars ordinater utmärka huru stor del af ett visst antal, t. ex. 10,000 födde uppnår hvarje skildt ålders- stadium. För jemförelse äro dylika mortalitetslinier upp- dragna ej blott för Finland utan äfven för Sverige, Preussen, Belgien, Frankrike och England. De uppgifter som dervid blifvit begagnade för sistnämnde länder äro: den svenska lifslängdstabellen af BeErG (beräknad enligt mortaliteten un- der åren 1841—1855), den preussiska af BECKER (1859— 1864), den belgiska af QUETELET (1841—1850), den franska af BERTILLON (1840 —-1859) och den engelska af FARR (1838— 1854). För den metod, som följdes vid beräkningen af den finska lifslängdstabellen, har undertecknad redogjort i före- nämnde ”inbjudningsskrift”, men utrymmet medgaf icke att der anföra sjelfva de uppgifter angående folkmängden och mortaliteten, som lågo till grund för beräkningen och hvilka voro hemtade dels ur ”Bidrag till Finlands officiela statistik”, 9 130 dels direkte ur de från samtliga prosterier och stadsförsam- lingar insända mortalitets- och folkmängdstabeller, som fin- nas förvarade i statistiska byråns arkiv. Jag begagnar der- före nu tillfället att meddela de sammandrag ur sistnämnda tabeller, som gjordes för ifrågavarande ändamål och ej för- ut äro publicerade, dels för att sålunda lemna den det ön- skar möjlighet att kontrollera räkningen, dels emedan sam- ma material möjligen kan vara af nytta vid framtida, mera omfattande undersökningar öfver lifslängden. Finlands lutherska befolkning den 31 December 1860. | Ålder. | Mankön. Qvinkön. Summa. 0—-1 2 2DA ml OON 53859 1—3 49010 48504 Bray vt 3— 43216 43683 86899 5—10 93163 93784 186947 10-—135 84338 85599 GIN 15—20 81122 382800 163922 20— 25 69678 72215 141893 25— 30 61663 65022 126685 30 —35 61583 65145 126728 35--40 56152 SME 115871 40—45 49050 51892 100942 45—50 38960 42643 81603 50—55 30479 34376 64855 55— 60 2 34001 63156 60—65 23640 28591 52231 65- 70 15921 20635 36556 170-—75 3196 11707 19903 15—380 4144 6538 10682 20—85 1643 2801 4444 85 - 90 SU 1785 1158 90—95 58 148 206 95—100 6 21 21 100 — 0 0 0 | 828782 | 877236 | 1706018 Döde inom lutherska församlingarne i Finland. , 1861. 1862. I Ålder. | | | Mankön, | Qvinkön, | Summa. | Mankön, [Spakön: Summa. | | 0-4 | 5850 | 4572 | 10422 | 6918 | 5579 | 12497 | | EE 8801 | Bi04 | =6425 | 8998 | se9t | vesr | | 305 | 1344 | 1378 | 2722 | 1738 | ter | 3415 | | SAO |. 1121 |, 24 | 2265 | 2637 | 1558 | 3195 ee ANS UA 829 572 531 | 103 listen | 6089 | OMar | 1830 | VåSse | dåd | 0888 ladiuns | fas |. rata | 0968 | <$93 | 2598 | GODS [25-30 | 1466 | 2484 | 1950 418 | 1509 | "927 [3035 | CKR6 | Töre | 1042 | "533 | 555 | DT [35240 | 1536 | 1582 | 1118 | 566 | 648 | 1214 140-45 | 604 | 633 | 1237 | 625 | 607 | 1232 l45—50 | 638 | 556 | 1194 | 641 | 560 | 1201 150—55 | 644 | 542 | 1186 | 665 | 582 | 124 155-60 | 828 | 786 | 1614 | 836 | "193 | 1629 160—65 | 1032 | 1103 | 2135 | 1135 | 1199 | 2334 165—70 | 1103 | 1187 | 2290 | 1273 | 1389 | 2662 Igen. | S8t5-1) 1105 | 1880 | ii | 1886 | Mä [7580 | 3620 | 816 | 1436 | N00 | IGT [80-285 | 1860 | "613 | 1973 | 349 | 1665 | 1014 [9200 | 1583: | 1 er96 ) sva | 80 | WS) KB I904-95 | € 28 60) SB 26 64 |00190 jasigof do vg) 0 18 6 AR Itopennr 750 0 0 ört ant 1 | Summa | 21201 | 20644 | 41845 | 24624 | 24015 | 48639 | 1863. | Ålder. oe | Mankön. | Qvinkön. | 00pE | rasgr dö | 12231 | 5270 | 5289 | str 1 2008 I Ne | 5—10 | 1809 | 1874 FE: SN MOS ENT 156580 1456” | 1g483 [206525 535 509 25-=430 | 1488 | 469 30:285 | 0494. | P593 358440 | 125292 | äre 40—45 | 544 | 588 45—50 | 616 | 503 50—55 | 624 | 533 5560) Ne | MAG 160—65 | 979 | 932 [65:=70 | 11038 | 1187 Icas | Ia | ot Törs BO) BV 805 s0—85 | 71864 | (GAY 85-100 | AM” | RI 902505 1, DAD 68 1954-100] 10 3 9 100+- 0 | Summa | 26135 | 25421 1864. Summa. | Mankön, Qvinkön, | Summa. 13242 10559 3963 3653 1257 379 1044 900 1017 1101 1132 URI 1157 1509 ja bl 2290 1954 1476 911 Söjll mA 5615 2689 1147 960 419 318 540 501 0 4445 | 10060 2557 5246 1214 2361 965 1925 411 330 401 rs 496 1036 462 963 506 95352 612 1073 586 1189 607 1285 632 1322 671 1364 1017 2029 1292 2892 1154 2125 902 1545 570 947 242 389 61 20 8 11 1 1 51556 | 20102 | 19812 | 39914 L. Lindelöf. 133 Medeltemperaturen i Helsingfors under året 1872. (Celsii skala). Dat. Januari. 1 +l1,s:7 2 + 0,51 3 — 0,63 4 +l1o3 5 +015 6 +le66 Tar 8 + 0,87 9 —1,22 10 — 6,49 11 — 6,o6 I2 — 213 13 — 0,59 14 -- 3,30 157 — 3,65 16 — 2243 17 —22,50 18 — 5,19 19 — 4,95 20 — 3,36 21 — 2,66 22 — 0,38 23 — 0,42 24 — 0,10 20. — 1.39 26 — 1,29 27 — 0,92 28 -— 3,07 29 — Vis 30 —TL:se 31 —+ 0,63 Med. — 1,53 Februari. + 0,91 — 3,03 — 5,71 — 4.56 — 4.42 — 3,32 — 2,43 — 0,68 — 5,74 — 4.30 — 2,36 FINRA — 2,40 — 15,85 — 20,51 — 15,54 — 12,92 -— 10,36 — 6,62 — 6,21 — 6,67 — 5,58 — L51 — 1,24 = 453 — T,46 — 6,25 — 1,97 + 0,24 Mars. +++] | +++ | 5,39 2,79 UN 1,79 IR OMG ÖMT 0,09 0,73 2,06 3,90 0,04 0,99 2,91 0,6 9 I,os 11,04 12,67 13,95 ITE 1,09 Ios FS 4,01 2,97 0,77 1 o2 0,34 1,44 1,98 2,46 3,20 April, + 0,15 1; 77 2,29 0,03 1,79 O-1S 0,82 1,45 1,84 2,09 2,36 2,20 3,59 1,62 2,84 1,49 V,44 3,04 3,07 1,02 2,16 6,41 5,20 6,56 ÖKE 7,57 6,91 HAKE Un 3,15 + 3,57 Maj. + 3,39 Jar 4,35 3,83 0,53 6,62 6,97 WARS Isa 10,36 14,53 13,61 14.03 15579 KASS PR NA 6,68 Gisa SACE 10,92 8,86 27 OMT6 10,00 10573 10,12 10,54 12,57 15,08 16,94 + 10,15 Juni. + 17,32 li 16,71 17,54 18,22 19,3. 19,59 19,3. 16,29 15,52 13,54 10,51 (ET USE 3,86 12,96 15,48 16,00 17536 17,94 19.2s 16,33 15,95 18,40 19.60 18,29 18,16 17,65 18,72 Iris + 16,16 134 Augusti. September. + 15,51 ++ 15,00 + 17.50 Dat. Juli. il 2 17,22 3 Rn 4 16588 5 1520 6 18,81 i 20,88 S 16,66 9 18,54 10 15,70 11 18,23 12 20,19 13 NA 14 19,59 15 20,70 16 19:67 17 18,58 18 5 19 14,73 20 15,01 21 15,42 22 16,56 23 16,45 24 20,2: 25 21,34 26 IE 21 13533 28 14,27 29 16,69 30 16,83 31 Vaa 15,11 16,53 16,41 16,0 £ 14,36 15,09 las 18,49 17,04 16,26 ITS 16,63 16,04 15536 17,90 15,14 14,81 LYSA 15,82 12,54 IGN LÖSA 253 13,33 13,5 5 14,10 14,16 14,35 14,95 16,53 14,83 13,46 12,06 RIS 15,01 13524 14,61 13,43 13,73 14,19 8,96 5,94 4,91 4.62 4,55 4,81 10,:s 12,02 dör 3,46 7,05 yada 4.58 3,21 10,09 8,6 4 I,e 5 10,19 83,08 Med. + 17,51 + 15,25 + 10,06 Oktober. November. + 4jis 10,:3 LTS 1220 3,02 3,63 I,,83 3,92 ÖN 6,10 1,45 ONE I, za 3,63 I,63 I,29 I, 93 6,84 SG 1,18 3,56 I,5s I, 40 3,92 3,85 3,59 IE 0,73 2,01 3,93 (sä + 723 Medium + 767 + 6,99 + 7,a0 + 6,51 + 3,82 + 5,61 + 7,85 + 4,01 + 0,41 — 1,26 — 5,03 — 8,90 — 3,86 — 2,39 + 0,45 + 2,39 + 128 + 103 + 1,33 + 2,26 + 4,86 + 4e6 + 4,96 + 5,75 + 5,16 -F 6,33 + 6,24 + 230 — 0,39 — 3,18 + 2,47 för året Decemb. — 0,30 tl++++++++! + Nn Tr” | 10000 GRAFISK FRAMSTÄLLNING AF i MORTALITETSORDNINGEN I FINLAND 9000 I SER i NÅGRA ANDRA LÄNDER. | SRS Ed (Ordinaterna utvisa antalet öfverlefvande för hvarje ålder af 10000 födde.) in 8000 ÅN | 4 AN NT 2 | > N ; - SK | SE 7000 N SER => 6000 2 : 5000 Su a 1000 3000 NON NN 2000 $ NN N 1000 [ 5 10 15 20 2ö 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 Finland — Belgien England------ DUBBEL == Frankrike — Preussen 135 Nederbörd i Helsingfors under åren 1871 och 1872. (Millimeter.) 1871. 1872. JANUATL > olen a ov ss 22,13 48,79 Behrdan less 19529 3ljss 10 Er NER Ore fr 14,27 34,29 April s - E . a ; 48,3 6 22 55 Majvi.ti3, IRTDg! 70,87 II, 29 TTT SNR 101,60 äl,7a Tre ONS r rgl! 11546 26,74 AO TSE 32,11 87,16 SEptembher eragtan Hr 13,11 CWKIODeEE EA 18,82 65,74 November . . . . 34,60 14,19 December mu. o4 de 30,79 69,2 6 Lr EET TIA! I ra Na Summa 573,67 — 684,51. H. G. Borenius. Vetenskaps-Societetens årshögtid. Den 29 April 1873 begick Vetenskaps-Societeten i universitetets solennitetssal sin sedvanliga årshögtid, hvilken öppnades med ett tal af ordföranden hr LINDBERG. Sedan ärsberättelsen derpå blifvit af sekreteraren uppläst, besteg hr Lindberg ånyo katedern och höll ett föredrag om rörel- sen inom växtriket, hvarefter hr FORSMAN höll minnestal öf- ver BSocietetens hädangångne ledamot professor emeritus Matthias Akiander. Sistnämnda minnestal är ämnadt att in- gå i den under tryckning varande tionde tomen af Akterna; öfriga föredrag meddelas här nedanför. IL Ordföranden yttrade: Concordia res parve crescunt, att enighet och sam- verkan mellan små och svaga krafter ger styrka åt det hela är en djup sanning, som i alla tider, så väl inom samhället som ock inom vetenskapen, visat sig väl grundad, lika myc- ket som dess motsats: discordia maxime dilabuntur, ty in- tet tär mera äfven på de starkaste väldens lifsrot än oenig- heten. Då i förra fallet alla de små resultaten af i smått arbetande krafter förenas till en enda resultant, en enda brännpunkt, som i sig upptager de konvergerande ansträng- ningarne och förvandlar dem alla till en enda homogen ver- kan, alldeles såsom en mängd små källor gifva upphof hvar och en till sin lilla bäck, som senare på jemnare mark med de öfriga sammanflyter till en enda väldig flod, hvari de från början olika färgade vattnen från de olika källorna 1354 oupplösligen blandat sig med hvarandra och som är mäktig till att drifva de starkaste maschiner och tjena såsom en hufvudpulsåder för menskornas samfärdsel, så väl den ma- teriela som den intellektuela, eller såsom talrika små qvick- silfverkulor genom attraktionskraften sammansmälta till en enda stor dylik, — så förer deremot i senare fallet upplös- ningen, en förelöpare och följeslagare af döden, omärkligt men säkert till hela organismens undergång eller, för att äfven här begagna en bild, att den gröfst byggda elefant eller tjockaste ekstam, då harmonien mellan de krafter som gifva den väldiga varelsen anda och lif, blifvit störd, sön- derfaller i de osynliga elementardelar, molekuler eller ato- mer, hvaraf han från början blifvit uppbyggd. Till och med i civilisationens stora härdar, i de gamla kulturfolkens hem- vist, har associationen börjat spela en allt större rol och åstadkommit de aldra största verkningar. Men kunde ock associationen ej förr än i senare tider utveckla sina helso- samma och välsignelserika frukter, emedan hon måste vara fotad på frihet och upplysning. Det fält der denna förening af förut spridda krafter följakteligen först måste visa sig, var vetenskapens, hvars mål just är allas upplysning och frihet. Dessa vetenskapens centralpunkter hafva ock verkat otroligt godt i den menskliga bildningens tjenst, derigenom att de i sig upptagit de enskildes bemödanden att föra kul- turen framåt, samt samlat de olika arbetandes upptäckter och offentliggjort dem i skrift, så att de blifvit tillgängliga för hela den bildade verlden, tjenande såsom grundstenar för vidare tillväxt och utveckling af det gigantiska och mång- grenade träd som kallas den allmänt menskliga bildningen. Vi se derför äfven att i alla länder som kunna göra något anspråk på att räknas till de civiliserade, städse allt flera vetenskapliga föreningar uppkomma, så att deras antal står i ett jemnt förhållande till sjelfva befolkningens bildning. Detta kan visserligen förefalla mången att leda snarare till splittring än till enighet och att några få stora vore bättre, men må vi ihågkomma att genom en dylik centralisation mycket lokalt arbete ginge förloradt, hvilket visserligen mest 138 intresserar dem på stället boende, och att dessa skenbara obetydligheter dock utgöra grundstoffet till de allmännare resultaten; skulle t. ex. flertalet af våra landskaper äga hvart och ett sin lilla vetenskapliga föreningspunkt, ginge de ock ovillkorligen hastigare och intensivare framåt i andlig ut- veckling och samtidigt arbeta på hela landets framåtskri- dande, i det de förra förhålla sig till det senare, som orga- ner till hela organismen. Må vi taga ett exempel från ett annat område, hvad har ej redan kommunalfriheten åstad- kommit för goda frukter och det oaktadt hon ännu är så ung och späd hos oss! Sammalunda med vetenskapen. Må vi derför ej med misskännande och ringaktning se ned på de till utseendet så obetydliga specialiteterna inom det in- tellektuela arbetet, ty vi veta icke hvartill de i framtiden kunna utväxa. Af ett litet nästan omärkligt frö blir ju ofta ett väldigt träd, som ger skugga, svalka och näring åt tu- sendetals andra lefvande varelser. Det stilla arbetet inom vårt anspråkslösa samfund har under det nu sist tilländalupna året gått sin vanliga jemna och obemärkta väg. Någon af dess medlemmar har visser- ligen icke framlagt någon större och vigtigare upptäckt, men deremot hvar och en, så mycket hans af officiela göromål upptagna tid det tillåtit, oförtrutet arbetat i vetenskapens tjenst och vid societetens sammanträden meddelat de iaktta- gelser han gjort. Dess ständige sekreterare, herr LINDELÖF, skall enligt gammal häfd för de närvarande åhörarne skildra hvad som tilldragit sig inom samfundet under det nu sist förflutna året. ; Sällskapet har vid dess instiftelse beslutat att fira sin årshögtid på den dag, då vår älskade Storfurste, det lika mäktiga som vidsträckta Rysslands Kejsare föddes. De glada förhoppningar som redan då vid hans födelse af det finska folket offentligen uttalades hafva allt mera för- verkligats och har väl sällan en furste med mera skäl hel- sats af sina undersåters tacksamma välönskningar än Alexan- der II. Måtte blott den tunga kronan under hans återstående lefnadsår väga lätt på hans af oaflåtliga ansträngningar för 139 andras väl fårade panna; man grånar hastigt på samhällets öfversta trappsteg, ty ju högre ställning här i lifvet, dess mera bekymmer, desto djupare medvetande af eget ansvar! De öfliga föredragen skola hållas af den afträdande ordföranden, som till ämne valt rörelsen inom växtriket, och af herr FORSMAN, som ämnar gifva en lefnadsteckning af af- lidne prof. Akiander. I. Årsberättelse. Det tidskifte, som gått tillända, efter det Finska Ve- tenskaps-Societeten begick sin sednaste årshögtid, har i ett afseende varit af de lyckligaste, Societeten under sin 35-åriga tillvaro genomlefvat: hon har derunder ej haft att beklaga förlusten af någon vare sig ordinarie eller heders-ledamot. Då icke heller någon ny medlem under året blifvit invald, har Societetens personal öfverhufvud ej undergått någon för- ändring; den utgöres för närvarande af 30 ordinarie-leda- möter, nemligen 8 i den matematisk-fysiska, 10 i den na- turalhistoriska och 12 i den historisk-filologiska sektionen, förutom 12 hedersledamöter. Societeten har haft tillfredsställelsen att äfven under denna tid se sina vetenskapliga förbindelser utvidgas genom öfverenskommelse om utbyte af skrifter med särskilda lärda samfund i utlandet, nemligen The Royal Society i London, Die physikalisch-medicinische Societät i Erlangen, Der lvi- storische Verein fir Seluoaben und Neuburg i Augsburg och Société Mathématique de France i Paris. BSärskildt för- tjenar nämnas att Societeten af förstnämnda frejdade sam- funa fått emottaga den värdefulla gåfvan af alla dess sedan är 1840 utgifna handlingar. Hvad BSocietetens under året utvecklade verksamhet beträffar, bestå de synliga frukterna deraf i utgifvandet af 140 XIV häftet af Öfversigten af dess förhandlingar samt i fort- sättandet af förut påbörjade tryckningsarbeten, nemligen 10:de tomen af Akterna, hvaraf inalles 48 ark hittills lemnat pres- sen samt 20:de, 21:sta och 22:dra häftena af Bidrag till kän- nedom af Finlands natur och folk, hvilkas tryckning samti- digt pågår. Derjemte har BSocieteten fogat anstalt om utgifvandet af de temperaturobservationer, hvilka vid härvarande mag- netiska- och meteorologiska observatorium blifvit anstälda hvar 20:de minut från 1 Mars 1848 till 31 Dec. 1856 och hvilkas beräknande lektorn N. NORDENSKIÖLD anmält sig vil- lig att ombesörja. Detta arbete, som är beräknadt att upp- taga omkring 40 ark in 4:0, torde kunna afslutas under lop- pet af sommaren. Till införande dels i Akterna, dels i Bidragen har So- cieteten för öfrigt fått emottaga följande afhandlingar: Kort redogörelse för en ny metod i störingsteorin af H. GYLDEN ; Untersuchung tuber die Bahn des Planeten Themis nebst einer neuen Bestimmung der Anziehung des Jupiter, von A. KRUEGER, Fortsetzung; Jemförelse emellan dygnets värmevariation i Helsing- fors enligt prof. Hällströms samt enligt magnetiska och me- teorologiska observatoriets iakttagelser, af N. NORDENSKIÖLD ; Materialier till en Iechneumonologia Fenniea, af W. WOLDSTEDT ; Undersökning angående skogarnes tillstånd och vext- lighet i mellersta och norra delarna af Finland, af A. G. BLOMQVIST ; Mycologia Fennica, Pars II, Pyrenomycetes, af P. A. KARSTEN ; hvarutom uppsatser 1 särskilda ämnen blifvit meddela- de af H. H. LAGUS, KRUEGER, FORSMAN och undertecknad till införande i Öfversigten. Redan vid sednaste årsdag omnämnde Societetens dåva- rande ordförande de förslag till petitioner angående Vet.-So- cietetens utvidning och förökandet af dess anslag, som vid 141 då pågående landtdag hade blifvit väckta inom särskilda stånd och voro under behandling. Med djup erkänsla och tillfredsställelse har BSocieteten erfarit den välvilja, hvarmed ifrågavarande angelägenhet blifvit af landets Ständer slutli- gen omfattad, och som uttalar sig i den underdåniga peti- tion Ständerna till Hans Kejserliga Majestät aflåtit om en tillökning af 27,000 mark till det Vet.-Societeten härförinnan i Nåder beviljade statsanslag, för att sätta Societeten i till- fälle att aflöna en meteorolog, en geolog och en arkeolog samt bekosta af dem företagna resor och forskningar jemte tryckning af redogörelser deröfvyer. Om, såsom vi våga hop- pas, denna underdåniga petition vinner nådigt afseende, öpp- nar sig för Societeten den glädjande utsigten att framdeles kunna gifva önskvärd utsträckning och regelbundenhet åt de forskningar rörande Finlands natur och folk, som redan här- förinnan till en vigtig del ingått i planen för Societetens verksamhet. Hvad särskildt meteorologin beträffar, har det redan ofta framhållits, af hvilken vigt en noggrann utredning af de kli- matologiska förhållandena är för vårt land, hvars hufvudsak- liga näringskällor, jordbruket och sjöfarten, i så hög grad äro beroende af klimatets vexlingar. Den framgång, med hvilken meteorologin blifvit i många andra länder bedrifven, de praktiska resultater deraf redan vunnits, hafva utgjort en påminnelse att äfven här söka åstadkomma ett ordnadt och omfattande system af meteorologiska observationer, hvilka borde regelbundet bearbetas och genom trycket utgifvas helst fyra gånger om året. Detta har dock af brist på me- del och arbetskraft hittills ej kunnat ske: af det under årens lopp insamlade materialet har endast en mindre del hunnit bearbetas, och i afseende å observationerna har blott den förändring vidtagits, att iakttagelser öfver luftens fuktighet kommit till på vissa orter. Här återstår således ännu åt- skilligt att göra för framtiden. Emellertid har äfven det material, som finnes, ett gan- ska stort värde och detta ökas desto mer, ju längre tid ob- servationsserierna fortsättas. Societeten är derför tacksam- 142 het skyldig åt de ärade landsmän, som härutinnan välvilligt gått henne tillhanda. Under sednaste redogörelseår har Societeten fått emot- taga meteorologiska observationer anstälda i Mariehamn af skolrektorn ÖCANDOLIN, i Åbo af professoren d:r ELFVING, på Runsala. af Kejs. Finska Hushållningssällskapet, i Salo af fröken RENVALL, i Lampis af löjtnanten ETHOLÉN, i Tammer- fors af apotekaren MoLIn, i Mustiala å Landtbruksinstitutet, i Wiborg (1869 och 1870) af ingeniörkaptenen ÖHMANN, i Kexholm (1871 och 1872) af provincialläkaren AF TENGSTRÖM, i Sordavala af apotekaren RELANDER, i Tohmajärvi af bruks- egaren ARPPE, i Jyväskylä af apotekaren ENCKELL, i Karstula af bruksförvaltaren SAHLSTEIN, 1 Piippola af kyrkoherden Lö- VENMARK, i Seinäjoki af kapellanen LINDSTEDT, i Wasa af lek- torn d:r MELLBERG, 1 Brahestad (1856—1868) af provincial- läkaren d:r C. EHrRSTRÖM, i Merijärvi (1856 --1868) af kapel- lanen J. SimELiUsS, i Carlö (1859—1861) af lazarets-sysslo- mannen J. G. BoUcHT, vid Otava jordbruksskola af förestån- daren för denna inrättning A. E. Långe, i Kajana af apote- karen LÖVENMARK, i Uleåborg af kollegiiassessorn WESTERLUND, i Torneå af apotekaren WACKLIN, 1 Sodankylä af kronoläns- männerne EKLöF och NisULA samt i Kittilä af provincialläka- ren EDGREN. Klimatologiska anteckningar hafva blifvit insända från Wiborg, BSalo, Seinäjoki, Karstula och Uleåborg af Societe- tens dervarande redan nämnde observatörer, samt af vice- pastorn SMEDBERG i Kyrkslätt, prosten HomÉn i Eura, kapel- lanen BREDENBERG i Janakkala, prosten GRANHOLM i OÖrimat- tila, hr HOLMSTRÖM 1 Seinäjoki, nämndemannen HoiKKA i Ro- vaniemi, landthandlanden AxKorA i Kemi, forstmannen LANG i Öfvertorneå och kronolänsmannen LUNDBOHM i Utsjoki. Till utrönande af de förändringar hafsytans nivå vid Finlands kuster är underkastad, har Societeten fortfarande låtit anställa vattenhöjdsobservationer vid härvarande skepps- docka äfvensom vid Porkala, Hangöudds, Jungfrusunds, Utö, Lypörtö, Lökö och Rönnskärs lotsplatser. Månadtliga me- deltal af dessa observationer hafva såsom förut blifvit be- 143 räknade af hr MoBErRG och sammanstälda i en tabell. som kommer att meddelas i Öfversigten. Af direktören för lots- och fyrinrättningen har Socie- teten derjemte fått emottaga meteorologiska observationer anstälda vid Söderskärs, Hangö och Skälskärs fyrbåkar samt observationer öfver vattnets höjd och vindens beskaffenhet vid Hangöudds inre lotsplats, hvarutom hr ELMGREN medde- lat af honom gjorda iakttagelser öfver vattenståndet i Esbo skär under sommarmånaderna 1872. Öfver den betydande tillvext Societetens bibliotek vun- nit dels genom utbyte med andra vetenskapliga och litterära institutioner, dels genom enskilda gåfvor kommer efter van- ligheten att i Öfversigten af dess förhandlingar särskildt re- dogöras. Sluteligen återstår att omnämna det ordförandeskapet i Societeten under nu tilländagångna år innehafts af hr LIND- BERG samt med denna dag öfvergår till den vordne viceord- föranden hr FORSMAN. L. Lindelöf. IT. Om rörelsen inom växtriket. Föredrag vid Vetenskaps-Societetens årshögtid af 5. O. Lindberg. Ju mera de på ett ofantligt afstånd från vår jord be- fintliga himlakropparne blifva medelst spektroskopet under- sökta, desto mera visar det sig att grundämnena, af hvilka det omätliga universum är uppbyggdt, städse äro enahanda. Sålunda finnes det öfverallt jern, kisel, kalk, kali, natron m. fl. ämnen, hvilka alla räknas till de oorganiska, men äfven de som genom förening med hvarandra bilda s. k. or- ganiska sammansättningar, såsom kol, väte, syre och qväfve, äro säkerligen äfven tillfinnandes i de olika himlakropparnes atmosferer. Ej endast det jordklot vi sjelfva bebo bör der- 144 för utgöra en vistelseort för andliga väsen, utan äfven mån- ga af de stjernor som lysa för oss under de långa och mör- ka vinternätterna, torde vara befolkade af tänkande varel- ser. Men, då denna fråga sannolikt under alla tider som kom- ma skola måste förblifva utan sin lösning, lemna vi detta dunkla fält, för att egna vår uppmärksamhet åt vår egen himlakropp, hvars natur och historia måste för oss vara 0- jemförligt bättre känd. Allt hvaraf jordklotet är sammansatt kan indelas i oor- ganiska och organiska kroppar, af hvilka de förra bilda grundstommen af klotets tillhårdnade skal, de senare åter endast till försvinnande ringa mängd, under form af sten- kol och dess olika derivater, ingå i samma skals massa. Men de organiska föreningarne äga en annan vida vigtigare uppgift, den att sammansätta de besjälade väsen som befol- ka vårt jordklot. Dessa väsenden äro dels växter, dels djur. Begge hafva med ett gemensamt namn blifvit benämnda or- ganiska eller lefvande varelser till åtskilnad från de oorga- niska eller liflösa. Men ho kan gifva oss ett bestämdt svar på spörjsmålet om verkligen dessa jord- och bergarter äro så liflösa, som de på grund af sin orörlighet förefalla oss. De eviga naturkrafterna äro städse desamma, så verkar tyng- den, ljuset, värmet, magnetismen, elektriciteten under lika förhållanden oföränderligen lika, men månne väl dessa na- turkrafter, hvilka förhålla sig till hvarandra som de olika ljusbrytande facetterna på en och samma diamant, i det de äro blott olika yttringar af samma grundkälla, ethern, äro nog till förklaring hvarför en viss sorts kristall nästan all- tid visar samma form, samma antal axlar, ytor och vinklar, men en annan, på grund af sin kemiska sammansättning närbeslägtad, ej sällan är till form m. m. helt och hållet af- vikande. Vattnet, hvilket, såsom sammansatt af väte och syre, hänföres till de oorganiska föreningarne, ingår ju i alla organiska kroppar och är för deras lif af sådan utom- ordentlig vigt. att lifvet svårligen kan tänkas utan vattnets närvaro. Vattnet möjliggör så väl drifvandet af våra ma- sehiner som ock det utgör ett af grundvilkoren för våra egna SLAGEN röj tgrya fon RESTT "died för Ae 145 tankar. Äfven här inom den oorganiska verlden påträffa vi så att säga en skilnad till familj, slägte och art, alldeles så- som hos djuren och växterna, der vi lika litet kunna utröna hvarför af ett gifvet slags ägg eller frö städse visar sig uppstå en afkomma, lik den varelse som skänkt densam- ma dess tillvaro. De för våra sinnen uppfattliga fenomenen kunna vi visserligen så småningom någorlunda, låtom oss åtminstone hoppas det, komma underfund med, men den det hela genomträngande, lifgifvande och beherrskande an- den eller, hvad som är det samma, den af gammalt benämn- da lifskraften torde för all tid undandraga sig våra och våra efterkommandes om än aldrig så djuptänkta och noggranna spekulationer och forskningar. Ty frågan om anden i na- turen, lifskraften eller hvad vi nu vilja kalla denna eviga kraft, är blott en omskrifning af: hvad är Gud? Oecb kunna vi på detta klarare framställda spörjsmål icke gifva mer än ett enda riktigt svar, det ödmjuka och ärliga: vi veta ej: dock är det allas vår oafvisliga pligt att oupphörligen trän- ga det aflägsna målet allt närmare in på lifvet, oaktadt det- samma likt horizonten städse viker tillbaka för vårt oaflåt- liga och närgångna kunskapsbegär. Men denna andes tiil- varo kunna vi derför ej förneka, ja vi behöfva ej ens blott tro derpå, ty vi känna dess närvaro och kunna se dess spår öfverallt och alltid så väl i oss sjelfva som i den omgifvan- de naturen. Att med materialismen anse, ty om någon slags visshet kan ej här ordas, det de kemiska och fysiska lagar- ne, af hvilka vi dock ännu känna så litet, allena äro till- räckliga för lösning af hvarje gåta, om än aldrig så inveck- lad, vore att förneka vårt eget andliga väsen, att upphäfva all moral eller just den egenskap hvarigenom vi äro i stånd till fortskridande utveckling och förädling inom andens verld, ja göra oss till de farligaste vilddjuren utan tyglar och utan ansvarighet. De yttringar lifskraften visar oss hafva visser- ligen numera till någon ringa del förklarats i enlighet med de förr så föga kända naturlagarne, men kommer dock, en- ligt vår öfvertygelse, alltid att qvarstå ett oåtkomligt cen- trum, en kärna, som ensam kan tyda den grundsanning som 10 146 återfinnes på hvarje blad af menniskoslägtets och den en- skilde individens historia, den att vill du handla klokt, så skall du göra det rätta, i det hvarje omoralisk handling re- dan från första stunden bär inom sig sjelf fröet till sitt eget straff. För utredning af denna sanning erfordras för visso någonting högre än blotta kemiska och fysiska lagar. — Det sagda må vara nog för att visa det vi ännu, trots ve- tenskapen under senaste århundraden gått så ofantligt fram- åt, dock allt fortfarande måste, så vida vi ej äro förblinda- de af kortsynt inbilskhet, instämma med den store filoso- fens ord: ”det enda jag vet, är att jag ingenting vet”. Lifvet är för oss förnimbart blott genom den rörelse vi hos kropparne iakttaga. Lif utan rörelse är någonting otänkbart, ty utan rörelse intet lif, endast död. En orga: nisk varelse uppkommer eller födes, tillväxer och dör, några andra faser af dess tillvaro gifvas icke, då vi nemligen uti tillväxten inbegripa fortplantningen af dess slägte, en akt som står i oupplösligt sammanhang med näringen, i sin tur åter betingande tillväxten. Dessa olika akter af lif äro ge- mensamma både för växter och djur, de må stå högt eller lågt på systemets kedja. Och i följd häraf gifves det ej heller någon skarp gräns mellan de begge rikena af natu- rens organiska alster. De äro så att säga de båda ytorna af en och samma lins, med den afrundade kanten omärkligt öfvergående i hvarandra, ty natura non facit saltus. Och hvad som gäller om de begge rikena, äger sin fulla tillämp- lighet äfven på de dem sammansättande enheter i lIlera ka- tegorier, såsom familjer, slägten, arter m. fl. Det är med dem såsom med vågorna, deras ryggar eller spetsar äro hvassa och väl åtskiljda, men vid den breda basen öfvergå de så småningom i hvarandra. De mest framstående for- merna, t. ex. en menniska och en smörblomma, äro ofant- ligt litet beslägtade sinsemellan, men gå vi åter till de läg- sta alsterna, så är det oss alldeles omöjligt att uppdraga nå- oon slags gräns. På är ett infusionsdjur, t. ex. Huglena vi- ridis, ytterst likt en svärmspor, en Amoeba eller ett svamp- djur kan knappt skiljas från en slemsvamp eller de ännu 147 lägre organiserade Schizomyceterna, o. s. v. Det är endast slägtskapen, aftiniteten, som, jemte en vidsträckt kännedom om dessa yttersta regioner och naturforskarens ofta geniala instinkt, kan vägleda vid den naturenliga anordningen, ty, såsom redan sagdt är, några skarpa kännemärken gifvas icke. Många olika skiljetecken mellan växter och djur, hemtade från deras byggnad, utveckling och andra biologiska förhål- landen, från deras kemiska sammansättning m. m., hafva af forskarne framställts, men ännu har icke ett enda kunnat uttänkas eller iakttagas, som under alla förhållanden håller streck. Att omtala dem alla skulle föra oss aldeles för långt på sidan af vårt ämne, vi må derför åtnöja oss med att ta- ga i betraktande blott tvänne af de åtskiljande karakterna, hvilka äro grundade i de begge olika organismernas eget lif och derför mest handgripliga, nemligen rörelsen och kän- seln. Vi skola dock under fortgången af vår betraktelse finna att ej heller dessa begge lifsyttringar, som äro så i ögonen fallande hos djuren, saknas hos växterna, utan att de äfven hos dem äro allmänna, ehuru stående på en lägre utvecklingsgrad ; skilnaden är nemligen här, såsom öfverallt i naturen, ej qvalitativ, utan blott qvantitativ. Allom bekant är att känseln hos djuren beror på när- varon af en egen väfnad, kallad det sensitiva nervsystemet och sammansatt af små nervcentra, ganglier eller nervceller, hvilka medelst långa trådlika utskott sammanhänga sins- emellan. Ett annat nervsystem åter, som, ehuru af nästan samma byggnad, icke har någonting med känseln att skaffa, utan med näringen, nutritionen, utgöres af de s. k. sympa- tiska eller vegetativa nerverna och kan derför nu saklöst förbigås. Om någon känselnerv från ytterverlden mottager ett intryck, fortledes detta medelst nervtråden till ett cen- trum, som förer det direkt eller genom andra mellanliggan- de dylika till den nerveell eller celler, som till speciel upp- gift äga att till sist mottaga detta samma intryck och, om så behöfves, åt kamrater af annan natur meddela derom för åstadkommande af den effekt som är afsedd med intryckets inverkan på organismen. Inom denna organism råder så- 148 lunda den underbaraste arbetets fördelning som är tänkbar. Om vi med känseln, synen eller hörseln förnimma en fara, ledes intrycket häraf till hjernan, som åter genom periferi- ska nerver telegraferar härom till de främre extremiteterna för försvars skull, derest vi äro modiga, eller till de nedre, om vi anse försigtigheten bjuda att med det snabbaste und- fly. Nervsystemet är derför sensationens säte och organis- mens primum agens, afsedt bland annat till att sätta rörel- sen i gång. Denna andra akt åter ligger fördold i en av- nan väfnad, kallad muskelväfnaden och sammansatt äfven den af egendomliga celler, med hvarandra förenade i allt större grupper. Både känseln och rörelsen betingas sålunda hos djuren af egna väfnader och bero ytterst på dessas ele- menter eller celler. Så gestaltar sig förhållandet hos de högre djuren, gå vi åter till de lägsta (urdjur eller proto- zoer), finna vi arbetets fördelning, genom den nästan kon- stanta frånvaron af särskilda organer eller egendomliga väf- nader, föga eller alls icke utpräglad, i det att en stor del hithörande former bildas blott af en enda cell, som följakte- ligen på en och samma gång tjenstgör för verkställandet af djurets alla lifsyttringar, d. v. s. så väl för näringen och reproduktionen, som ock för rörelsen och känseln. De högre djuren visa de begge senare egenskaperna i en särdeles hög grad och äga derjemte mer eller mindre utprägladt sjelf- medvetande, men urdjuren torde knappt kunna besitta nå- gon synnerlig uppfattning af ytterverlden. Vi se dem vis- serligen undfly, då de vidröras eller återstudsa och aflägsna sig från hinder liggande i deras väg, men torde denna lifs- yttring vara af samma låga utveckling som den hvilken uppmärksammas hos en svärmspor. Ty denna nakna alg- knopp reagerar på alldeles lika sätt mot samma slags in- verkan. De lägsta djuren och växterna skilja sig derför tro- ligen knappt från hvarandra i afseende på graden af deras själsförmögenheter, åtminstone måste vi för visso antaga att nyanserna härutinnan äro omärkliga och oändliga. De aldra flesta växter sakna förmågan att fritt förflytta sig från ett ställe till ett annat, hvarjemte vi äfven jemfö- 149 relsevis sällan påträffa några som visa spår af känslighet, åtminstone i någon högre grad. Visserligen äro äfven hos dem sagda egenskaper, isynnerhet den senare, för det me- sta bundna vid egna, ehuru blott föga utpräglade väfnader, dock äro begge dessa företeelser knappt åtskiljbara, ithy att en och samma cell eller cellförening tjenstgör för såväl den ena som den andra, d. v. s. på en gång både för känseln och rörelsen. Men måste nu denna fråga närmare granskas. Åtskilliga plantor spridas öfver stora landsträckor, men har detta intet att skaffa med någon slags rörelse hos sjelfva växten, utan orsakas hufvudsakligen genom vindens eller djurens medverkan. Såsom ett upplysande exempel härpå må tjena den mångberyktade, redan i bibeln omtala- de Jerichorosen (Anastatica Merochuntica), en enårig ört, nära beslägtad med löfkojan och vinterkrassen och som är utbredd i sandöknarne från Syrien ända in i Sahara. Då hon bär mogen frukt och vissnar bort, inböja sig de talrika grenarne och bilda ett intrassladt nystan eller kula, som lätt lossnar från den lösa sanden och af blåsten drifves vida omkring, hvilket förklarar växtens stora utbredning. Många frukter eller frön äro försedda med vingar eller fröpenslar, så att de bortföras synnerligen lätt af vinden, andra åter äro på ytan klibbiga eller bära talrika hakar eller styfva borst, med hvilka de fastna i djurens pels eller fjädrar och medfölja dem under deras vandringar. Frömjölet öfverföres af blåsten till pistillen hos många af våra vigtigaste odlade och vilda växter, såsom hos de flesta af våra träd och sä- desslagen; häraf inses lätt skadan af ”regn i rågblomman”, hvaröfver våra landtmän dessvärre så ofta med skäl beskär- ma sig. En i södra Europa allmän och i orangerier eller aqvarier ingalunda sällsynt odlad vattenväxt, Vallisneria spiralis, uppskjuter sin honblomma till vattenytan, hanblom- morna bildas nere i vattnet, men lossna från skaftet och flyta upp, först nu nående sin fulla utveckling och föras af vågornas sqvalp till pistillen, hvarefter honstängein, sedan väl befruktningen är gjord, skrufformigt sammandrager sig. Hos Orchideerna och många andra, hörande till vår flora, 150 verkställes fertilisationen medelst insekter omedvetet under deras letande efter blommans honungssafter. Och i sjelfva verket äro de växter jemförelsevis få, som utbilda frukt ge- nom inverkan af ståndarne inom samma hylle som pistillen. Men såsom sagdt dessa förhållanden kunna icke räknas bland rörelsefenomenen. Vända vi oss nu till verkliga sådana, påträffa vi först den rörelse som finnes hos alla växter utan undantag och som består i växtorganens tillväxt och förlängning. På grund häraf äro bladen, stammen eiler blommorna ofta vridna el- ler böjda, synnerligen mot solsidan; slingerväxten kastar sin tåglika stjelk skrufformigt rundtomkring en starkare stam och hoppar derifrån öfver till en annan, stundom fasthållan- de sig med sugrötter eller särskilda griporganer, kallade klängen och som bildas af egendomligt förändrade blad, grenar eller blomskaft, ja t. o. m. inom sjelfva blomman kunna dylika uppträda, hvarvid ofta stödjeväxten, urstånd- satt att fly, dödas af den för intima omfamningen, så att den kärliga slingerväxten uppehålles blott af det styfva växt- skelettet i dess armar. Ett annat exempel är blommornas öppnande och tillslutning, stående i jemnt förhållande till ljusets, isynnerhet dess blåa strålars, och värmets olika styr- ka. Så utslå de flesta af dem under dagens lopp, men Nat- tens drottning (Cereus grandiflorus m. fl. arter) skyr ljuset och utvecklar först sent på aftonen sin hvita, guldkantade och vaniljdoftande krona, för att redan tidigt följande mor- gon utmattad och vissnad hänga ned efter den ormlika, köt- tiga och taggiga stammen. Många andra öppna åter nästa dag sitt under natten hvilande och hopslagna blomhylle. Roten, detta plantornas fästeorgan, är ljusskygg och skyndar att dölja sig i den svarta mullen. Växtens tillväxtrörelse upphör, såsom vi alla veta, under den kalla vintern, ett af- brott som i varmare zoner ersättes genom en lång period af torka, för att åter kommande vår eller regntid vakna upp till nytt lif. Den akt af hvila, hvilken LINNÉ så träffande kallar somnus plantarum, iakttages bäst hos ärtväxterna, i det deras af talrika småblad sammansatta blad sträcka sig 151 uppåt mot hvarandra och intaga en mer eller mindre lodrät riktning, alldeles såsom de oroliga fjärilarne göra, då de för ett ögonblick kunna hålla sig stilla. Hos många hithö- rande former är rörelsen ännu intensivare, särdeles inom den vackra gruppen Mimosece, i det att äfven det gemen- samma skaftet som uppbär hela mängden af småblad sänker sig ned mot stammen. Denna hvilande ställning upphör följande morgon genom ljusets lifvande inverkan. Detsam- mansatta bladet eger sålunda en högre vitalitet än det enkla, tack vare den köttiga och ansvällda led. med hvilken alla dess småblad, hos Åcacia dealbata uppgående ända till om- kring 2000, äro infogade mot det gemensamma bladskaftet. Denna slags rörelse inskränker sig icke till de egentliga bladen, utan visar sig ofta hos plantornas han- och honorga- ner. Nässelväxterna, t. ex. Pilea m. fl. slägten, äga i knop- pen dubbelvikna ståndarsträngar, som, då blomman utslår, med en häftig knyck räta ut sig, hvarvid knapparne samti- digt öppna sig och frömjölet kastas omkring, så att hela blomman är innesluten i ett litet svafvelgult stoftmoln. Af- ven många lägre växter visa en anmärkningsvärd rörelse derigenom att ett visst organ så hastigt förlänges, att andra delar dervid söndersprängas, hvilket lätt kan iakttagas hos lefvermossornas frukt. Denna ligger ända till sin mognad innesluten i en egen påse, kallad mössa, då sporerna äro fullt färdiga, utväxer och skjuter skaftet uppåt med en så- dan fart att mössan sönderspränges eller i sällsynta fall lös- slites. Dessa exempel kunde i oändlighet mångfaldigas, men må de anförda vara tillräckliga. De orsakas, såsom man för närvarande antager, genom en mer eller mindre häftig tillströmnivg af vätskor, hvarvid de respektiva organen na- turligtvis måste spännas och sträckas. Men äfven den mot- satta orsaken, intorkning, kan åstadkomma samma verkan. Fruktens yttre hinna på elt par svampar, Pilobolus och Tu- lostoma, spränges vid mognaden så häftigt, att den egent- liga frukten slungas, likt en bomb ur en mörsare, högt upp i luften. Det inre fruktbladet hos familjen RBRutacece, t. ex. 152 hos den vackra och allmänt odlade Dictamnus albus, loss- nar från det hopskrumpna yttre och kastar sig fotslångt bort från moderplantan, härvid intimt omslutande fröet. Nå- gra ÖOrchideers ytterst talrika små frön slungas ut från fruk- ten genom spänstigheten hos egna hårformiga kastorganer, alldeles på samma sätt som lefvermossornas sporer spridas vidt omkring medelst de i frukten inneslutna springtrådar- ne. Hvitmossornas kapsel äger i midten en cellulös pelare, som vid mognaden intorkar, härvid uppkommer ett lufttomt rum inuti sporhålan, den yttre luftens tryck saknar följakte- ligen motvigt och, då kapselväggen är ytterst starkt byggd och derför ej kan gifva efter för våldet, måste den öfre rundade ändan slungas bort under form af ett lock och eger detta rum med en sådan häftighet att en tydlig knall för- nimmes och sporerna kringkastas. Då en dylik tufva bär mogna frukter, öppna sig dessa, isynnerhet vid torrare vä- derlek, temligen samtidigt, så att det smattrar likt en plu- toneld. Denna märkvärdiga egenskap motsvarar sålunda och eger samma uppgift som den elastiska ringen och tandkran- sen hos bladmossorna eller springtrådarne hos lefvermossor- na och Equisetaceer (fräken). Tack vare det elastiska hyllet spridas fröen hos harsyran (Oxalis) på samma sätt. Ja, ett i det tropiska Amerika hemmavarande högt träd, Hura cre- pitans, som hör till Fuphorbiacece, skall t. o. m. vara min- dre rådligt att nalkas, när det skjuter skott med sina stora och hårda frön, åtföljda af en knall som ur en pistol. Högsta graden af rörlighet, utan att dock någon kän- sel är dermed förenad, måste tilläggas bladen på Desmodium gyrans, en flerårig ört eller halfbuske, som ingalunda skall vara sällsynt i det sumpiga och ohelsosamma Gangesdeltat och några andra fuktiga delar af Bengalen. Såsom hörande till ärtväxterna bär hon blad bildade af (tre) småblad. Det nästan runda uddbladet är störst, de begge elliptiska sido- bladen flera gånger mindre, det förra är orörligt (åtminstone har det varit mig omöjligt att hos detsamma uppspåra nå- gon rörelse), de senare åter stadda i en oupphörlig, både natt och dag, ehuru med olika hastighet, fortgående rörelse, 153 bestående deri att de ömsevis stiga i höjden, för att åter nedsänka sig, härvid beskrifvande en ellips. I plantans hem- land skall man kunna räkna ända till 60 slag i minuten, men i våra växthus äro vi i stånd att iakttaga blott ett enda högst halftannat på sagda tid. Rörelsen synes mig stå i någon sorts sammanhang med de långa, styfva och rakt ut- stående hår som sitta på det gemensamma skaftets kanter, ty under sitt stigande uppåt stöter alltid sidobladet mot hå- ren och kan blott genom starkare påtryckning befria sig från dem; hvilket antagande äfven finner ett stöd deri att, då ett eller båda sidobladen, hvilket ofta nog händer, äro felslagna, nyssnämnda hår äfvenledes saknas på samma eller begge sidor af bladskaftet. Rörlighet finna vi sålunda vara en allmän företeelse hos växtorganer och, om vi nu taga i skärskådande samma fenomen, då (tydligt förnimbar) känslighet är dermed före- nad, skola vi desslikes se att rätt många växtdelar framvisa en dylik. Vackrast utpräglad visar sig känsligheten hos åtskilliga Mimosc, t. ex. sensitivan (M. pudica), en sydamerikansk buske, som likväl i våra varmhus endast är enårig, och flera andra ärtväxtslägten, såsom Aschynomene, Ccesalpinia m. fl. och Ozalis sensitiva, hvilken sistnämnda härstammar från Ostindien. Sensitivans blad äro dubbelt sammansatta och känsliga ej allenast för ljus och värme, utan äfven för vid- röring, blåst, skakning, elektriska stötar och en mängd ke- miska agentier. Vid en resandes färd genom en liten dunge, der sensitivan ymnigt uppträder, skola alla dess på ett visst afstånd från den galopperande hästen befintliga blad helt och hållet nedsänka sig och på sådant sätt artigt helsa på den förbiilande ryttaren. Alla de anförda känselväxternas blad äro nemligen vid basen försedda med en tjock och ringformig led, i hvars yttre barklager, den s. k. compres- sibla väfnaden, känsligheten anses hafva sitt säte. Denna rörliga väfnad är uppbyggd af celler, som sakna alla mel- lanliggande luftförande hålor, i följd hvaraf de äro på alla sidor tätt förenade sinsemellan, samt utanpå täckta af en 154 ythinna utan alla hudöppningar. I byggnad väsentligen li- ka äro de känsliga ståndarsträngarne på berberisbusken, hvilkas hastiga böjning inåt öfver pistillmärket utgör ett nödvändigt vilkor för reproduktionen, emedan på samma gång frömjölet faller fram under de sig öppnande knapp- klaffarne. En särdeles intressant växt är flugfångaren (Dio- nea muscipula), som trifves på de sandiga savannerna i de sydöstra staterna af nordamerikanska förbundet och som är nära beslägtad med de i våra torfkärr så allmänna daggör- terna (Droserce). Han är en flerårig ört med bladen sam- lade nedtill i rosett, af hvilka hvart och ett har bladlikt vid- gadt skaft, som upptill öfvergår i skifvan, bestående af tvän- ne nästan ovala och ofvanpå något konkava halfvor. Hvar- dera bär i kanten långa och styfva hår, samt på midten tre stycken andra borst, hvilka senare äro, isyunerhet vid varm väderlek, särdeles känsliga och meddela denna egen- skap åt den väfnad hvarmed begge skifhalfvorna äro med hvarandra förenade, då deremot ingen annan del af bladet är retligt. När en insekt som är begärlig efter den på skifvans öfversida utsöndrade vätskan, kommer att vidröra de centrala håren, sluta sig ögonblieckligt skifhalfvorna på samma sätt som man slår ihop en bok, hvarjemte de hvar- andra korsande kantborsten afskära det stackars djuret all reträtt, och öppnar sig bladet ånyo först då djurets rörelser upphört. Ännu i dag finnas förfäktare af den åsigt att in- sekten tjenar växten till näring, men torde väl detta anta- gande vara mindre grundadt. Våra egna daggörter visa samma företeelse fast i vida mindre grad, derigenom att de på bladets öfversida och kanter tätt sittande och klibbiga körtelhåren, då de vidröras af en insekt, något kröka sig och fasthålla det lilla djuret, troligen dock hufvudsakligen med det klibbiga ämnet. BSärdeles framstående sensibilitet visar ett slägte (Stylidium), som är närmast förvandt med Sten- bräckornas familj och som består af omkring 50 arter, alla utom en enda hemma på Nya Holland och Tasmanien. De två ståndarne äro förenade med pistillens stift till en lång och smal könpelare, som är nedböjd på ena sidan af blom- 1535 man, men vid minsta beröring blixtsnabbt slår en volt öf- ver till den andra, hvarvid samtidigt frömjölet utkastas, så det faller på märket. Ej heller bör den retlighet förbigås som ligger inneboende i Orchideernas könpelare och som faller i ögonen vid den artificiela befruktningen. Nämnde organ sammandrager sig nemligen läppformigt öfver det fer- tiliserade märket. Märkena åter hos Bignomnia, Martynia m. fl. lägga sig tillsammans vid kontakt med något främ- mande föremål; många frukter, såsom springgurkan (Ec- ballium elaterium), kapseln af Impatiens och andra Balsa- minformer, öppna sig ytterst häftigt och utspruta eller bort- kasta fröna, då de äro fullt mogna och vidröras, 0. S8. V. — Endast de mest framstående fakta hafva här omtalats, tal- rika andra kunde tilläggas, men hvilket förbjudes af den knappa tiden. Återstår nu att kasta en flygtig blick på de växtfor- mer hvilka äro fullt utvecklade plantor eller embryoner till dylika och som visa en sjelfständig rörelse. De växter som hittills afhandlats äro med roten fästade i marken och kun- na sålunda icke förflytta sig från den engång intagna plat- sen, utan måste deras för ögat förnimbara rörelser inskrän- ka sig till vissa delar eller organer. De åter som nu skola skärskådas lefva utan undantag i vatten eller åtminstone på fuktiga ställen, ehuru väl de minsta af dem stundom föras medelst luftströmmarne vida omkring öfverallt i luften, i hvilket medium de dock ej visa någon sjelfständig rörelse, utan blott mekaniskt kringströs. Det lösa och ytterst fina, stoftlika jordlager som kallas bergmjöl, kiselgur, infusoriejord m. m. och som anträffas på flera ställen i Skandinavien består till största delen af kiselskal efter döda mycket lågt stående växtorganismer, Diatomaceer, som ännu i dag i största ymnighet förekomma i vatten, diken m. m. De räknas numera till de encelliga algerna, af hvil- ken stora och mångskiftande klass de bilda, så att säga, det nedersta trappsteget. Yttre formen är alldeles matematiskt regelbunden och sirlig, än äro de runda, än gigformiga, än parallelipipediska, än jemnsmala 0. s. v., med talrika 156 lister, knölar, priekar m. m., så att deras skulptur är särdeles vacker och utgöra de de elegantaste föremål man gerna kan betrakta under förstoringsglaset. Cell- hinnan är genomdränkt af kisel, som bildar två skal, hvardera täckande ena hälften af cellen och passande in på hvarandra liksom de begge halfvorna af en vanlig apoteks- ask samt sinsemellan sammanhängande genom icke kisel- förande cellulosa. Innehållet utgöres af ett eget gulbrunt ämne, diatomin, en märkvärdig förändring af bladgröna. De röra sig sakta än framåt än tillbaka utan någon vrid- ning kring längdaxeln; hittills har man icke varit i stånd att utfinna någon antaglig förklaringsgrund för detta feno- men. Samma är förhållandet med Desmidiaceerna, en de nyssnämnde liknande grupp af encelliga alger, hvilka äro yt- terst allmänna och mångformiga i våra torfkärr. De äga dock icke något kiselskal och innesluta äkta bladgröna, samt äro mer eller mindre runda äuda till aflånga, hvarjemte de ge- nom en grundare eller djupare inskärning afdelas i två sym- metriska halfvor. Volvocinece, en underafdelning af Pal- mellacece och som förr i likhet med de begge nyss anförda grupperna räknades till djurriket, sammansättas af några få slägten och arter, alla öfverensstämmande deruti att cellerna bilda kolonier, lika klotrunda kulor eller fyrkantiga skifvor, som sättes i rörelse genom de talrika fimmerhåren, af hvil- ka hvarje enskild cell äger tvänne stycken. De förekomma stundom i alldeles oerhörda massor i regnpölar efter häftig nederbörd. Ännu en fjerde alggrupp, Oscillariec, är ej min- dre märkvärdig. De äro trådlika och flercelliga, samt likna ej obetydligt djurens strimmiga muskelbundtar; än äro de raka och knippvis eller stråligt insänkta i ett gemensamt slemhylle, än skrufvridna och utan slembetäckning. De för- flytta sig framåt än med den ena, än med den andra ändan, samt vrida sig härunder äfven rundtomkring efter längden; men ej heller hos dem känner man någon orsak till denna deras rörelse. Oscillaria- och Phormidium-arterna röra sig vanligen mycket långsamt likt en pendel och kröka sig än åt ena än åt andra sidan, Spirultina-formerna åter snurra 157 sig temligen snabbt ikring såsom en propellerskruf. Oscillariece anträffas mycket ofta på fuktiga klippor, sand, gyttja m. m., hvarest de vanligen bilda svartgröna tunna plättar af myc- ket vidrig lukt. Med Spirulince rörelse likartad är den som uppmärksammas hos de ännu problematiska Schizomycetes, hvilka äro ytterligt små, men i naturens hushållning syn- nerligen vigtiga och för pathologen ej mindre än för växt- fysiologen intressanta organismer. Hithörande former äro Bacterice, Monader (Monas, Colpodella, Pseudospora), Vam- pyrella, Spirillum, Vibrio m. fl. De hafva under den se- naste tiden så ofta afbandlats både i vetenskapliga tidskrif- ter och de dagliga bladen, specielt hvad beträffar deras för- hållande till smittosamma sjukdomar och epidemier, att de kunna här saklöst förbigås. Dock måste anmärkas att de- ras systematiska plats och biologiska omständigheter ännu äro insvepta i ett tjockt mörker, ehuru sannolikt är att de måste betraktas såsom den lägsta produkten af växtlif och bilda bryggan öfver till urdjuren. Ett trappsteg högre upp intages af slemsvamparne (Myxomycetes), en klass som är väl skiljd från de egentliga svamparne derigenom att de under aldra största delen af sin tillvaro ej utgöras af färdig- bildade celler, utan af nakna sådana, ja vi kunna knappt antaga att hos dem finnas några andra verkliga celler, än deras sporer. Då dessa gro, afkastas cellhinnan och proto- plasmat blir fritt samt utskjuter en smal spets, som bildar framändan, den bakre är deremot afrundad. Om protoplas- mat befinner sig i vatten, hoppar det omkring med uppåt riktad spets, samtidigt vridande sig kring sin axel. Råkar sporen åter att utveckla sig på fastare underlag, så indrages snart den smala framändan och utskjuter i dess ställe pro- toplasmat smala utskott, som oupphörligen till form och längd vexla och indragas, för att omedelbart nya dylika skola framströmma. Härigenom krypa klumparne, som fått namn af Myxoamoeber på grund af sin förvillande likhet med de ännu outredda Amoebe bland urdjuren. Kommer en klump härunder i beröring med andra, sammansmälta de alla till en enda likformig massa. kallad plasmodium. Sådana 158 plasmodier förekomma ofta på fuktiga ruttnande växtrester i våra skogar och utgöra det allmänt bekanta trollsmöret, såsom dessa protoplasmamassor benämnas af landtfolket. De äro ofta fotsbreda, af hvitaktig, gul eller röd färg, samt ”smälta” under fingret, likt alldeles färskt gräddsmör, ehuru af ännu lösare beskaffenhet. Hela massan framskjuter i kan- terna tunna och i ständig vexling stadda utsprång, medelst hvilka hon kryper omkring och närer sig härunder af de sönderdelade växtlemningar hon påträffar i sin väg. Först senare på hösten beklädes hon af en hud och inträder nu under denna betäckning utvecklingen af hennes fortplant- ningskroppar eller sporer, dessförinnan har hon stundom vid torr väderlek under längre eller kortare tid på ofvannämn- da sätt inkapslat sig, för att äter vid inträdande nederbörd afkasta kapprocken. Alla de till sist afhandlade växter, begåfvade med fri rörelse, äro sjelfständiga individer, men äfven knoppbildnin- oar till dylika kunna visa samma egenskap. Detta gäller de 8 k. svärmsporerna (zoosporer) eller nakna protoplasma- klumpar, hvilka äro så allmänna hos en mängd söttvattens- alger och vattensvampar (algsvampar eller Saprolegniece, närmast beslägtade med möglet, ja af somliga forskare an- sedda för dettas vattenform). Sagda plantors svärmsporer äga samma uppgift som groddknopparne eller knopplökarne hos de högre växterna, det vill säga att fortplanta arten utan någon förutgången befruktning. I vissa celler af nyss- nämnda vattenplantor delar sig protoplasmat i en mängd kulor, som till sist uttränga genom ett eller flera hål upp- komna i modercellens hinna. De äro vanligen gröna och till formen ägglika, samt bära i den smalare framändan en krans af smala ofärgade utskott eller flimmerhår, genom hvilkas rörelse knoppen fritt och hastigt vrider sig skruf- formigt framåt. Stillastående vatten hvimlar ofta af tusende- tals dylika svärmsporer, som i allo likna infusorier. Denna företeelse iakttages bäst en varm sommarmorgon, längre fram mot middagen blir rörelsen allt långsammare, till sist upphör svärmsporen med sitt kringströfvande lif, indrager 159 sina fortskaffningsorganer, lägger sig intill och fäster sig vid något i vattnet liggande föremål, såsom stenar, trästycken och dylikt, omkläder sig med en cellhinna och den nya plantan utväxer omedelbart genom vanlig celldelning. Zoo- sporen, denna nakna och könlösa protoplasmaknopp, tjenar följakteligen till artens förökning, ett annat rörligt organ fin- nes äfven hos de flesta afdelningarne inom sporväxterna. men tillhör den hanliga sfären, nemligen antherozoiderna, hvilka i sitt bäst utbildade skick visa sig hos de högsta af hithörande former, såsom bräkengruppen, mossorna och Cha- raceerna. I deras hanorganer uppstå talrika runda celler. inneslutande hvar sin spiralvridna protoplasmakropp eller hanliga element. Hanorganet öppnar sig, hancellen sönder- spränges och den inneslutna antherozoiden blir fri, för att genom vattnet eller den fuktiga luften spiralformigt röra sig framåt till pistillidiet, genom hvars öppna märke han kry- per in och ned till honprotoplasmat, och genom sammansmält- ningen med detta åstadkomma utbildningen af frukt och sporer eller omedelbart en ny planta. I fråga varande rörelseför- måga hos sporväxternas hanelement ersättes hos fröväxterna genom utväxningen af pollenröret från det på pistillens märke fallna frömjölskornet. Vi hafva nu i största korthet afhandlat de rörelse- och dermed stundom förenade känselfenomen som hos växterna blifvit in till denna dag uppmärksammade och dervid fun- nit att, fastän möjligen ett och annat af företeelsen kan för- klaras i öfverensstämmelse med fysiska och kemiska lagar, såsom ljus, värme, tyngd, kapillaritet, diffusion, kemisk frän- skap m. fl., dock dermed blott det ytliga af fenomenet blef- ve knapphändigt utredt, så mycket mera som i de flesta fall man ännu icke det minsta insett hvilka lagar och på hvilket sätt dessa skulle verka. Så affärdas t. ex. känslig- heten hos sensitivan med den förklaring att samma käns- lighet orsakar en safttillströmning till den undre delen af den kontraktila yttre barkväfnaden 1 den ansvällda basiiar- leden, med hvilken småbladen äro fästade, och att dessa på grund häraf måste resas uppåt mot hvarandra. Men hvad 160 är med denna förklaring 1 sjelfva verket vunnet? Så godt som ingenting, ty den stöter väl mycket på en tom fras, afsedd att gälla såsom lösning af en gåta, den man åtmin- stone ännu alls icke kan begripa. Ty hvad är väl denna sensibilitet, som åstadkommer sjelfva safttillströmningen? Det är ju just samma känslighet som egentligen skall till först tydas och icke det deraf orsakade eller sekundära till- loppet af vätskor, ty de förhålla sig till hvarandra såsom orsak och verkan. Dessutom måste man lära inse hvilka dessa safter äro, deras sammansättning, hvarifrån de komma, den kraft som drifver dem så ytterst hastigt genom slutna membraner, att en ögonbliecklig rörelse eger rum m. m., för att ej tala om den alla de öfriga härvid beherskande och verksamma kraften. Så vida forskaren vill nöjaktigt förklara företeelsen, måste han utgå från cellens eget lif, alldenstund de ofvan skildrade fenomenen äro till aldra största delen sammansatta och det af verksamheten hos en mängd mer eller mindre sjelfständiga organer, de s. k. cellerna. Kände vi cellens lif, vore det otvifvelaktigt en mycket enkel sak att begripa de af detsamma orsakade, mera invecklade före- teelserna. Hittills har man icke hunnit långt mot detta ve- tenskapens stora och lysande mål, dock har man åtminsto- ne kommit underfund med hvilken del af cellen är den verk- samma, men huru denna del (protoplasmat) verkar; hvilka krafter som härvid arbeta, om allt detta sväfva vi ännu i den djupaste okunnighet, då cellen så väl hos växten som hos djuret är det yttersta lilla rum, hvarinom den s. k. lifs- kraften har sitt säte. Denna fråga är af så ytterlig vigt, att det torde ur- säktas, om vi nu slutligen måste kasta en liten titt in i denna växtlifvets verkstad. Alla organiska varelser äro uppbyggda af celler eller ock, såsom de lägsta djuren och plantorna, af blott en en- da sådan. Med cell betecknas ett på grund af sin litenhet nästan alltid ourskiljbart elementarorgan, som bildar ett i sig sjelft slutet helt och sammansättes af fasta ända till fly- tande lager, alla koncentriskt anordnade kring en midtei- 161 punkt och sinsemellan af olika kemisk natur. Växterna så väl som djuren uppvisa två hufvudslag af celler, af hvilka det ena utgöres af celler med väl utvecklad membran, det andra af sådana som sakna en dylik och derför kallas nak- na, primordial- eller ureeller. I förra fallet består cellen af ett yttre fastare skal och ett innehåll som fyller den af ska- let elier cellhinnan bildade hålan, i det senare åter blott af det nakna cellinnehållet. En fullt färdig växtceells hinna är uppbyggd nästan uteslutande af cellulosa, ett qväfvefritt äm- ne som är mycket nära förvandt med stärkelse. Innehållet deremot utgöres af en mjuk, seg och uttänjbar massa af ägg- hviteämnen, vatten och en ringa mängd oorganiska förenin- gar, hvilka alla äro på hvarje punkt likformigt blandade med hvarandra och på den grund” fått det gemensamma namnet protoplasma. Derjemte ingår i protoplasmats massa en mängd ytterst fina korn, som sannolikt icke äro någon- ting annat än mikroskopiskt små fettkulor, hvilka grumla och göra ogenomskinlig protoplasmats klara grundsubstans, metaplasmat eller det egentliga protoplasmat, sammansatt af nyss uppräknade ämnen. Protoplasmat fyller den ännu un- ga växtcellen helt och hållet, vid dennas tilltagande ålder aftager det i mängd och ersättes allt mera från centrum räk- nadt af cellvattnet, så att begge dessa ämnen stå i ett mot- satt mängdförhållande till hvarandra; slutligen är cellen all- deles tom eller fylld af kristaller och andra liflösa förenin- gar, så att hon måste betraktas såsom död. Särskilda delar af protoplasmat äro cellkärnan, som spelar en synnerligen vigtig rol vid alstrandet af nya celler, bladgrönan och stär- kelsen, hvarjemte äfven cellhinnan har protoplasmat att tacka för sin tillvaro, ty genom en på ytan skeende utsöndring och stelnande af vissa protoplasmats beståndsdelar uppkom- mer cellens hinna. Alla ofvan anförda olika yttringar af rörelse och kän- sel måste hänföras till detta samma cellinnehåll eller proto- plasmat, hvars lifaktighet åter ytterst är fotad på de osyn- liga molekulernas omsättning, detta alldeles outredda terra incognita. 11 162 Såsom utgörande sjelfva kärnpunkten för lifvet är -pro- toplasmat stadt i en ständig och mer eller mindre snabb rö- relse eller strömning, hvilken visar sig under flera olika former; men få vi ej tänka oss dessa former såsom väl åt- skilda, utan öfvergå de stundom omärkligt i hvarandra. Den rörelseform, der strömningen är så att säga mest kon- centrerad, utgöres af rotationen, bestående deri att proto: plasmat i en oafbruten ström stiger uppåt på ena sidan af cellen, för att så småningom stiga nedåt på den andra och så oupphörligt. Denna företeelse upptäcktes först 1772 af BONAVENTURA CorTIi, professor i Modena, hos några Chara- (Nitella-)arter och Najas flexilis. Den andra formen är cir- kulationen, som visar sig på sådant sätt att protoplasmat från cellkärnan, hvilken bildar liksom en medelpunkt, fram- skjuter fina och förgrenade utskott, som småningom åter för- ena sig och vända tillbaka till utgångsstället. Denna senare form af rörelse uppmärksammades, jemte cellkärnan, för för- sta gången af ROBERT BROWN, denne örtkunskapens heros, år 1831 i de fina hår, som utgå från ståndarsträngarne hos den allmänt odlade Tradescantia virginica. Ett par andra vida mindre märkbara äro glidningen och hoppandet, den förra bestående deri att enskilda, mycket små och väl be- gränsade delar i ytan af protoplasmat sakta röra sig eller glida hit och dit, medan den öfriga massan visar sig orör- lig; den senare åter i att mikroskopiskt små punktlika krop- par, som äro inneslutna i det stilla varande protoplasmat, hoppa omkring på en och samma fläck. Detta sista slags rörelse är följakteligen detsamma som den af gammalt kän- da ”molekular-rörelsen”, men naturligtvis kan icke rörelsen hos de egentliga molekulerna (atomerna) vara förnimbar, då sjelfva elementerna äro osynliga, äfven vid den aldra star- kaste förstoring; de kunna sålunda fattas blott med vår tan- ke, men ej med ögat. Protoplasmats strömningsförmåga orsakar att anthero- zoider, svärmsporer, slemsvampar och schizomyceter äro i stånd till att fritt vexla läge och plats, alldenstund' de bil- das endast och allenast af nakna protoplasmaklumpar. Men, 163 då vi äro oförmögna till att ens något så när nöjaktigt för- klara dessa jemförelsevis enkla yttringar af cellens lif, der hvarje slags omslutande cellhinna saknas, huru kan man väl då begära att det vore möjligt, när vi betrakta de vida mera sammansatta, sådana de visa sig hos rörliga sjelfstän- diga växtindivider, såsom hos ofvan nämnda alger, eller en- skilda delar eller organer på fullkomligare former, hvilka äro uppbyggda af så många olika slags cellväfnader. Sjelfva fenomenet kunna vi särdeles lätt iakttaga, men någon sorts förklaring är ännu en ren omöjlighet för vetenskapen och måste derför lemnas i arf åt kommande forskare såsom ett det vigtigaste spörjsmål, hvilket på dem kan ställas. Ja, vi gå så långt att vi betvifla det frågan någonsin skall kunna fullständigt besvaras. Det ämne som här blifvit behandladt äger en sådan väldig omfattning att derom många volumer kunde nedskrif- vas. I följd häraf torde ursäktas den kortfattade och ofull- ständiga framställningen, så mycket mer som den särdeles knappt tillmätta tiden förbjuder en vidlyftigare utveckling af den högvigtiga frågan; en fråga som dessutom ovilkorli- gen kräfver en vida erfarnare hand och kraftigare tanke- skärpa än som fallit på vår lott. AA Förteckning öfver de skrifter, som blifvit till Finska Vetenskaps-Societeten förärade från den 21 Maj 1872 till den 19 Maj 1873. Finska Läkaresällskapet. Handlingar B. XIV 1—4, XV 1. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Toimituksia: XLVIII Kalevala, helppohintainen painos. Suomalainen ja Ruotsalainen Sanakirja. V vihko. Suomi. Toinen jakso, X osa. Juridiska Föreningen i Finland. Tidskrift år 1872 1- -4, 1873 1. Statistiska Byrån i Finland. Bidrag till Finlands officiela Statistik. I. 2:dra Serien: Öf- versigt af Finlands utrikes sjöfart och handel åren 1866 --1870. I”Académie imp. des Sciences de S:t Petersbourg. Bulletin XVII 4, 5, XVIII 1—3. Bibliotheca Livonige historica H. 2. Das Kaiserl. Nikolai-Central-Observatorium zu Pulkowa. Jahresbericht dem Comité der Nicolai-Haupt-Sternwarte ab- gestattet vom Direktor der Sternwarte 1871. Tabule qvantitatum Besselianarum pro annis 1875 ad 1879 ed. O. Struve. 165 Das physikalische Central-Observatorium in Russland. Annalen herausgegeben von H. Wild, Jahrg. 1870, 1871. Repertorium fär Meteorologie red. von H. Wild. B. II 2. Amn. Pycckoe Feowpaduueckoe Obujecmeo. VHaesctia T. VIII 3—38. OrtaeTt 3a 1871 r. UAmn. C. Ilemep6ypickiä Bomanuwueckiu Cado iTpyAsI ET. I 1; 52:e Die kaiserl, Universität zu Dorpat. Verzeiehniss der Vorlesungen 1872 2. Personal der kaiserl. Universität 1872. Akademiska dissertationer 1872 9 st. Die gelehrte estnische Gesellschaft zu Dorpat. Sitzungsberichte 1871. Verhandlungen B. VII 2. La Société Imp. des Naturalistes de Moscou. Bulletin 1872 1—4. Contribution å une histoire générale et enceyelopédique des sciences considérée au point de vue anthropologique par Th. Wechniakof II. Section. Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala. Nova Acta Seriei III:ae Vol. VIII 1. Bulletin meteorologique mensuel de F'Observatoire de I'Uni- versité d'Upsal. Vol. I 1-—12, II 7--12, III 1—12. Byrån för Sveriges geologiska undersökning. Sveriges geologiska undersökning BI. 42 —45 jemte upplys- ningar. En geognostisk profil öfver den Skandinaviska fjällryggen mellan Östersund och Levanger af ÅA, E. Törnebohm. 166 Statistiska Central-Byrån i Sverige. Bidrag till Sveriges officiela statistik K) Helso- och sjukvår- den II 1870. Det Kongel. Danske Videnskabernes Selskab i Hiöbenhavn. Skrifter. Femte Reekke. Naturvidensk. o. matem. Afdel. B. IX 6, 7. — Histor. o. philos. Afdel. B. IV 7. Oversigt over Selskabets Forhandlinger i aar 1871 3, 1872 1. Das germanische Nationalmuseum, 17:r Jahresberiecht 1871. Anzeiger för Kunde der deutschen Vorzeit. Neue F. Jahrg. X VILL. Die kön. Akademie der Wissenschaften zu Berlin. Abhandlungen 1871. Monatsbericht Febr. —Dec. 1872. Die kön. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Abhandlungen B. XVI, YVII. Nachriehten 1871, 1872. Der naturwissenschaftliche Verein von Neu-Vorpommern und Rägen. Mittheilungen Jahrg. IV 1872. Der naturhistorische Yerein der preuss. Rheinlandes und Westphalens. Verhandlungen Jahrg. XXVIII 1870, XXIX 1 1871. Die Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Neues Lausitzisehes Magazin B. XLIX 1. Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen. Abhandlungen B. I 3, II 1—3, III 1—3. — Beilage' N:o 1, 2. Die Lehre vom Geschlechte der Pflanzen von L. C. Trevi- ranus 1822. 167 Beiträge zur Anatomie u. Physiologie der Sinneswerkzeuge NOD GE Rh. I reytranus. Hy l1, 1828: Biographische BSkizzen verstorbener Bremischer Aerzte u. Naturforseher 1844. Amtlicher Bericht iber die 25:ste Versammlung deutscher Naturforseher u. Aerzte in Bremen Sept. 1844 von Smydtyu: 6: , We. BOCKke, sly sr ADIh. ; Die Krankheit der Kartoffeln im Jahre 1845, von G. W. Focke. Physiologisehe Studien von G. W. Focke. H. 1, 2. 1847, 1854. Programm der Realschule zu Cassel 1863, von E. W. Grebe (nebst Abhandlung äber die zweimuskeligen kopflosen Mollusken mit innerem Ligament von E. Römer) 1863. Die botanischen Produkte der Londoner internation. Indu- strieausstellung, ein Bericht von F. Buchenau. 1863. Die freie Hansestadt Bremen und ihr Gebiet, von F. Buche- nau 1865. Flora Bremensis. Index plantarum vascularium circa Bremam urbem sponte ecrescentium. 1855. Die kön. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften zu Leipzig. Abhandlungen. Math.-phys. Classe B. X 3—5. Beriehte äber die Verhandlungen. Math.-phys. Classe 1871 LET (NR bo kT( Die astronomische Gesellschaft zu Leipzig. Vierteljahrsehrift Jahrg. VII 2-—4, VII 1. Publicationen XI. Bestimmnng der Parallaxe des zweiten Argelanderschen Sternes von F. A. T. Winnecke. — XII. Grundzäge einer neuen BStörungstheorie von A. NYeien Der Freiberger Alterthumsverein. Mittheilungen H. 9. Der Offenbacher Verein fir Naturkunde. Eilfter u. zwölfter Bericht 1869-—1871. 168 Die kön. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Abhandlungen. Math.-phys. Classe B. XI 1. — Philos.-philo- log: ClassevBIoNIL 3: Sitzungsberiehte. Math.-phys. Classe 1871 3, 1872 1, 2. — Philos.-philolog. u. histor. Classe 1871 5, 6, 1872 1—3. Inhaltsverzeichniss zu Jahrg. 1860—1870 der Sitzungsberichte. Ueber die Geschiehtsehreibung unter dem Kurfärsten Maxi- milian I von J. Friedreich. Die physikalisch-medicinische Gesellschaft in Wirzburg. Sitzungsberichte 1872. Die physikalisch-medicinische Societet zu Erlangen. Sitzungsberichte H. 4: Der historische Kreis-Verein im Regierungsbezirke von Schwaben und Neuburg. Jahresbericht XXXV 1869, 1870. Die kaiserl. Akademie der Wissenschaften in Wien. Denkschriften. Mathem.-naturwissenschaftl. Classe B. XXXI. Sitzungsberichte. Philos.-historisehe Classe B. LXVIIT 2—4, LXIX 1—3. — Math.-naturwissenschaftl. Classe I Abth. BOO VER SAND EIS ds ae Die k. k. geographische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen. Neue Folge Jahrg. IV 1871. Die k. k. geologische Reichsanstalt in Wien. Abhandlungen B. V 3. Verhandlungen Jahrg. 1872 1—138. Jahrbuch Jahrg. XXII 1—4. Generalregister der B. XI-XX des Jahrbuches u. der Jahrg. 1860—1870 der Verhandlungen. | Die anthropologische Gesellschaft in Wien. Mittheilungen B. II 4— 10. 169 Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse in Wien. Schriften B. XII. Der naturforscehende Verein in Brimn. Verhandlungen B. IX 1870. A Magyar Tudomånyos Akademia Pesten. Évkönyvei Köt. XIII 3, 5—8, XIV 4—9. Értesitöje . . - szerkeszti A. Fötitkar. Evfolyam IV 14—18, Vv 1—17, VI 1—38. Almanach 1871, 1872. Nyelvtudomånyi Közlemények . . . szerkeszti Hunfalvy P. Köt. IX 1—3, X 1. Értekezések a tårsadalmi tudomånyok körebol, szerk. Ro- nay J. Szam I1—V. Ertekezések a nyelv es széptudomånyi osztåly körebol, szerk. Toldy F. Szam 11. Uj folyam szerk. Gyulai P. Szam. 2—11. Ertekezések a mathematikai osztåly körebol, szerk. Szily K. Szam 1, 2, 4, 5. Szerk. Szabo J. Szam 6— 11, Köt. II 1. Ertekezések a természettudomånyok körebol, szerk. Szabo J. Szam 1 —15, Köt. III 1—3. Ertekezések a történeti tudomanyok körebol, szerk. Frankl V. Szam 1. ÉErtekezések a bolesészeti tudomånyok körebol, szerk. Frankl V: Szam 9 A Magyar nyelv BSzötåra . . . készitettek Czuczor G. és Fogarasi J. Köt. VI 1—2. Magyar történelmi Tar. II folyam Köt. 1—6. Török-Magyarkori történelmi Emlékek. I Osztaly: Okmåny- tår. Köt. I— VIL Magyar törtenelmi Emlékek (Monumenta Hungariae histori- ca) I osztaly: Okmanytarak Köt. XIV, XV, XVII. — II osztåly: Irök Köt. XX, XXV. Statistikai és nemzetgazdasågi Közlemények, szerk. Hun fal- vy J. Köt. I—V 1. — Szerk. Keleti K. Köt. V 2. — NIIESS: 12 170 Magyarorszåg helyrajzi története, irta Rupp J. Köt. I 1, 2. Buda-Pest és környekenek helyrajzi története, irta Rupp J. Magyarorszågi regészeti Emlékek. Köt. I 2. Arcehzeologiai Közlemények. Köt. VIII 1—3. Archivum Rakoeczianum. II Rakoczi Fer. Levéltåra. II oszt. Köt. I. A Magyar Igeidok, irta Szarvas G. Kalevala, a Finnek nemzeti eposza, forditotta Barna F. Publieationen des statistisehen Bureaus der kön, Freistadt Pest. IV. Die kön. Freistadt Pest im J. 1870. Resultate der Volkszählung und Volksbeschreibung von J. Kö- rösi. — V. Die Bauthätigkeit Pests in d. J. 1870, 1871 von J. Körösi. A Magyar Korona orszagaiban az 1870 év elején vegrehaj- tott nepszåmlålås eredmenyei . . szerkestette és kiadja az Orszågos Magyar Kir. Statistikai Hivatal. Das naturhistorische Landesmusewm von Kärnthen. Jahrbuch H. X Jahrg. 1870. Der historische Verein fär Steiermark. Mittheilungen H. XIX. Beiträge zur Kunde steiermärkischer Geschiechtsquellen Jahrg. VIE Syd Der Verein der Aerzte in Steiermark. Sitzungsberiehte, Vereinsjahr VIII 1871. Die naturforschende Gesellschaft in Zurich. Vierteljahrssehrift Jahrg. XVI 1871. I”Accademia reale delle scienze di Torino. Atti Vol. VII 1—7. L'Academie des sciences de Paris. Comptes rendus hebdomadaires. T. LXXIV 16—26, LXXV 1--27, LXXVI 1—15. Läud La Societé mathematique de France. Bulletin” T. I. 1,2. La Societé d'agriculture, histoire naturelle et arts utiles de Lyon. Annales Quatrieme série T. I, II. I”Académie des sciences, belles lettres et arts de Lyon. Mémoires. Nouv. BSérie. Classe des seienees T. XVII — Classe des lettres 'T. XIII, XIV. La Societeé Linnéenne de Lyon. Annales, ann. 1870, 1871. La Societeé des sciences physiques et naturelles de Bordeaux. Mémoires T. VIII 3. I”Academie des sciences et lettres de Montpellier. Mémoires. Section de médicine T. IV 3. Section des scien- cestsVIE 20. MIR 1=4- VTI 1 La Societe des sciences naturelles de Cherbourg. Mémoires T. XVI. La Societe malacologique de Belgique. Procés-verbaux des séances T. I 1872. De koninkl. Akademie van Wetenschappen te Amsterdam. Verhandelingen. Afd. Letterkunde D. VII (met C. Leemans Bathmenseche muurschilderingen). Verslagen en Meddeelingen. Afd. Natuurkunde 2:de Reeks D. VI. — Afd. Letterkunde 2:de Reeks D. II. Jaarboek 1871. Processen-verbaal van de Vergaderingen 1872. Ad juvenem, satira P. Esseiva. The royal Society of London. Philosophical Transactions for the years 1840—1871. 172 Abstracts of the papers printed in the philosoph. transactions Vol. IV—VI. — Proceedings Vol. VII-—XVII, XIX, ARE The royal Society 30 Nov. 1871. The Smithsonian Institution. Annual Report 1870. Preliminary report of the U. S. geologieal survey of Mon- tana and portions of adjacent territories by F. V. Hayden. On the Yellowstone park by F. V. Hayden. An American University. The Museum of comparative Zoology in Cambridge. Annual report of the Trustees 1870. Bulletin vol. III 1. Illustrated Catalogue of the Museum N:o 7 (with plates) 1—3. The Louisiana State University. Annual report for the year 1870. The Wisconsin Academy of sciences, arts and lettres. Bulletin N:is 2—5. The Orleans county Society of natural sciences in Newport. Archives of science and Transactions Vol. I 1-—3. Enskilda. Ricerche per lo studio dell'antichitå Assira, di F. Finzi. — Aj Prof. A. Ahlqvist. é P. Chr. Asbjornsen. En literer-biografisk skitse af A. Lar- sen. — Åf Fru Asbjörnsen. Essai zur les definitions géométriques par J. F. Bonnel. — Af författaren. Teckningar ur Fr. Mieh. Franzéns lefnad af Fr. Cygnaeus. — Åf författaren. 173 Contributions to palaeontology by J. Hall. — Af förfat- taren. Johannis Sleidani Historie-Book. Sthm 1675. — Af un- dertecknad. Elesztokepodés vonatkozåssal a ragålykérdésre, irta Szon- tagh M. — Milliöéves élet, Szontagh M. — Kärpåti képek, Szontagh M. — Åf författaren. A. Moberg. SSE SE oh : FE : NvRg ANG sitadtl åa RE SN FRA Ng Af SOM sval, : AA hE SNS tiga wu. FA EA ALE ; ; ae | ; I Y ND AE dT ( KL N é ER T i Jr T 410 url doc sia0g tat f OS få CS LS ” . MA ES För É b 4 AS ; i ssvägb brå dagen & Innsodliano ; se (8 då LEVA SÅR 4 I deliungsayg AS pd 1 ye a Tue. Lonisluna, Biybe; Breed vangå ryan för MM ONE ES Tä VERNON fbe Wimosska tendens w minnet NT Wrg Markt Cd BEFINE MH CR | vi I Fiäm KM pen ånt$ så RN op ANAR ra ve fak VR avin Ar Y Y | PYSRECA Rör: mot pro Shirt WT antag PEN aa a ANT KO NEG Chan > IURNEDSR r kidraär jr Ivf då NK ro | TN I Tr är Fr » LT NÅ at , Kd h (CM , & , d En -. » i CM - ASS EN kö NÅ CO Va Av X J - ev S | CV se Så | ; | ; RAN boten Rorven, sårat